The Mighty Penis

#902 (klämd under en panda eller Om en natt på festival 2003)

2012-01-15T17:42:00.007+01:00

Det är lördagskväll, jag är bakfull. Jag har precis duschat och uppenbarligen i någon form av identitetskrisryck satt på mig något trikåfodral som dessvärre bäst kan beskrivas som leopardmönstrat, dricker en folköl, chattar med ett ex på facebook. Med andra ord är allt precis som vanligt, klänningen undantagen. Jag vet inte vilka demoner som får mig att helt plötsligt, för första gången på säkert sex år, komma att tänka Doktor Kosmos låt ”Stoppa Valfriheten” medan jag fönar håret. Det stannar tyvärr inte där, utan jag nyttjar den förföriskt användbara nya teknologin och letar upp låten på Spotify, samt trycker på Play.

Alltså.

Doktor Kosmos är för mig förknippat med oräkneliga minnen av traumatisk tonårskaraktär, i minst lika hög grad som Slagsmålsklubben och Nationalteatern. Jag får spasmiska ångestryckningar bara av att höra de olycksbådande inledande tonerna till ”Kolla kolla”, fy fan. När Spotify shufflar fram ”Jag låg med henne i Tjeckoslovakien” kommer jag att tänka på mitt första besök på Emmabodafestivalen. Då förärade bandet nämligen den småländska skogen med en spelning på Ängen-scenen. Jag var fjorton, skulle fylla femton och var relativt oförstörd både levermässigt och emotionellt. Emmabodafestivalen har som beryktat ett väldigt ungt klientel, men till och med där var jag faktiskt tilltaget ung. Jag hade spenderat ett helt år med att dupera mamma till att låta mig åka, ett projekt jag faktiskt inte ens själv trodde skulle lyckas när jag klämde i med vad som bara med mycket överseende kan kallas en halvsanning: jag sade att jag skulle åka med min två år äldre bästa kompis två år äldre kille och hans kompisar som var konfirmandledare (sant) och därför nykterister, sansade och mogna (falskt räcker inte för att beskriva detta påståendes förhållande till verkligheten). Men med Rebenschoppen och tält och nudlar (något man aldrig mer gjorde om, vem fan pallar egentligen tända ett spritkök och laga mat på en festival?) packade anlände vi så med Festivalbussen (en tjänst jag använt två gånger i mitt liv, en gång till Emmaboda och en gång till Hultsfred och inte kan rekommendera NÅGON). Alla som har festat mycket med gäng bestående av enbart killar kan föreställa sig ungefär vad som ägde rum i vårt camp under den festivalen. Mäns uppenbart enorma behov av snusk, orenlighet, att skada varandra (helst varandras könsorgan) och sig själva på diverse bisarra sätt… det är ett helt eget inlägg det där. Hur som helst. Med på festivalen fanns även mitt primära kärleksintresse, ett rödhårigt exemplar i manchesterbyxor och Doktor Kosmos t-shirt med texten ”Stoppa Valfriheten!” i en pratbubbla. Han hade dumpat mig någon månad tidigare efter en sådan härligt normal period av försiktig-dejting-och-hångel-process som man aldrig har längre. Jag slickade fortfarande såren efter nederlaget, och medan han var upptagen med att ha ihop det i tältet bredvid med vad som senare skulle komma att bli hans flickvän, bestämde jag mig för att bli riktigt full. Och hitta mig en pandapojke.

På den tiden, alltså 2003, andades Skunk fortfarande, om än med respiratorhjälp, och det fanns fortfarande fler pandor än rejvare på Emmabodafestivalen. Pandorna hängde vid pandamuren för att skydda sitt ljusskygga skinn från att anta en annan färg än vit. Muren, eller de sorgliga resterna av en övervuxen stengärdsgård är ett av få ställen på festivalområdet som erbjuder skugga mitt på dagen. Jag var som sagt fortfarande 14, och livet hade för min del börjat ett knappt år tidigare. Med det menar jag att jag fick kompisar utanför skolan och stallet, började intressera mig för musik och testade att dricka alkohol. Emellertid var jag livrädd för att bli full, i ordets sanna bemärkelse - det vill säga dumdristig, djärv men framförallt utan total kontroll över skeendena och koll på läget. Därför hade jag dittills hållit mitt alkoholintag på en jämförelsevis sansad nivå, nämligen nivån av extrem pratsamhet, avtagande blygsel, varm småsnurrighet och känsla av gemenskap. Men nu jävlar.

Gångerna i mitt liv jag faktiskt regelrätt kan sägas ha raggat är lätt räknade på ena handens fingrar, lyckade så väl som misslyckade. Det är enklare att se tillgänglig och intresserad ut och vänta på vad som trillar in, så kan man avgöra om det är av intresse sedan. Men denna kväll bjöd alltså på ett av tillfällena, och hur det gick kan rimligen förklara varför det blivit ganska få gånger efter det. O sjung sirener, om en ledsen indiefjortis tragiska irrfärder och öden…

Efter några härligt tältljumna starköl var tiden mogen. Jag övergav vårt tältläger där Peter och Niklas var i full gång med att högljutt jaga varandra runt, runt vår ”flaggstång” för att var och en försöka penetrera den andres anus med en ölflaska, och raglade fram genom mörkret i riktning mot festivalens epicentrum. Jag virrade runt som en annan flipperkula mellan olika camps med olika Smiths-låtar på sina bandare utan att våga lägga in en stöt på någon alls, tills jag ganska sent på natten vinglade förbi pandamuren, tyngd av fylla, ressentiment och självömkan för att däcka ensam i mitt och Jonnas trasiga trekantstält. Men se, vem sitter allena på en sten och fyllevaggar autistiskt i dunklet om inte den pandakille i rödvitrandigtröja, snedlugg och Robert Smith-frilla jag spanat in tidigare på dagen under Doktor Kosmos spelning? I ett sällsynt ryck av nu jävlar har jag ingenting att förlora svajade jag fram och damp ner på stenen bredvid honom. Jag har absolut inget minne av vad vi pratade om, men pratade gjorde vi, fruktansvärt länge. Förmodligen hann vi emellertid inte säga särskilt mycket då han talade ofantligt långsamt och svalde mellan varje ord för att hålla tillbaka fylleillamåendet.

Enda gången i mitt liv jag frusit mer än jag gjorde då var på skidsemestern i Idre några år senare då de hade köldrekord för februari. Det hela var fruktansvärt tråkigt, och jag var fruktansvärt trött, men tänkte när jag nu var så nära att få hångla med en kille som var så många nivåer över min egen utseendeliga att det inte ens var lönt att räkna på det, kunde jag ju inte bara stövla iväg. Vi satt säkert där i över en timme och jag tänkte hånglauppmighånglauppmighånglauppmigsnällahånglauppmiginnanjagfryserihjäl och försökte låta bli att hacka tänder. Till sist - himlarna öppnade sig, änglarna sjöng och ljuset sken över oss - så kysste han mig. Om jag inte hade nyktrat till av den karakteristiska svenska sensommarnattskölden redan tidigare, så nyktrade jag definitivt till fullständigt av hur han smakade (hans teknik lämnade för övrigt en del att önska). Jag har inte ord för att beskriva denna styggelse. Cigaretter, vin, thaimatsspya, jag vet inte vad det var, det räcker inte till. Det var bara så otroligt satans äckligt. Men jag hånglade tappert vidare. Vi lade oss ner i det iskalla, tunnsådda och superskitiga gräset och han låg ovanpå mig, förvånansvärt tung för att vara så jävla smal, och slabbade på. Tills han, helt sonika, somnar. Däckar. Går in i ett medvetslöst komastadium. Liggandes ovanpå mig. Jag kan seriöst inte rubba honom.

Vid det här laget var det så pass sent på natten att det inte var vidare mycket folk i rörelse. Även om det hade varit det, tänker jag mig i och för sig att jag inte hade haft självdistans nog att ropa hjälp jag sitter fast under en panda till en förbipasserande. Jaha så där låg jag. Eller vi. Utan någon som helst framgång försökte jag smidigt lirka mig ur denna pikanta situation. Det gick inte, vare sig på smidigt eller osmidigt vis. Jag tror att detta är ett sådant tillfälle i livet då man har all rätt att utbrista: Det här händer bara inte.

Hur länge vi låg där vet jag inte. Pandan, som för övrigt hette George, fyllesnarkade lågt och jag ville dö. (Jag vet inte om jag kommer ihåg hans namn för att jag är så djupt och innerligt sargad av denna händelse att det är för evigt inpräntat i mitt minne eller för att det är lite ovanligt). Tillintetgjord och uppenbarligen till följd av totalt hjärnsläpp hade jag fattat det obegripliga och fullkomligt irrationella beslutet att ligga kvar och låtsas att jag också hade däckat, kanske till och med försöka somna. Vet inte hur jag resonerade när jag tyckte att det skulle vara mindre pinsamt än att bara brutalt kasta av mig honom inför eventuella betraktare och springa därifrån, men jag antar att jag tyckte att det verkade… mer normalt. Nå, hur det gick med sömnplanerna kan man ju utan större ansträngning av fantasimekanismerna tänka sig. Folk som gick förbi kommenterade och pekade, kolla de där två som däckat ha ha. Någon kastade en tom ölburk på oss som studsade på pandans rygg. Han grymtade oattraktivt. En stund efter detta, när jag hade sådan kramp i samtliga lemmar av köld och illa fixerad position under en annan sömntung slapp kropp, insåg jag slutligen att denna aparta och helknäppa event i mitt liv måste få ett slut. Vid det här laget hade jag sedan länge slutat betrakta klumpen över mig som en person. Detta var dött gods. Jag samlade de få krafter jag fortfarande besatt, men precis när jag skulle till att vräka kroppen åt sidan för att välta av mig pandaliket närmade sig steg och röster. Jag blundade snabbt och låtsades åter vara däckad, de stannade bredvid oss och visade sig vara bekanta till pandakillen. De skrattade åt sin kompis och diskuterade huruvida de skulle rita något på honom med en spritpenna och frågade sig vad det var för en brud han låg där med. Tack och lov hittade de inte sin spritpenna, och vad ännu bättre var, till avsked sparkade de till George som, halleluja, gled åt sidan så att jag kände tyngden lätta och såg en potentiell utväg. När de försvunnit såg jag mig omkring så gott det gick, tog sats, slet ut mig själv från under pandans kadaver och försökte se så normal ut som möjligt när jag snabbt marscherade tillbaka till mitt tält.

Det är när jag minns händelser av detta slag ur mitt förflutna som jag förstår varför jag ofta tänker på mitt liv som en lång rad försök att spotta i motvind.

#901 (the curse of being a girl eller Om en kvinna som hatar kvinnor)

2012-01-13T19:33:00.005+01:00

Det är inte lätt att leva. Det ska gudarna veta. Vareviga dag bär utmaningar och vårförkylningar, telefonräkningar och njursten, vidbränd mat och klamydia i sitt sköte. Är det inte det ena, så kan du ge dig fan på att det är det andra. Vissa saker är emellertid svårare än andra. Till exempel att vara feminist när man hatar tjejer.

Inledningsvis vill jag klargöra att jag givetvis är feminist, och för den sakens skull varken i den mening som Jan Björklund påstår sig vara det eller i den som Tiina Rosenberg är. För varje kvinna finns det minst en uppenbar anledning att bekänna sig till f-ordet i någon mening, och den är helt och hållet självcentrerad. Man kan förstås, vilket många flickor gör, dras med en självdestruktiv ådra, men någonstans därinne har väl evolutionens primalskrik i önskan om överlevnad ett och annat att säga till om.

Att det sedan är en intellektuell barnlek att försvara lika villkor och det faktum att man inte måste vara på det ena eller andra viset för att man har respektive saknar kuk, avtäckande av ruskiga maktstrukturer och utpekande av regelmässigt osynligt förtryck är en helt annan sak. Tvärtemot vad som idag tycks vara en allmänt spridd uppfattning behöver man som kvinna och feminist inte välja mellan att fullständigt förneka biologin, eller bli livmodersfeminist och upphöja ”kvinnliga intressen” som att byta blöja och laga söndagsstek så att de får samma höga status som manliga dito Man kan ha en sundare inställning av det upplysta slaget, som att generella biologiska skillnader mellan könen existerar men inte utesluter att individuella skillnader kan te sig precis tvärtemot dessa och ska respekteras i lika hög grad, etcetera etcetera. Varje nyktert klassificeringssystem värt att ens diskutera måste i min mening göra distinktionen defining/accompanying features och det utan att lägga några värderingar i det. Men jag pallar inte sitta och plocka i misshandeln av f-ordet just nu, och framförallt betraktar jag inte folkbildning som liggandes på mitt bord så vi lämnar det där nu. Istället tänkte jag berätta om hur mycket jag hatar tjejer, och hur mycket jag hatar att vara tjej.

Det har aldrig rått något tvivel, från min sida eller någon annans (tror jag), vare sig om min heterosexualitet eller min könstillhörighet. Förvisso är det väl sant att om jag lite tillspetsat skulle beskriva min inre bild av mig själv, kommer man kanske närmast med en bredaxlad 1,80 lång man med tredagarsstubb och den där typen av sega biceps jag tänker mig att man får av ett liv av kroppsarbete parat med en inte helt smickrande ölmage-in-the-making. Denna vanföreställning till trots vill jag ändå bestämt hävda att jag bevisligen är kvinna, en tes som kan styrkas av många karaktärsdrag såsom bröst, klänning, utseendekomplex, långt hår jag får betala dyrt för att klippa hos frisören, vagina och storlek 38 i skor.

Som kvinna förväntas man antingen vara ett våp, en medsyster eller ett våp förklädd till medsyster. Jag tvivlar på att någon av kategorierna behöver presenteras närmare egentligen, (i synnerhet inte våpet) men det är alltid bra att definiera sina termer. Slå upp det i en ordbok och lägg till ”vill inte säga att hon är feminist eftersom feminister hatar män/tycker kvinnor är bättre än män (och inte rakar benen)”. Medsystern tycker av principsak att allt som tjejer gör är mycket bättre än det killar gör bara för att det är tjejer som gör det. Antingen kan man tillhöra livmoderkategorin och tycka att tjejsaker och tjejattribut är objektivt Bättre än manliga sådana, eller så kan man tycka att tjejer är så jävla bra och per definition högpresterande när de gör/försöker göra traditionellt manliga grejer som att bli brandman, rapa vid bordet eller räcka upp handen på universitetet. Sedan finns det som sagt ulven i fårakläder som kommer i många storlekar och färger, mest noterbart min favoritkäpphäst Alvflickan - en medsyster som klädsamt hävdar feminism och ”hatar män” under vitvinskvällarna med tjejgänget men som är ett minst lika stort våp för den sakens skull.

Få saker bereder mig så mycket avsmak som att hålla illa presterande människor om ryggen och berömma de som inte har gjort sig förtjänt av det. Man kan berömma någon för att vara modig eller vågad, om man nu tycker det är beundransvärt, men det måste för sjutton hållas väl avskilt från att tycka att något är skickligt utfört eller bra. Det enda något annat leder till är att man inte kan ta åt sig av några uppskattande ord alls eftersom att man hyser skäliga misstankar om att prisandet på något vis är oärligt eller kompromissat. Dumma saker blir inte värda att lyssna på bara för att de kommer ur munnen på en tjej (analogt så blir det förstås inte heller vare sig giltigt eller tveksamt per automatik för att det trillat ur käften på en hanebock). Ledsen men så är det. Alla, oavsett kön, som är dåliga på det de tar sig för ska låta bli eller stå ut med att klappen på axeln uteblir. Det är vad jag tycker är värdig jämlikhet det. Jag föredrar varken killar eller tjejer per se utan vill helst att man ska vara ett fördelaktigt exemplar av Person. Nu har jag helt klart stött på fler angenäma män än kvinnor, inte för att kvinnor har någon definierande, nödvändig egenskap jag tycker illa om utan snarare rör det sig här om tidigare nämnda accompanying features – ofta förekommande inom en viss klass men på intet sätt nödvändiga eller tillräckliga för en klassificering av ett exemplar.

Så vitt jag kan bedöma består för övrigt kvinnligt umgänge till 95% av just ovanstående – överösande av ömhetsbetygelser, förtroliga ”alltså du är bäst, nej allvarligt, det är du, du är fan min bästa kompis”, fejk-hjärtliga kramar till brudar man springer på ute, knappt känner och än mindre gillar. Motsvarigheten till snoppmätartävling tar formen av oärliga ödmjukhetsuppvisningar i stil med ta-du-den-sista-pannkakan/nä-ta-den-DU/nä-jag-vill-inte-ha-den/inte-jag-heller!, inte sällan i låtsade försök att övertyga den andre om att hon är mycket snyggare än en själv. Skulle jag någonsin fråga en tjej om vilken av två klänningar som satt bäst skulle jag helt klart sedan välja den hon påstod satt sämre – man vet ju allt hur det är med missunnsamheten. Att kvinnor sedan tar ut dessa förstoppande oceaner av undantryckt förakt och hat i socialt ihopkittande skitsnack bakom ryggen på alla och envar, inga undantag eller okränkbara lojaliteter, är allmänt känt. Antar att detta är vad man menar när man kallar kvinnor falska.

Nå, förutom att jag aldrig förstått grejen med kvinnligt umgänge, (varför måste man till exempel alltid vara världens bästa bästis med precis alla och låtsas att man är det även om man inte är det, vad är det för fel med att bara vara bekanta eller rent av kompisar som hänger lite, och kan man inte bara hålla sig till att hälsa på varandra om oundvikligt och skippa kramarna och de plastiska leendena när det finns ett väletablerat hat två tjejer emellan?) så finns det i princip bara dåliga saker med att vara tjej. Jag menar inte primärt allt det uppenbara som mensvärk, sämre lungkapacitet, graviditetspanik efter vartannat oskyddat samlag, högre avgifter hos frisören, ohälsosamma p-piller, att bli talad till som ett barn, behandlad som en utvecklingsstörd inne i butiker som säljer elektronik etc. utan är snarare ute efter det ofantligt underlägsna i den kvinnliga kroppen.

Kanske är det bara min högst personliga estetiska preferens, kanske är det kärnan i min heterosexualitet, kanske är jag något universellt på spåren – men det första man kan säga om den kvinnliga kroppen är att den är ful. Den är – efter i genomsnitt 12 års ålder – på det stora hela rundad, även på välsvarvade smala brudar. Axlar, armar, lår, bröst, höfter, det har drag av cirkel eller sfär (beroende på omfång) alltihop. Om man nu inte håller med om att rundhet är klart underlägset vinklar och plan så är den kvinnliga kroppen, även i sin prime, mjuk. Bara ordet ”mjuk” är bland det absolut mest avskyvärda i svenska språket, det är där nere tillsammans med ”korv”, ”bödel” och ”moderkaka”. En pojkvän till mig brukade smeka (också ett fruktansvärt ord, för övrigt) mig över undersidan av underarmen och säga att det måste vara det mjukaste stället i hela världen. Ordet han sökte var naturligtvis LENASTE, en helt annan sak. Mjukhet, å andra sidan, implicerar en motbjudande blek fluffighet som liksom viker undan för tryck och därefter sväller tillbaka till ursprungsläget. Relaterat till mjukheten är förstås den ofantliga förmågan många kvinnokroppar har att lägga på sig precis all överflödig energi man intar födovägen. Man tycker att evolutionen åtminstone i i-länder borde ha kommit så pass långt på det här området att en urusel metabolism av detta slag hade rationaliserats bort. Vi behöver inte längre, varken för vår egen eller vår senare avkommas skull spara inför eventuell graviditet under svåra, knapra tider, vi behöver komma i storlek 34 om fredagskvällarna.

Börjar jag nu ingående orera om brösten så kommer jag bli riktigt upprörd, så jag ska ta det snabbt och i ett svep, lite som en äcklig snaps. De är alltså, inget annat än ett par under minst 95% av livet helt oanvändbara fettklumpar (så fruktansvärt avtändande så fort man tänker på det) som är i vägen så fort man rör sig eller ligger ner i någon annan ställning är ryggläge, ömtåliga, sitter jävligt olägligt och onödigt utsatta (sådär som jag antar att män skulle beskriva sin pung) samt tvingar en till att bära ett oheligt obekvämt plagg med metallstänger i för att det är ännu obekvämare utan. Att typ en extremt liten del av dem, nämligen bröstvårtan, kan tjäna som erogen zon är dessvärre ganska menlöst då merparten av de män man förenas med i samlag sällan kan eller pallar hantera utmaningen.

Bröstens ivägenvarande leder mig slutligen in på det absolut sämsta med kvinnokroppen, nämligen dess oduglighet och oförmåga till botgöring och bättring. De, alltså brösten, är mer någonsin annars till besvär när man tränar, i synnerhet när man springer, vilket då de senaste sådär sex åren varit den träningsform jag föredragit, trots brösten. Hade man faktiskt kunnat bli av med kvinnokroppens osexiga mjukhet genom att banta, eller ännu hellre träna, hade det varit en sak. Då hade man kunnat förlåta naturen och/eller skaparen för att man förfördelats så otroligt. Då hade man kunnat göra något åt saken. Men, det kan man inte.

En manskropp som tränas omvandlar betydligt fortare och mer effektivt sladdriga slaggprodukter till något som åtminstone påminner om muskler och ett samspel av linjer framträder. Kvinnokroppen alstrar också, om än efter cirka dubbelt så mycket träning, muskler. Emellertid sätter de sig UNDER ens feminina mjuka rundhet, också detta oavsett hur smal man är. Om man mot förmodan skulle lyckas skaffa sig synliga muskler ser det ändå otroligt oattraktivt och surrealistiskt motbjudande ut, eftersom det då kommer att vara en helt extrem kropp, se valfri kvinnlig bodybuilder. Man har förvandlats till något som ser ut att höra hemma i en väldigt dålig skräckfilm. Det är antingen det, eller inget alls. (Parantes: Jag har väl aldrig varit särskilt tänd på muskler egentligen, någonstans gillar man fortfarande den där typen av popkille som trillar genom golvplankorna även om denna för ens eget självförtroende osunda preferens i princip försvunnit efter tonåren, men jag har alltid haft kravet att en man åtminstone ska orka bära mig en kortare sträcka, typ soffan-sängen, annars får det vara.)

Min kropp har inte de bästa förutsättningarna heller, det ska sägas. Min yttre anatomi är ungefär lika proportionerlig som tre random hopplockade kort i Löjliga Familjen (eller vad det där spelet/lekreskapet nu heter när man slumpvis sätter ihop tre olika människor ben, torso, och huvuden till en kropp), men det blir sannerligen inte lättare av att jag dessutom är kvinna. Jag har i hela mitt liv tränat, efter att ha blivit itutad min farmors mantra ”kroppen är själens boning och den måste skötas” sedan innan jag kunde krypa. Framförallt har väl syftet emellertid varit att göra min kropp lite mindre repulsiv. Bantning har utförts i liknande syften, men ingenting biter på den grundläggande problematiken – den kvinnliga kroppen är sammansatt av mjukdelar och till och med anorexipatienten kopplad till droppställningen har någon form av rundhet över sig.

Jag har i perioder försökt gå på gym men alltid slutat med det igen, inte bara för att man känner sig så värdelös och svag när man även efter åratal av träning tar över en maskin efter en spinkig liten pojkvasker med överarmar som tändstickor och ändå får justera vikten nedåt, utan också för att där väntar en massvis av traumatiserande syner i form av olämpligt klädd och illa kontrollerad övervikt i rörelse på dignande löpband samt andra svettiga människor man inte känner och inte vill råka röra vid. Istället har jag gått in för löpning. Men inte ens där går man säker. Även om jag är ute och springer med min illa tränade och som en skorsten rökande killkompis, går han ta mig fan in på bättre sluttid efter milslingan i bokskogen då hans ben är sisådär dubbelt så långa och effektiva som mina och hans lungor bra mycket större. Jag är sur, han vann. ”Men du hade ju jättebra tid. Särskilt för att vara tjej” säger han. Jo jag tackar ja. Tjejer är inte per automatik dummare, sämre på att skriva eller göra musik. Men i det här avseendet är man otvetydigt underlägsen, att säga något annat är att likställa med en envist vidhållen tro på tomten.

#900 (fågel fisk eller mittemellan eller Om "De Besatta" av Witold Gombrowicz)

2011-12-28T12:09:00.004+01:00

Om jag vore en figur i ett tv-spel hade jag just nu haft ungefär ett halvt hjärta med livsenergi och det hade tutat en monoton varningssignal i bakgrunden när jag sprang omkring. Att jag skriver något just nu har alltså enbart att göra med att den yttersta motivationen är och förblir prokrastinationen – städa toaletten är alltid mer lockande än att skriva hemtenta, och blogginlägg är lättare att hänge sig åt än, säg, en lärobok i 1800-talets filosofiska konstteori.

Det finns ett antal nittonhundratalsförfattare som har väldigt högt credvärde i pretentiösa Stäppvargskretsar på universitetet. Bland sådana som inte hör dit finnes Kafka, Hemingway och Hesse (alldeles för uppenbara och lättillgängliga). En som däremot är sinnebilden för sådana konstnärer är den polske modernisten Witold Gombrowicz. Tillsammans med Céline uppskattar jag honom vara det vanligaste (runk)föremålet för B-uppsatser bland armbågsförstärkta tweedkavajer och gubbkepsar med hög ambitionsnivå och en Modernista-pocket i fickan. Jag minns exempelvis att jag själv opponerade på ett (i och för sig bra) paper som handlade om litteraturens negativa förhållande till det Reala ur lacansk synpunkt eller något liknande, exemplifierat med Gombrowicz, författat av en av männen i ”det poststrukturalistiska sällskapet” (ja, de kallade sig så på riktigt), och har stött på otaliga Gombrowicz-kåta killar därefter.

Då det i någon mån alltid varit mitt gebit att frottera mig med samma litteratur som stäppvargskillarna. Mestadels av genuint intresse förstås, men om inte annat för att skapa lite oro i bastuklubben och inte ge dem ytterligare övertag i diskussioner utöver det de automatiskt anser sig ha bara genom att vara män, har jag förstås också läst Gombrowicz. För några år sedan (ny)översattes hans samlade produktion till svenska och gavs ut av, just precis, Modernista, i smakfulla band med minimalistisk omslagsdesign. Här ingick för första gången en svensk utgivning av boken De Besatta.

Jag är i regel inget stort fan av obskyra, tidigare outgivna alster, dagböcker, anteckningar, fragment och annat skröfs och skåpmat. Den enda författare vars ofärdiga krimskrams jag förkovrat mig i med entusiasm är typ Tolkien (har läst, och äger, både De förlorade sagornas bok ett och två, The Legend of Sigurd and Gudrun, Sagor från Midgård, från pärm till pärm ska tilläggas, samt en illustrerad utgåva av Silmarillion), men det är också allt. Exempelvis gav det ingalunda särdeles höga utslag på min upphetsningsmätare när man för några år sedan krystade fram, tryckte och krängde The Original of Laura av Vladimir Nabokov som en ”ofärdig roman” som enligt säljtexten var ”fullbordad i författarens huvud”, när det i själva verket är osammanhängande fragment han förmodligen aldrig hade velat visa upp själv (p.g.a. OFÄRDIG, exempelvis). Detta mitt hängivna medlemskap i något slags Nabokov-fandom till trots, ska tilläggas.

De Besatta har just en sådan lite kuriosaimpregnerad historia som jag brukar finna väldigt avtändande. Den publicerades precis före krigsutbrottet i två polska dagstidningar som följetong under pseudonymen Zdisław Niewieski och först mycket sent i sitt liv (som mestadels levdes i landsflykt i Argentina) tog Gombrowicz på sig ansvaret för den. Då trodde man länge att slutet av boken gått förlorat när krigsutbrottet förhindrat biblioteken att arkivera de dagstidningar där följetongens sista delar tryckts. Det visade sig först långt senare, 1986 då Gombrowicz varit död i många år, att tidningarna fanns annorstädes bevarade och historien kunde rekonstrueras och ges ut. I Modernistas utgåva beskrivs romanen som ”lite av en oönskad oäkting i författarskapet”. Av två anledningar blev jag sugen på att läsa den. För det första för att jag ville se hur en oäkting i ett annars så creddigt författarskap ter sig, för det andra för att jag någonstans läst om Gombrowiczs projekt att försöka skriva en bok för massan, som den vanliga människan kan uppskatta och jag var minst sagt nyfiken på hur detta kunde tänkas ha gått.

Själv är jag inte så mycket för böcker för massan bara för sakens skull, det ska villigt erkännas, jag är en uppenbar elitist och har inget intresse av att upphöja böcker och tillskriva dem en status bara för att de råkar ha en bred publik, typ Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Ranelid, valfria deckare eller Jodi Picoult-romaner. Skit ska skit ha, osv. Min morgontidning Sydsvenskan har det senaste halvåret dragit stora växlar på kultursidorna för att visa att de inte är några snobbar, och recenserat även traditionellt ”låg” litteratur, senaste idag (28/12) både Läckberg och Marklund. Inget fel på det, de får väl hållas, men som sagt, jag är vanligtvis inte så hågad att ägna mig åt att ge skitböcker en ärlig chans.

Gombrowicz vittnar i ett radiokåseri som tryckts postumt att det inte minsann inte var så jäkla lätt att skriva populärlitteratur som man kanske kan tro, och det tog honom tre försök innan De Besatta såg dagens ljus. Han säger att det inte handlar om att beskriva de låga och obildades nöjen utan att skriva dem, rätt och slätt, det krävs en sänkning av nivån ner till deras domän som är ”… sentimental, liderlig och enfaldig… mörk och låg”. En bok för massorna måste ”byggas upp av sådant som verkligen lockar dem, som utgör deras vardag. Svarar mot de lägsta av instinkter (…) uttrycket för en smutsig, grumlig och lågt stående fantasi”. Som ni ser sparade vår gode Gombrowicz inte på krutet här. Vi talar väl förvisso inte den mest sympatiska delen av 1900-talet i andra delar av världen heller, men till viss del har det nog att göra med det väldigt speciella förhållandet mellan intelligentian och folket i just Polen. Dessutom ska inflikas att Gombrowicz liksom sin polske kollega Czeslaw Miłosz stundtals gick hårt åt kulturelitens uppblåsta självbild också, och hade den goda smaken att bibehålla ett sunt mått av självironi och humor.

Vad som dock är mest intressant i efterhand, när man väl läst De Besatta, är att tematiken till överväldigande stor del är identisk med den i Gombrowicz övriga böcker. Det som uppehåller sig på en ”låg” nivå är väl den helt skamlösa kärleksaffären med senromantikens skräck- och gotiska vurmer. Mystiska slott, onda andar, oförklarliga mord, symboliska handlingar, medium och seanser – jag vet inte med säkerhet hur stor den här genren är/var i Polen men intressant nog verkar den i princip ha varit obefintlig. Vidare förtäljer icke historien vilken popularitet ”De Besatta” lyckades uppnå, men något säger mig att den inte kan ha varit överväldigande. För någon som alltid klåfingrigt pillat på, skrivit uppsatser om och skyldigt skämt bort sig själv med Poe, Lovecraft och Hoffmann (som exempelvis jag, för att bara plocka någon ur högen) så är det självfallet inget minus med en skräckromantisk inramning. Men den helt åsido:

De Besatta är lustigt komponerad som en översikt över Gombrowiczs övriga romaner: klasskillnader, konflikten mellan medfött och kulturellt betingat, skuld, paranoia, förnuftet och intellektualitetens fullständiga oförmåga men envisa försök att bena ut ett begripligt mönster och återställa någon form av ordning i upplevelsekaoset – men framförallt Ferydurke och Pornografias fokuspunkter ungdomen, omognaden och kusliga, märkliga likheter två människor emellan (i sig ett gothromantiskt drag noga utrett av vår käre Freud i ”The Uncanny”). Om De Besatta svarar mot de allra lägsta av instinkter, skulle jag bestämt vilja hävda att det snällt får anses gälla även för Gombrowiczs mer respekterade verk och antologismycken.

Därmed inte sagt att massan inte behöver ha låga instinkter och enfaldig fantasi. De Besatta skjuter väl rimligen bara över målet. Ska man tro Oline Stig i dagens Sydsvenskan ligger massans intresse i familjeidyller frikopplade från bokens övriga intrig, där man serverar falukorv och skiljer eller inte skiljer sig på ett stereotypt vis från sin man/hustru. Där kan vi tala grumliga idéer om vad som är spännande. Men okonstlad, oreflekterad och icke-intellektualiserad vardag, det är det väl.

Fotnot: Den häftiga, samtidiga attraktionen och repulsionen mellan ett par som är underligt påminnande om varandra och delar så mycket, får mig för övrigt osökt att tänka på en artikel om kärleksalgoritmer på dejtingsajter jag läste i senaste Filter, men det blir en annan text en annan gång.

#899 (undantgastillstånd igen eller Om årets bästa)

2011-12-21T14:45:00.006+01:00

Jaha, jag brukar inte skriva årskrönikor som jag sade förra året vid ungefär den här tiden. Så inte heller i år. Jag kan emellertid, inte helt utan viss stolthet, meddela att jag för en gångs skull lyckades hålla mitt nyårslöfte, det vill säga att inte gråta på nyårsnatten. Givetvis är detta vad jag har i sikte även vid inträdet av 2012. De två bästa böckerna från i år, av de jag har läst, är Jeffrey Eugenides "The Marriage Plot" som jag skrivit om här, och Silke Scheuermanns novellsamling "Rika Flickor" (visserligen utkommen på tyska redan tidigare men översatt till svenska först nu) som jag kanske tar mig för att kladda lite om vid ett senare tillfälle. Så, över till musikåret. Notera min genant låga ambitionsnivå när jag ens brytt mig om att skriva något om låtarna. Mina åsikter om vad man kan skriva om musik och hur lönt det är kvarstår. Här är spotifylistan med den blandade konfekten, varsågoda att prenumerera eller skit i 'et: 2011

Årets album:

Peaking Lights – 936

Bland det absolut mest spännande och nyskapande jag hört på jag vet inte hur länge. Jag vet inte riktigt vilken genre det klassas som, men skivan är alltså helt knarkad precis som omslaget. Kan vara årets absolut bästa album. Bästa spåret är ”Summertime”.

The Babies – The Babies

The Babies är en fusion av det bästa ur Vivian Girls, Woods och två andra band jag inte minns namnet på. Deras spelning på Debaser klockar in som god tvåa bakom Daniel Johnston i loppet om mian bästa konserter i år. Albumet är skrammel när det är som allra bäst, tänk Pixies och Pavement rent musikaliskt, fast med bibehållen originalitet i helhetsfrågan. Man får emellertid absolut inte missa b-sidan på ”Meet me in the city”-singeln från förra året, den heter ”Somebody else” och är minst lika bra som låtarna på albumet.

Washed Out – Within and without

Vet inte hur många varv jag lyssnat på den här skivan i år, men det är många. Antar att ingen som gillat Washed Outs tidigare grejer kommer hålla med mig om hur bra den här plattan är eftersom den är jämförelsevis alldeles för välproducerad, men skitsamma. Jag älskade också typ ”Olivia”, ”It’s Kate’s birthday” och framförallt ”Life of Leisure”-EPn, de är i alla avseenden fantastiska. ”Within and without” är hypnotiskt grym på ett annat sätt, och trots en renare produktion och en viss förskjutning i fokus i soundet så håller det tveklöst hög kvalitet. Bästa spåret, helt klart ”Amor Fati”.

Woods – Sun and Shade

Det enda jag kan säga om den här skivan är typ HJÄRTA!!!!! Bästa spår: ”Pushing onlys”

Atlas Sound – Parallax

Om någon undrar varför det kommer med så mycket nedtonad drömsk folkpop och elektronisk lo-fi på albumlistan är det alltså för att om jag lyssnar på hela album så gör jag något annat samtidigt, läser eller sådär, och då går det inte att ha nån jävla powerpop i bakgrunden. Dessutom är det oftast så att skivor som har några väldigt starka låtar (som då finns med på Bästa Låtar-listan längre ner) oftast inte håller hela vägen. De verkar ta ut sin kvalitet och bränna sitt krut på några eller något spår, och så har resten fått lida, eller så bleknar resten helt enkelt i jämförelse med hur bra det där riktigt bra spåret är och man lyssnar bara på det hela tiden. Oavsett; Atlas Sounds skiva från i år är ännu bättre än hans tidigare och det märks, om vi inte visste det sedan Deerhunter vilket vi förstås gjorde, att Bradford Cox är ett jävla underbarn.

Panda Bear – Tomboy

Se ovan men byt ut Bradford Cox mot Noah Lennox, Deerhunter mot Animal Collective och Atlas Sound mot Panda Bear. Första singeln som heter just ”Tomboy” är fantastisk, liksom ”Last NIght at the Jetty”.

Kurt Vile – Smoke ring for my halo

Behöver väl inte säga så mycket om den här skivan eller om Kurt Vile i allmänhet ens. Alla vet väl redan hur sanslöst bra den här plattan är. Och hur svartsynt.

Feist – Metals

Har faktiskt inte kvoterat in Feist för att jämna ut könsbalansen utan tycker helt (har aldrig varit något stort Feist-fan tidigare) uppriktigt att den här skivan håller riktigt hög standard från första ”The Bad in Each Other” och hela vägen fram. Lite, lite kanske man blir uttråkad i mitten någonstans, men det ska faktiskt mycket till för att den här typen av musik inte ska bli lite beige. Feist håller det mångfacetterat och spännande. Och ”Graveyard” är värd hela skivan. Körerna. Alltså körerna. Det är så mitt i prick att man får ont.

Girls – Father, Son, Holy Ghost

Det behöver väl inte understrykas att Girls de senaste åren varit den mesta jämna och intressanta akten på indiescenen. Årets skiva är inget undantag. Omslaget är skitsnyggt. Man blir inte uttråkad. Nästan vartenda spår skulle kunna stå för sig själv som singel. Från gitarrocken i inledningen till ”Die”, via trallpoppen i ”Honey Bunny”, lugnet i ”Saying I love you” och tröttheten ”My Ma” till ångesten i ”Vomit” (inklusive R’n’B-körer) – helheten är så väl sammanhållen av ett radband av mörker från första låten till sista att man skulle kunna tro att Kants skönhetsbegrepp om formell ändamålsenlighet och symmetri uppfanns enkom för att etikettera ”Father, Son, Holy Ghost”. Jäklar vilken lovprisfest det blev. Nåja, det är den värd.

Chalk Circle – Reflection

Stööön fy fan vad bra den här skivan är. Det är alltid lika trevligt att någon förvaltar arvet från postpunkband som Kebab, Au Pairs och Cannanes.

Jonathan Johansson – Klagomuren

Det här är typiskt Sådan Musik som Jag Inte Gillar, men tyvärr så gör jag det i det här fallet, för den här plattan är riktigt bra. Trots att han sjunger på svenska, vilket i vanliga fall får mig att se rött så länge det inte är punk. Man får försöka ignorera själva rösten, det är något med den, men man vänjer sig. Bästa spår helt klart ”Centrum”.

Emmy the great – Virtue

Åh Emmy. Håller flaggan högt från sina tidigare bravader som exempelvis den helt otroliga "We almost had a baby".

The Antlers – Burst Apart

Var helt säker på att The Antlers skulle tråka till sig efter ”Hospice” och göra en väldigt kass andra-skiva, som band i regel gör, men otroligt nog lyckades de göra en skiva som är nästan lika bra utan att vara nästan likadan.

Pheromoans – It still rankles

Har bara en sak att säga: fy fan vad bra. ”bad Dandelion” alltså.

Årets EPs:

Swearin’ – What a dump EP

Har en till synes aldrig övergående svaghet för den här typen av musik, dvs. distade gitarrer och tjejer som sjunger punk som man bara hör lösryckta delar av texten till. Titelspåret ”What a dump” är helt, och jag menar helt, genomgående, perfekt. Alltså: Being pretty is infinite/but being angry is real important/and i will die before i give in. Lyssna här Bandcamp: http://swearin.bandcamp.com/

SLUTEVER – Sorry I’m not sorry EP

Se ovan. http://slutever.bandcamp.com/

Jens Lekman – An argument with myself EP

Jaha, ja Jens Lekman släppte nytt i år. Hade ingen aning om att det var på väg förrän jag i princip av misstag snubblade över titelspåret till den då kommande EPn. I ärlighetens namn tröttnade jag efter en veckas repeatlyssnande på låten, men jag tycker ändå att det är en bra EP, även om den inte ger det triviala ett känslosamt djup och en överdådigt bombastisk men just därför genialiska inramning, som Lekmans låtar brukar göra. Men egentligen, lyssna hellre på ”Your arms around me” eller något annat spår från ”Night falls over Kortedala” från 2007.

Letting up despite great faults – Paper Crush EP

Hååhåå dreampop! Bästa spåret är tveklöst singeln Teenage Tide.

Ringo Deathstarr – Shadow EP

Kevin Shields samlade fanclub ger ut låtar. Även låtarna ”Imagine Hearts” och ”So High” är värda.

Explode into colors – Quilts EP

Postpunkigt. Svinbra.

Ty Segall – Ty Rex EP

Gillar den här sidan av Ty Segall mycket bättre än den där hetsen i alla 1:30-långa låtar han gjort.

Årets låtar:

Aidan Moffat & Bill Wells – (If you) Keep me in your heart (Solklart en av årets bästa låtar. Alltså Skottland, jag älskar dig.

Bleached – You take time

Battles – Ice cream (Bandet som gör världens smartaste musik är äntligen tillbaka efter att… ja jag vet inte vad de gjort sedan de gjorde århundradets mest perfekt uttänkta låt ”Atlas” för flera år sedan. Och de är fortfarande smarta och påhittiga.)

Gospel Music – This town doesn’t have enough bars for both of us (Måste ju vara den bästa och sannaste låttiteln någonsin. Dessutom är låten bra. Tänk Magnetic Fields.)

The War on Drugs – Baby Missiles

S.C.U.M. – Whitechapel

Jeffrey Lewis – Cult Boyfriend

Cat’s eyes – Face in the crowd

Metronomy – The Bay

Crystal Stilts –Through the floor (En överjordiskt stor förbättring från hur den här låten lät som demo för några år sedan. Mixningen på ”In Love with Oblivion” är riktigt, riktigt bra och gör den till en av årets bästa låtar)

Moon Duo – Mazes (kraut!!!!!!!!!!!)

Veronica Falls – Come on over

Beirut – East Harlem

Moonface – Fast Peter (åtta minuter av svinbraighet från Sunset Rubdown-killen)

Wax Idols – All too human

Vetiver – Wonder Why

The Vaccines – Post break-up sex (En av fyra bra låtar från deras platta, uppmärksammar för övrigt ett väldigt allmängiltigt fenomen)

Spectrals – Big baby (från en överraskande bra platta)

Those Darlins – Be your bro

Coasting – Portland

Avtalet – Dina vänner kan dö

music for headphones - Drunken fireflight

Devon Williams – Your sympathy

Chain and the Gang – Not good enough ("If you feel like you're not good enough/then you're probably not/and you know what/you never ever will be")

Toro y moi – Still sound (Det äckligaste omslaget någonsin på den här skivan, annat kan man inte säga, klarar inte av att titta, men den här låten och ”Elise” är riktigt bra)

Jacuzzi Boys – Glazin’

Smith Westerns – All die young

Acid Baby Jesus – I’m a baby (Älskar det här bandet)

Times New Viking – Fuck her tears (!!!!!!!!!)

Dum Dum Girls – Bedroom eyes (Enda bra låten på en riktig skitskiva)

Neon Indian – Polish girl (Kan egentligen rekommendera hela ”Era Extraña”, som i och för sig inte är lika bra som förra årets ”Psychic Chasms”(psykadeliskt mästerverk), men dock.)

Black Lips – Spidey’s curse

PJ Harvey – The last living rose

Comet Gain – Clang of the concrete swans

Seapony – Go away (Den här låten är väl inte helt fräsch utan kom redan förra året, men skivan gavs inte ut förrän i år. Pop-perfektion.)

Bon Iver – Towers (Inte helt med på hypen av hur fantastisk den här plattan är så har inte med den på albumlistan även om jag lyssnat mycket på den. Den här låten är dock så nära det fantastiska på första skivan typ ”Re: Stacks” och ”Skinny Love” som han kommer.)

The Rapture – How deep is your love? (Pianot! Eller vad det nu är för något. Piano-ljudet.)

Veronica Maggio – Mitt hjärta blöder (vill verkligen inte ha med den här men måste)

The Pains of Being Pure at Heart – Heart in your heartbreak (gjorde en helt sjukt tråkig skiva men den här låten är faktiskt värd att vara med)

The Sound of Arrows – Into the clouds (så gay, så bra, kunde inte sluta lyssna på den här låten)

Craft Spells – After the moment

Pnau – Solid Ground (Är inte tillnärmelsevis lika bra som electropopbandet Pnaus förra skiva som innehöll mästerverken ”Come together”, ”Wild Strawberries” och ”Embrace”, men ändå.)

#898 (Vem är Seymour - berättartekniskt grepp eller mannen i ingens liv?)

2011-12-13T22:31:00.010+01:00

Fy för den lede vilken titel på det här inlägget, det låter som en regelrätt och eventuellt skitseg litteraturvetenskaplig essä på B-nivå. Möjligen sänder jag än fler läsare än vanligt på flykt, det kan inte hjälpas. För det är lika bra att mota Olle i grind och undvika en katastrof genom att direkt erkänna att en sådan text som jag ville och försökte skriva om Seymour, är jag inkapabel att åstadkomma. Därför blir det något helt annat. Något kvasilittvetsdravel som riskerar att trilla över kanten och ner i TL;DR-tråktunnan. Sorry.

Ja, så jag har alltså haft en mystifierad crush på den fiktiva karaktären Seymour Glass, skapad av J.D. Salinger och nämnd i föregående inlägg, sedan jag först kom i kontakt med honom. Vad jag ville med den här texten var förstås att beskriva Seymour, förklara varför han är den kanske mest fascinerande romanfiguren i modern litteraturhistoria, eller åtminstone ge goda skäl till varför han tveklöst intresserar mig mest. Ni vet, lite egenskaper han har, vad han gör, hur komplex han är. Sådär. Det visade sig emellertid vara så gott som omöjligt, mer prövande än att försöka att sanningsenligt återge sitt livs kärlek utan att det blir antingen klibbigt och kletigt som utsmetad och halvt intorkad sockervadd, eller fullständigt platt och schablonartat.

För det första låter Seymour som ett outhärdligt kräk om man börjar rabbla egenskaper han tillskrivs: han var en ”riktig poet”, skrev storslagen dikt på klassiskt kinesiskt versmått vid åtta års ålder, var en ”stor” man med religiöst djup, fulländad och som en sann savant även professor vid college i tjugoårsåldern, godhjärtad, ödmjuk, febrigt intensiv… Ingen skulle väl vilja träffa en människa beskriven i sådana ordalag, herregud, man kan ju inte ens föreställa sig honom.

För det andra, ”gör” Seymour väldigt lite och säger ännu mindre. När de flesta novellerna utspelar sig är han död, om inte annat radikalt frånvarande som i ”Raise High the Roofbeam, Carpenters” som handlar om hans bröllopsdag. En recap för de som inte känner till: Seymour Glass är den äldste av de sju briljanta Glass-syskonen, alla kända nationen över från frågeprogrammet ”It’s a wise child” på radion, som begår självmord vid dryga trettioett års ålder på ett hotellrum under en semesterresa med sin fru Muriel. Varför Seymour tar livet av sig framgår aldrig riktigt klart, åtminstone inte i mina ögon. Den gängse tolkningen är förstås att han inte pallade trycket under sin tjänst i andra världskriget, men jag reserverar mig å det bestämdaste gentemot detta påstående. Nåväl, i den kortroman som heter ”Seymour – an introduction”, slår sig hans yngre bror – Buddy, näst äldst av syskonen och berättare i samtliga noveller som behandlar famljen Glass – ned med Uppgiften (OBS! Versal!) att skriva explicit om Seymour, gestalten som tornar upp sig som en fond bakom de övriga syskonen, som en tröst och som en kliande sårskorpa. Brottningsmatchen mellan Buddy och Uppgiften får sägas sluta i att den förstnämnde lämnar walk-over, lite uppgivet men ändå inte utan triumfartad självtillräcklighet, som om han kommit på att han inte var så jävla intresserad av den där brottningsringen trots allt utan egentligen var ämnad åt helt andra sysslor, och förvissad om att ingen annan kommer ta hem segern, heller.

Jaha, så varför kan inte ens Buddy skriva om Seymour? Buddy är själv en fiktiv karaktär, vad finns det för poäng i att låta en hittepåfigur försöka berätta om en annan hittepåfigur och misslyckas?

Om vi börjar i en helt annan ände, kan man om man är tillräckligt nördig hitta insinuationer om att Buddy skulle kunna vara författare till samtliga Salinger-noveller, inte bara de som handlar om honom och hans syskon, och han nämner i ”Seymour” också sin enda roman, med en väldigt egen, manlig huvudkaraktär, som en del läsare försökt spåra tillbaka till Seymour (vilket Buddy tycks förneka). Vilken roman det här kan tänkas gälla anmäler sig naturligtvis som på beställning, men jag passar på att skriva alla på näsan genom att bekräfta att det förstås verkar röra sig om Salingers enda roman ”The Catcher in the Rye”. Av förklarliga skäl finns inget sätt att få detta bekräftat på, och är det något jag avskyr så är det biografisk litteraturtolkning, men nu ska jag ut på lite djupt vatten trots allt. Se följande som ett experiment.

Ett av de mest utmärkande dragen hos människan är hennes sökande efter kausalsamband och den relaterade driften att berätta. Berättelser (i alla former alltså, inte bara komplex modernistisk litteratur med hög svansföring och hårdkokta kioskvältardeckare signerade Reinfeldts favoritförfattare, utan även sådant som skvaller och skitsnack, dagböcker och bloggar, ja men ni fattar, rubbet) är ett mönsterläggande av en kaotisk verklighet där vi omedvetet ser ut sådant som orsakssamband och diverse meningsbärande entiteter och händelseförlopp, och på det viset kan vi förstå världen, oss själva och allt annat. Hashtagga detta Martin Heidegger. I alla fall, berättar om saker gör vi, för varandra eller för oss själva, för att hantera den storm av skit vi spenderar dagar och nätter mitt uppe i. Dagboken är väl galjonsfiguren för hela ovanstående diskurs – man skriver inte för någon annan än för sig själv men det man ägnar sig åt är att plocka ut lite schyssta koordinater i sina upplevelsemassor och därpå dra streck mellan dem. När allt sedan är prydligt nedplitat på sidan så är det den officiellt versionen inför en själv och gud och fan vet alla man sedan kommer dra episoden för, och vilken version det blir är lite arbiträrt men betingat av diverse faktorer. Och så var det traumat över och åter sitter alla still i båten med full kontroll och koll på läget.

Nackdelen med att berätta och klargöra sambanden i en händelse eller ett minne är att man i samma sekund som man nedtecknar eller häver ur sig något så spolar man alla andra dimensioner av upplevelsen, och den där riktigt psykadeliskt rika bilden man kan ha av något man varit med om - inklusive allt, lukt-tv och annat släng er i väggen, färgerna är liksom fler än på världens mest högupplösta foto - är borta för alltid. När man väl gett den där förnimmelsegelén ett skelett är den plötsligt anorektisk. Den glider inte undan som en amöba längre, men till priset av den är jämförelsevis död och intensiteten puts väck.

Med detta i bakhuvudet kan man förstå varför Buddy inte är kapabel till att, eller undermedevetet kanske inte vill, sätta Seymour på pränt, med risken att han skulle blekna. På vilken metanivå den här medvetenheten sedan ligger är förstås öppet för diskussion. Antingen har Salinger helt enkelt tänkt ut att det vore naturligt för Buddy att ha svårt att skriva om Seymour, och eftersom att hela hans fiktionsvärld är uppbyggd så noggrant och med en precision som inte kan tänkas tillhöra något annat väsen än en smått manisk pedant, fyller Seymour helt enkelt en funktion som rekvisita. Det är inte meningen att man ska veta något om honom, hans uppgift är att framhäva sidor hos sina syskon. Om man kan klaga på att ”Seymour” kommer med knapphändig information om Seymour, är det å andra sidan ohederligt att påstå att den inte kompenserar med allt den säger om Buddy själv. På samma vis överskuggar den frånvarande brodern Franny, Zooey och alla andra, det är reaktionerna på honom man får ta del av, andras föreställningar, försvar, anklagelser.

När jag nyligen läste lite litteraturvetenskapliga artiklar efter ett och ett halvt år i kylan på filosofiska institutionen där vi sysslar med Riktiga Saker (åtminstone om man får tro ”oss” själva), fick jag först en chock av hur svävande på målet man generellt är och hur mycket man skiter i att definiera sina begrepp i synnerhet, när man talar om estetisk tolkningsteori. Men efter att ha druckit lite vatten och fått lite frisk luft tror jag nog att jag ändå kan citera lite utan att få dåndimpen, det är lika bra att vänja sig. Wolfgang Iser, som ändå var förhållandevis metodisk, skriver i en artikel om läsande och fenomenologi om skillnaden mellan frammanade fantasibilder och verkliga förnimmelser. Han citerar språkfilosofen Gilbert Ryle som gör slag i saken i att dementera att mentala bilder bara är bleka, svaga kopior av faktiska sensationer. De är snarare väsensskilda: utmålandet av något för ens inre syn är något som liknar negationen av den faktiska upplevelsen.

”Om man ser berget kan man naturligtvis inte längre föreställa sig det, och därför förutsätter utmålningsakten dess frånvaro. På liknande sätt kan vi, i en litterär text, bara föreställa oss saker som inte finns där; den skrivna delen av texten ger oss kunskapen, men det är den oskrivna delen som ger oss möjlighet att utmåla ting”

skriver Iser.

Genom att göra Seymour frånvarande i texten, blir han alltså mångfaldigt mer dynamisk, intressant och på alla vis extra förträfflig. Ju mer man vet om något, ju mer som står svart på vitt desto tråkigare. Även Iser gör den triviala men tjänliga liknelsen med besvikelsen i att se en bok man läst som film (om någon mot förmodan skulle göra film av Seymour skulle jag förmodligen begå harakiri med trubbig smörkniv i frustration om jag inte lyckades hålla mig ifrån bion). Jag drar, kanske förhastat men likväl, paralleller mellan hur berättandet våldför sig på minnets mångfald och tillgängliga fakta i en berättelse på läsarens fantasis livskraft. Alla kan göra sin egen Seymour utifrån de spridda koordinater man får, och som vi vet är själv bäste dräng och man drillar ihop precis det som passar en.

Så är Seymour då bara ett berättartekniskt grepp, genialt sådant må vara, men ändå, bara? Å ena sidan ja, å andra sidan nej. Tillåt mig att bli väldigt ovetenskaplig (något akademiker inom vissa discipliner förvisso inte heller skyggar för) och göra ett våghalsigt antagande, romantiskt och önsketänkarbiografiskt. Jag underhåller den angenäma tanken om att författare när de skriver tänker mycket mindre än vad litteraturvetare tenderar att tillskriva dem. Ingalunda har jag några enfaldiga föreställningar om att alla skapande ögonblick är att likna vid att bli besatt av en kreativ utomjording eller att all konst kommer från hjärteroten i ögonblick av hänryckt inspiration liksom, men alla som någonsin läst litteraturteori har lärt sig att tyst stava ut ö-v-e-r-t-o-l-k-n-i-n-g för sin inre syn. Så vad jag tillåter mig att tror är att Salinger själv var så förtjust i Seymour att han inte kunde skriva ned honom, inte förmådde utdela den där slutgiltiga stöten som skulle ge Seymour Glass konturer utöver den judiska näsan och det mörka håret, men samtidigt suga ut hans själ och sända all fascination i exil. Och i det, kanske inte i något annat men i det, förenas Salinger och Buddy Glass.

Notera metadimensionen i vad jag precis gjort ovan. Åter, Wolfgang Iser:

”[I]nblandning av läsaren är naturligtvis vital för alla slags texter, men i den litterära texten har vi den märkliga situationen att läsaren inte kan veta vad hans delaktighet medför. Vi vet att vi delar vissa upplevelser, men vi vet inte vad som händer med oss under loppet av denna process. Det är därför som vi, när vi blir särskilt berörda av en bok, känner behov av att tala om den; vi vill inte skaka av oss den genom att tala om den – vi vill helt enkelt klarare förstå vad det är som vi har blivit inblandade i”.

Givetvis är det just för att få klarhet i denna fråga som jag inte på några villkor kunnat släppa den här dumma idén att skriva något om Seymour, och givetvis är det för att inte heller jag vill bringa honom om livet och stoppa upp honom med döda ögon av glas, för mig själv för all framtid, som jag inte kan skriva något vettigt om honom, eller om hur jag föreställer mig honom, eller varför han är så himla bra. Så jag skriver något annat, något om berättartekniker och hermeneutik, och hoppas på att Seymours radikala frånvaro gör honom mer närvarande än han hade varit om jag bestämt mig för att kalkera och fixera honom.

#897 (Min favoritbok i hela världen eller (ett inlägg) Om Mig Själv)

2011-11-14T22:45:00.006+01:00

I ett läge av viss distress och behov av distraktion i helgen ringde jag en av mina närmare vänner som bjöd mig på vodka, liknade skakandes på huvudet mitt liv (inte helt adekvat men inte heller helt inadekvat) vid ett återupprepat loopande av filmen ”Kids”, visade mig en video med en högläsande Calvin Johnson och med andra ord gjorde precis vad man kan vänta sig av en sympatisk medmänniska. Han sade även att han slutat läsa min blogg när den slutade handla om mig, som han uttryckte saken, och börjat handla om böcker och/eller filosofi. Vad jag antar att han menar är att den slutade innehålla ironiserande anekdoter från mitt arbets- eller känsloliv eller skvaller om gemensamma bekanta. För hur det kan råda något tvivel om att den här bloggen bara handlar om mig, mig och mig, det vet jag inte.

Jag har förstås bara den goda smaken att förklä projektet. Så om ni inte har märkt det kan jag nu officiellt släppa bomben: allt jag skriver är fragment ur det sisyfosåtagande av navelskådande mental aktivitet som upptar i princip all min vakna tid. Mina moraliska funderingar är försök att rättfärdiga mig själv, mina teoretiska tillämpningar är menade att förklara mitt eget beteende och mina tankar, mina dissar och hyllningar av böcker är bara sätt för mig att bevisa för mig själv att mina egna tankar och känslor kring dem är väl underbyggda, och mina analyser av människosläktet är mitt medel för att förstå de sociala fenomen jag utsätts för och bevittnar inom bekantskapskretsen. Hade det verkligen varit bokrecensioner eller presentationer av teorier hade allt varit gott. Men det är det inte, och det är inte något mindre än svaret på frågan om varför jag är så jävla olycklig jämt.

Min favoritbok alla kategorier är J.D. Salingers ”Franny & Zooey”. Jag läser just nu Bertrand Russells ”The Conquest of Happiness” som ska föreställa den första ”självhjälpsboken”, utkom 1930 och är som sagt skriven av en av nittonhundratalets allra främsta filosofer känd bland annat för sin mördande logiska argumentation och sitt totala trashande av stackars Gottloeb Freges livsverk, en bedrift därefter känd som Russells paradox. Då glad är det absolut sista jag skulle beskriva mig själv som, kände jag mig lite intresserad av om man kanske kunde få reda på, en gång för alla, vad fan som är problemet och hur man ska komma till rätta med det. Jag kommer säkerligen att skriva ett inlägg helt dedicerat till ”The Conquest of Happiness” som minst sagt är något annat än jag förväntade mig, men om man ska tro Russell i hans analys av den moderna människans olycka och vart roten till den kan finnas så bådar det inte gott för vare sig mig, Franny eller Zooey. Bland annat säger han, på ämnet ”nervous fatigue”, som kommer av att oroa sig för saker man inte kan göra något åt: ”The wise man thinks about his troubles only when there is some purpose in doing so, at other times he thinks about other things, or, if it is night, about nothing at all. […]It is amazing how much both happiness and efficiency can be increased by the cultivation of an orderly mind, which thinks about a matter adequately at the right time rather than inadequately at all times. […] Nothing is so exhausting as indecision, and nothing so futile"

”Franny” är en novell och ”Zooey” är en kortroman, de är utgivna tillsammans i en nätt liten volym och är, ja, typ världens bästa bok. Jag tror jag gett bort den i present säkert fem, sex gånger och lånat ut mitt eget ex i ett antal turer utan att någon någonsin kastat sig på telefonen för att bekräfta min åsikt i frågan, men mitt omdöme kvarstår efter varenda gång jag läser om den. Franny och Zooey är de två yngsta i den syskonskara på sju som tillsammans med mamma Bessie och pappa Les utgör familjen Glass, som nästan alla Salingers noveller behandlar. Det är en barnkull av smärre genier, belästa till överdrift och beväpnade till tänderna med insikt och kunskap, från äldste brodern Seymour vars självmord kastar en ständigt närvarande skugga över familjen (se den ofantligt fina novellen ”A perfect day for bananafish”), och ner till nittonåriga Franny, vars psykiska sammanbrott är vad ”Franny & Zooey” rör sig mycket kring. De två minstingarna, nu unga vuxna, blev sedan hisnande tidig ålder undervisade av sina två äldsta bröder Seymour och Buddy, i den österländska filosofi, religiös mystik från alla möjliga håll och allehanda metafysik, som de intresserade sig för. De gjorde det av kärlek, trodde att en djupare insikt om självet och världen av det slaget skulle ge en möjlighet till än större njutning av kunskap, klassiker och litteratur senare.

”Franny & Zooey” tar upp hur de intelligenta och till förtvivlan självreflekterande ungdomarna trots att de har alla förutsättningar; skönhet, talang och intellektuell kaliber, trots detta finner sig oförmögna till glädje och genuint deltagande i världen omkring dem. De upptäcker hur de föraktar andra människor, och föraktar sig själva för det. De två syskonen har utvecklat lite olika personlighetsdrag som strategier för att angripa frontalkrocken med verkligheten, men roten är densamma: de umgås ohälsosamt mycket med sitt eget medvetande. Man behöver inte förkovra sig särdeles i excesser av österländsk filosofi eller fascineras av den repetitiva Jesusbönen, och jag vill inte ge något sken av att vara varken sjukligt beläst eller besvärande överintelligant - det räcker med att hamna alltför ofta i dåligt sällskap i form av det egna medvetandet.

När man hänger i tid och otid med sitt eget huvud, sitter ned med det och har långrandiga diskussioner fram och åter, utvecklar man nämligen (det är åtminstone min egen teori om min egen olycka, och den tycks kompatibel både med delar av Russells analys och en trolig läsning av ”Franny & Zooey”) ett superego av osunt hög halt. Detta rationella överjag sitter på konstant jour och kollar filmen från övervakningskameran av ens liv, live, och ger instruktioner och utdelar sanktioner. Och jag menar konstant när jag säger konstant. Det verkar som att en del människor kan glömma bort sig för en stund när de blir fulla eller förbannade eller euforiska eller tar droger, men jag svär, det enda det gör för mig är att koppla ur instrumentbrädan. Mitt överjag sitter där upp i kontrollrummet, gastar och rycker desperat i alla spakar och trycker på alla knappar, fullständigt medveten om vad som pågår, skriker NEJ NEJ GÖR DET INTE och sliter sitt hår, men tvingas bevittna hur den annars kuvade medborgaren i den totalitära staten Ylwa drar fram som en ohämmad tornado. Hade man sluppit beskåda spektaklet och under tiden veta vad som borde göras och vad som borde undvikas, hade man väl kanske ändå våndats lite i efterhand, men när man tvingats sitta på första parkett kan man liksom inte skylla på att man inte visste vad man gjorde. FÖR DET VISSTE MAN. Och man kan inte sluta veta. Och man kan inte sluta peta.

Ett annat problem med att peta för mycket i sina egna tankar och veta för mycket om sig själv är att man blir en ganska odräglig människa. Förutom att man med sin självkännedom såklart smärtas av medvetenheten om hur osmakliga ens tankar om andra är, vilket man piskar sig blodig över, så tror man gärna att man sitter inne med kunskap även om andra människors medvetanden. I stor utsträckning gör man förstås det, givet att solipsismen är falsk typ, att vända och vrida på ett medvetande ger ju rimligen viss kunskap och grund för förutsägelser om andra liknande enheter. Men den kunskapen är förmodligen betydligt mindre än man ibland tänker sig, och framförallt är det aldrig populärt när man ger sig på att förekomma folk vad gäller deras känslor, tankar och resonemang. Inte ens om man är i samförstånd om saken, men framförallt inte om man skulle ge sig på att säga emot någon när de påstår något om sig själv…

Man kan, kort sagt, himla med ögonen åt folk som säger "Du tänker för mycket!", men det kan ofrånkomligen vara så att något litet, litet ligger det möjligen, eventuellt, i det.

Vad man ska göra med det aber det innebär att psykoanalysera sig själv dagarna i ända, eller om man tänkt för mycket på Zen eller kristen mystik, och dessutom metafunderat på saken därefter, säger ”Franny & Zooey” ingenting om. Förmodligen kommer jag inte få ut så mycket av den varan av ”The Conquest of Happiness” heller. Men den förstnämnda är den finaste, absolut mest drabbande och välskrivna, genuina, förklaringsmodellen av vad det är för fel på mig och på många andra, jag någonsin läst, i all sin korthet och anspråkslösa stil. (Och det var för övrigt också den som, när jag först läste den för flera år sedan, fick mig att förlåta alla killar mitt uppe i en gudskris man dejtat i sitt liv. Men det är en annan historia, och jag har själv läst vad som i mina ögon är oroande mycket Kierkegaard sedan dess, så man vet inte vad det blir av mig en dag heller. )

#896 (Schulman, Eugenides och Roland Barthes eller Om Kärleksromanen)

2011-11-07T23:16:00.004+01:00

Leif GW Persson svamlade i ett utdrag ur sin självbiografi, publicerat i Expressen i samband med släppet av den, om att han hade drömmar om och - än värre – tycks hysa planer på att skriva citat Den Stora Romanen om den jordiska kärleken slutcitat. Det potentiella resultatet av detta uppdrag, axlat på eget bevåg av denne man, är bland det absolut ruskigaste jag kan föreställa mig. Men låt oss inte måla fan på väggen, det kanske aldrig blir av trots allt. Istället tittar vi på de två andra romaner om den jordiska kärleken som jag läst den senaste veckan. Den ena var bland det tveklöst bästa jag fått mig till livs på länge, och den andra bland det utan tvivel sämsta: Jeffrey Eugenides ”The Marriage Plot” och Alex Schulmans ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". I den ordningen.

Jag är med moderna mått mätt i flera avseenden något av en romantiker. Jag är ungefär lika stolt över det som jag är över att tycka om Mike Oldfields ”Moonlight Shadow” (dvs inte alls), och det är ungefär lika gynnsamt som en finne på näsan inför klassfotot, men så är det. Romantiken utsträcker sig exempelvis till att jag intresserar mig för kärlek i romaner, inte bara i form av dysfunktionellt dissektionsobjekt där alla är olyckliga och misshandlar varandra friskt både mentalt och fysiskt, utan även i andra former. Jag har alltså ingenting principiellt emot solskenshistorier, eller vad man nu ska kalla Schulmans bok med Tranströmerparafrastiteln som jag hädanefter inte kommer palla skriva ut av naturliga skäl. Den börjar med A (Schulman har separerat från sitt ex och super ned sig på Stureplan mitt i mediasveriges ankdamm) och slutar med Ö (Schulman har träffat drömkvinnan, gjort henne till sin och haft henne till att föda hans dotter).

Han använder sig av två tekniker för att gestalta det som på baksidan benämns ”en kamp med bara ett enda avlägset mål: att få henne”. Jag kallar dem Överflöd och Irrelevans. Först och främst, ”henne”, är en viss Amanda Widell som måste vara världshistoriens mest ointressanta romankaraktär – hoppas för allas och framförallt hennes egen skull att hon är något mer fängslande i verkligheten. Hon har inga attribut som går att förstå, hon berör inte för fem öre, jag vet lika lite om henne i slutet som i början och jag bryr mig inte om hur det går för henne. Schulman drar på rejäla växlar och Överflödes-beskriver henne, men ingenting i orden lyckas överskrida de tryckta bokstäverna på sidan och ta sig in hos läsaren. Det är mycket superlativ, mycket hyperbol och kontraster som jag antar försöker tjäna till att visa hur spännande hon är, hon som ”pendlar hela tiden mellan bråddjup och extremytlighet”. Annars är väl det enda som framgår att hon är obegripligt snygg och har stora ögon. Med andra ord en tvådimensionell alvkvinna från kvasiintellektuella mäns fantasier och typ världens sämsta och mest förolämpande ”hyllning” till vilken människa med något mellan öronen som helst.

Schulmans andra grepp är att försöka gestalta kärleken indirekt genom diverse snuttar ur deras liv tillsammans, någon lös anekdot, ja ni vet. Det går inte alls bra, det heller. Den konstanta tanken i mitt huvud är ”Varför berättar du det här för mig? Vad vill du säga? Är detta något du tror att jag skulle vara intresserad av?”. Det får mig att tänka på en grej en vän berättade igår när vi gick på promenad. Hon sade att medan hon satt och väntade på mig, stod det ett par någon meter framför henne och läste på en informationstavla. Det var mycket uppenbart att hon satt där, de hade gått förbi henne alldeles nyss. Tjejen hade på sig leggings och en tröja som åkt upp ovanför baken på henne. Vad hon gör är att, innan hon hjälpligt drar ned sin överkroppspersedel, ogenerat och ordentligt klia sig i röven. När sådant händer känner man sig så… trampad på. Alltså man skiter väl i om hon kliar sig i röven, men det som är beklämmande är ju att HON inte tar den minsta notis om att man sitter där och SER spektaklet. Vad sådant uppförande säger är att jag bryr mig så lite om ditt omdöme att jag kan göra vad för tvivelaktigt fanskap som helst framför dig, för så pass viktig är jag och så pass oviktig är du. (Jag är all for att man inte ska sno runt i evig undran över vad andra tycker om en, men alltså ibland… Jag får för övrigt samma känsla av den informationsbomb facebook idag utgör – som bara kastar saker man inte vill se eller har bett om i ansiktet på en. Exempel: Alltså jag skiter väl i om folk har checkat in på Bar X en fredagskväll, men varför tror de att andra vill se detta? Vad är det meningen att jag ska göra med den här informationen?).

Sådär känns hela Schulmans bok. Som någon som står och kliar sig i röven framför en. Man är inte direkt äcklad eller egentligen särskilt scandalized utan mer mållös över att fullständigt ointressanta saker som inte bär någon som helst symbolisk mening, inbjuder till identifikation eller förmedlar något djup, når allmänhetens ögon. I detta fall fälls träd för att det ska tryckas på papper.Efter vad jag har förstått av andras recensioner så är boken baserad till stor del på gamla blogginlägg och hänvisar dit när de reflekterar över varför boken är trist – de har liksom redan läst alltsammans. Jag har aldrig läst Schulmans blogg, men är ändå extremt uttråkad. De menar dessutom att Schulmans prosa åtminstone är snygg och förträfflig. Det tycker inte jag. I bästa fall är når den upp till pinnhålet benämnt ”Inte direkt besvärande”. Någon säger att han gör en del träffande betraktelser om Sveriges medieelit. Det är möjligt men är det något jag inte är intresserad av, så är det kåserier om vad som försiggår kring det tråget.

Jeffrey Eugenides, som har skrivit ”Middlesex” och ”Virgin Suicides” och med detta gjort sig till en av mina absoluta favoritförfattare, tar sig också an kärleken i sin roman. The Marriage Plot" från i höstas har typ allt som Schulmans bok saknar: ytterligare 300 sidor, karaktärer man känner med och bryr sig om, humor, en passage där jag grät, referenser till intressanta texter, saker som var hippa i intellektuella kretsar under tidigt 80tal, religiösa funderingar, sinnessjukdom, klasskillnader och en engagerande och komplex kärlekshistoria. Titeln refererar till en kurs i litteraturteori inom ramarna för vilken huvudpersonen Madeleine skriver sin slutuppsats, undersökandes hur riktiga kärleksromaner inte kan existera idag, i ett samhälle där giftermål och val av partner inte spelar så stor roll – man kan ju alltid byta. Vad hade det spelat för roll vem Emma i Austens roman gifter sig med om hon kan skilja sig sen? Hur hade det varit om man kunde provligga sin make eller maka lite innan man tog dem till äktenskapssängen? Vi är snuvade på konfekten, dramat är frånvarande; att skriva involverande om kärlek funkar inte längre.

Det absolut mest intresseväckande här är naturligtvis att detta är exakt vad Eugenides sedan sätter sig ned för att göra. Ett engagerande triangeldrama vars utgång alla bryr sig om, inklusive läsaren, utan att plocka det ur sin ytterst moderna kontext, och utan att misslyckas med att göra vare sig personer eller handlanden otroliga. Tvärtom känns det som om man själv pluggat med, dejtat eller festat med alla bokens karaktärers otaliga verkliga motsvarigheter. Som ytterligare filter på studieämnet kärleken läggs en av böckerna Madeleine och Leonard läser på en kurs i semiotisk litteraturteori, som var sjukt mycket på modet i början på åttiotalet (Barthes, Eco, Derrida osv.) – ”A Lover’s Discourse” av Roland Barthes. Jag har inte läst den här boken sedan jag bodde i England och var i ett förhållande för några år sedan, så mitt minne är lite rostigt, men det är typ en smått fragmentarisk bok som försöker visa hur kärlek är något kulturellt konstruerat som intellektuellt kan monteras ned och undersökas. Den är väldigt intressant, på sitt sätt. Madeleine använder den först som ickefalsifierbar teori som ursäktar hennes beteende i ett förhållande, och sedan som snuttefilt, huvudkudde och näsduk efter ett första uppslitande breakup med manodepressive, smått genialiske karismatikern Leonard, upptäcker emellertid att det inte funkar så bra. Kärleken låter sig inte behandlas sådär, och även om man lyckas intellektualisera den och sitt eget uppträdande och tänkande, så vägrar den ändå helt sonika att bara försvinna. En av hennes kursare, Thurston (som man bara hatar i boken, men egentligen känner skitmånga exemplar av i verkligheten) säger ganska träffande: ”’The thing about that book’, Thurston said, ’is that, ostensibly, it’s a deconstruction of love. It’s supposed to cast a cold eye on the whole romantic enterprise, right? But it reads like a diary’.”

Det är i vilket fall som helst en mycket bättre dagbok än Schulmans. Och Eugenides, som börjar sin roman med att låta den romantiskt lagda huvudpersonen försöka dekonstruera kärleksromanen och konstatera den död, skriver en inte helt o-dagbokslik historia där man får ta del av alla de tre huvudkaraktärernas inre psykologiska göranden och låtanden (den tredje karaktären är då alltså Mitchell Grammaticus, Madeleines nära vän, hängivet suktandes på avstånd, ödmjukt intelligent, snäll och föräldravänlig, - som är en karaktär man önskar att man dejtat). Så ror han i land det ogörliga skeppet som är den moderna, aktuella och lyhörda kärlekshistorian som kan både beskriva människor, berätta talande anekdoter och beröra. Och allt annat som Schulman inte ens kommer i närheten av i sin ”bok om kärlek”.

#895 (de bokstavstroende eller Om Michel Houellebecq revisited)

2011-10-24T21:27:00.010+02:00

I väntan på den svenska översättningen av Michel Houellebecqs senaste roman ”Kartan och landskapet”, som i skrivandets stund finns tillgänglig om blott en liten vecka, så läste jag för kanske en månad sedan hans ”Refug” från 2005. Föga förvånande var det högklassig kvalitet med postapokalypisk klang och intressanta, underliggande filosofiska sjok av analyser kring vilken plats värden och moral har för mänskligheten idag. Egentligen hade jag inte alls tänkt skriva något om ”Refug”, bland annat för att jag redan avhandlade ”Elementarpartiklarna” här ungefär ett år tillbaka. Men en tanke som efterhängset krälade runt i kölvattnet till mina egna reflektioner kring boken, fick mig som synes annorlunda hågad.

Det händer inte alltför sällan, både på filosofen och annorstädes, att man påträffar andra människor som också hyser en viss fäbless för den typ av socialdystopiska skildringar som Houellebecq inte är ensam om att syssla med. Huvudidén är ett ytligt, kallt och kargt modernt samhälle där de människor som inte förstått menlösheten i projektet trevande men oförmögna misslyckas med att nå varandra, en äta-eller-ätas-värld av utnyttjanden där den svaga parten är den som tillåter sig vara sårbart känsloyttrande och man gör bäst i att göra sig av med eventuella olater som att älska, hoppas eller göra någon en tjänst. Alltså något som inte känns allt för främmande. Men av någon anledning har vi ändå alltid svårt att komma till någon gemensam förståelse av vad det är som förmedlas i dessa gestaltningar.

Jag fascineras av verklighetsskildringar i ovan nämnda stuk, samtidigt som jag med vämjelse inser hur pass naturtrogna de faktiskt är. Detta exemplifieras effektivt med följande passage ur ”Refug”: "[D]en tanke som avgjorde alla diskussioner och gjorde slut på alla meningsskiljaktigheter, den tanke kring vilken jag ända sedan min barndom oftast sett människor enas kunde uttryckas ungefär såhär: ’Man föds i grunden ensam, man lever ensam och man dör ensam’. De enklaste själar kunde begripa den meningen, men även skarpa tänkare hade kommit till samma slutsats; med andra ord instämde alla, och alla – oavsett kön, ålder samhällsställning – som hörde orden uttalas, tyckte att de var de vackraste, sannaste och mest djupsinniga de någonsin hört".
Det ligger sannerligen mycket i det. Men observera ovan mitt ordval, ”vämjelse”. Jag skulle även kunna ha använt sorg, ångest, förtvivlan eller kanske bedrövelse. Viss panik, eventuellt. Dock skulle det INTE falla mig in att använda förskräckelse. För mig har det ordet av någon anledning vissa konnotationer åt ”skräckblandad förtjusning”-hållet. Förmodligen har det att göra med den typen av upphetsning man kan känna gentemot skräckfilm eller någon riktigt otäck seriemördare på tv, något som förvisso är motbjudande, men ändå spännande, eggande. Och DET, å andra sidan, är vad jag blir ständigt mera övertygad om att många andra känner inför gestaltningar som exempelvis Houellebecqs.

Ju mer jag kontemplerar saken desto tydligare blir det. Jag har alltid sett sådana framställningar av samhället och mänskligheten som varningar, ett slags desperata State of the Nation-anföranden eller agiterande primalskrik i elfte timmen, ett ”titta vad som kommer hända med oss om vi inte gör något åt det!”. Men för många andra verkar de snarare spela rollen av instruktionsbok, de motbjudande och oändligt ensamma männen (som det ju alltid är) blir förebilder. Den nya konstnärssjälen är inte en smäktande känslovarelse, vibrerande av rörelse, sliten itu av sina kreativa strömmar. Nej, han kommer inte ens på tanken att ta livet av sig, åtminstone inte genom ett beslut som härrör i förtvivlan. Möjligen då av leda eller som en slutgiltig gest för att markera hur likgiltig han är inför allt och alla. Han bryr sig inte om kvinnor, har aldrig varit olyckligt kär om man inte räknar hans förbittrade upplevelse av att bli orättvist behandlad när han inte får ligga med det lilla frestande fnask han hade velat. Han har inga nära vänner, han känner ingen lojalitet till sin familj och är med andra ord ungefär så långt från Donne, Marvel och den unge Werther man kan komma.

Att vara sårad och uttrycksfull är helt enkelt inte inne längre. Och så går de runt, pretentiösa i egenskap av att försöka komma så nära psykopatin de bara kan, vara så stora, omoraliska rövhål som möjligt och övertygade om att egoismen är den enda vägen till överlevnad. Det rimmar väl med vår tids dogmatiska realism där alla typer av avkall på den egna intressetillfredsställelsen bara uppfattas som en demonstration av att vara lite bakom flötet. (Tillåt mig ett citat från Elementarpartiklarna: ”Wienaktionister, beatniks, hippies och seriemördare hade det gemensamt att de var totala frihetsivrare, förespråkare för det totala bejakandet av individens rättigheter gentemot alla sociala normer, allt hyckleri som enligt dem var vad moral, känsla, rättvisa och medlidande bestod av. I den meningen var Charles Manson långt ifrån en monstruös avvikelse från hippierörelsen utan dess logiska slutpunkt”)
Jag gör inte anspråk på något tolkningsföreträde här, men vid någon typ av närläsning är det väl ändå rätt omöjligt att med ett uns av intellektuell hederlighet i behåll tolka åtminstone ”Refug” som en förespråkare för denna typ av tillvaro.

Houellebecq namedroppar i vanlig ordning lojt filosofer romanen igenom, men han vet förstås vad han sysslar med. Det kan man inte vara så säker på att hans läsare gör. Bland annat nämns Spinoza, Nietzsche och Hegel. Nietzsche är naturligtvis husgud i många av ovanstående instruktionsboksfans hem. Han har många poänger och en viktig (om än i min mening ibland lite billigt sig tillskansad) plats i filosofihistorien som hade för vana att uttala sig om precis allting som det föll honom in att ha en åsikt om, och moralen menade han är en konstruerad konvention, och det är den säkerligen, samt att vi inte bör följa den då den bygger på konceptet om medlidande. Och medlidande, det är något som de svaga, missunnsamma och mindre begåvade hittat på i någon typ av konspiratorisk komplott med syftet att bestraffa och hålla nere de starkare, mer överlägsna. En poppis tolkning av detta är att om man har stake nog att behandla andra hur man vill och utan hänsyn, så har man också rätt att göra det.

Att moralen kräver ett begrepp som medlidande eller sympati för att existera är inte bara möjligt utan också troligt. Att detta faktum är ett resultat av en förbittrad, illvillig kupp är inte lika säkert, och att det dessutom skulle följa att man bör strunta i de moraliska konventionerna och istället ägna sig fullt åt sig själv och sitt ego, gärna på andras bekostnad, är än mera tveksamt. Om Nietzsche ens menade det, är inte heller klart. Nu har jag varken tid, lust eller plats att gå in på detaljer, men hans syn på moralen är med största sannolikhet en produkt av hans determinism och determinism är för övrigt något man sällan hör bokstavstroende hyperindividualister och dogmatiska värdenihilister sjunga lovsång om. Nietzsche skulle väl förvisso givit blanka fan i om hans olika slutsatser ”följde” ur eller var kompatibla med varandra, sådant som koherent argumentation ägnade han sig ogärna åt. Men en högst personlig tanke är att Nietzsche nog trots allt inte förespråkade en fullständig likgiltighet ändå.

Hegel, för att titta på en annan filosof som omnämns i ”Refug”, om än inte lika ofta, ansåg moralen vara något som ligger i våra relationer till andra människor, moralen får kraft I OCH MED våra mellanmänskliga relationer. Därmed är det fullt rimligt att om vi INTE HAR ansvarsfulla, djupa, känslomässiga eller betydelsebärande relationer till andra människor, så behöver vi heller inte agera moraliskt då det inte finns några moraliska påbud eller ansvar pålagda oss eftersom att vi inte står i relation till någon gentemot vilka vi kan vara skyldiga att agera hänsynsfullt. Vill man enligt denna i mina ögon i grunden ganska rimliga (den har förstås också teoretiska brister) syn förkasta moralen måste man först vara helt ensam.

”Refug” tar egentligen idémässigt vid någonstans i ”Elementarpartiklarna”; människornas civilisation så som vi känner den utplånas och vi ersätts av nymänniskorna (de är i sin tur egentligen bara ett steg på vägen mot total perfektion) som inte interagerar med varandra mer än genom någon typ av kodade meddelanden via en chattliknande kanal. Den Högsta Systern, som är deras, tja jag vet inte, motsvarighet till gudom eller profet, menar att ”svartsjuka, lust och fortplantningsdrift [har] samma ursprung, nämligen smärtan över att finnas till. Det är för att lindra den smärtan vi söker oss till andra; vi måste lämna det stadiet för att nå ett tillstånd där det enkla faktum att finnas till i sig utgör en källa till ständig glädje och där det intermediära bara är en frivillig lek som inte konstituerar varat. Vi måste med andra ord uppnå den frihet likgiltigheten skapar, det är villkoret för fullkomlig frid.”.
Och när Daniel, huvudkaraktären, förutspår att den art som kommer att efterträda oss knappast kommer vara lika social som människan, är det med stöd i det några stycken högre upp citerade resonemanget om hur vi alla enas kring hur ensamma vi är.

Jag är den förste att hålla med om att ensamhetskänslan är något som genomsyrar vårt moderna samhälle, men däremot ser jag ingen anledning att hylla den, omfamna den, eller förkasta moralen och därmed förkasta alla sårbara relationer. Kan det möjligen vara så att det skenande problemet är att man på något bakvänt, obegripligt sätt fått för sig att detta skulle vara något ÖNSKVÄRT? I ”Refug” framgår det för övrigt med all önskad tydlighet på de sista 50 sidorna om inte annat att det där experimentet med att försöka destillera ut Varats energi ur våra känslomässiga relationer med andra människor, att sila undan besvikelser, sorg, harm, avund och ömsesidiga beroendeställningar och behålla någon ren, likgiltig glädje – det gick inte så värst bra. Och är det inte så uppenbart, vad skulle det vara glädje över? Till och med dagisbarn mästrar man ju med att om man inte hade tråkigt ibland skulle man inte heller ha roligt.

Och om inte det är tillräckligt övertygande, kan man peka på att det inte är människorna som lever det där isolerade likgiltighetslivet utan nymänniskorna, en modifierad och för övrigt i princip odödlig art. Annars är det väl än enklare att peka på att det förstås inte är så att vi bara har två alternativ – jag menar, falsk dikotomi much? Att förädla vår ensamhet och förkasta ansvar och sårbarhet (och därmed även all glädje, lycka och kärlek) eller sentimentalt fortsätta med det och bli brutalt nedmejade av de som fattat galoppen behöver ju inte vara de enda vägarna. Vi skulle kanske kunna acceptera att det är värt att investera i relationer även om de tar slut, göra någon en tjänst de kanske inte har möjlighet att på grammet återgälda (Apropå att bokstavstolkarna ofta kramar Nietzsche – Amor Fati någon? Eller just det, deterministiska delarna av Nietzsche brukar inte falla i så god jord där…). Vi skulle kunna sträva efter att uppföra oss hyfsat och bry oss om varandra. Och jag vidhåller att Houellebecq (eller för den delen Easton Ellis eller vem man vill plocka fram ur kabinetten) må vara lika fulla av förakt för folk i gemen som jag är, men inte är ute efter att skriva instruktionsböcker utan snarare skildringar av något smått fasaväckande. Och visst kan det väl vara så att jag, man, föraktar, hatar, hånar, skakar på huvudet åt folk mest så länge de inte är ens relationer, ens ansvar, någon man delar något alls med.

Men det verkar man liksom ha missat.

#894 (haters gonna hate eller Om förnuft, känsla och förakt)

2011-09-12T22:43:00.006+02:00

Vid söndagsmiddagen hemma hos våra föräldrar frågade min bror mig om min kurs på universitetet hade börjat än. ’Det är klart den har’ svarade jag, och undrade om han inte hade hört mig klaga på den. ’Nä det var just det’ sade Ola, ’det brukar du ju annars alltid göra, så jag trodde liksom inte den hade startat’. Hear, hear. Men jag måste faktiskt själv uttrycka min milda förvåning över att jag två veckor in på terminen ännu inte kastat upp ett rödglödgande hatiskt blogginlägg – vadfalls?!

Detta har givetvis ingenting att göra med brist på stoff för ett sådant – än flyger inga grisar – utan snarare härrör hatinläggets icketillblivelse från en blandning av sociala hot om repressalier och skampåle och de psykologiska resultaten av dessa. Det har väl knappast undgått någon att hat, fördömande och till och med gammalt hederligt utpekande av mindre bra sakförhållanden, är mer osexigt än någonsin, även om det kanske aldrig varit en publikfriare. Samhället har blivit kallt och hårt för en lättretad vän av ordning. Och man är ju dessvärre inte mer än människa, utan en viss känslighet för de sociala attityder som riktas mot en har man ändå. Således har en ovilja krupit in i medvetandet mitt gentemot att framstå som en kverulant gnällspik och raljerande viktigpetter.

Denna sociala trend har triggat en psykologisk reaktion hos mig, vilken har gjort det mycket svårare för mig att ägna mig åt kategoriskt fördömande och villkorslöst förakt än vad som tidigare varit fallet. Istället har ovälkomna tendenser till acceptans och uppmärksamhet inför grunderna till människors mer eller mindre tvivelaktiga idiotbeteende smugit sig på mig. Jag förstår, eller rättare sagt jag kan se, varför de gör som de gör – dessvärre har detta empatiska nytillskott i min konstitution inte minskat min känsla av ilska och irritation. Jag sitter fortfarande där på min a-kurs i praktisk filosofi och försöker låta bli att implodera av förbittring, korsar benen, korsar dem igen, korsar och korsar om armarna på samma sätt, får en typ av förargelseryck i nacken som säkert får det se ut som om jag lider av någon form av illa dold epilepsi. Det finns för en typ i min prekära situation inte så mycket att göra. Antingen finner man sig i att vända allt detta hat inåt och piska sig själv över vilken trist, osympatisk och ledsam människa man är, vilket förmodligen är vad som känns mest naturligt för en ung kvinna i min ålder. Eller så kan man tillgripa förnuftet och få det att arbeta för ens sak.

Tillåt mig att börja med en variant på den något uttjatade öppningsfrasen ”Redan de gamla grekerna…”. Aristoteles, en av de tänkare vi givetvis ägnat oss åt att dravla om hittills, senast idag faktiskt, menade till skillnad från en ansenlig mängd historiska gubbar, att känsla och förnuft inte står i ett dikotomiskt förhållande till varandra där den ena bara kan styra på den andras bekostnad. Istället ansåg han, ganska kontroversiellt alltså, att känslan kan vara dygdig – det följer därför att det kan vara i allra högsta grad berättigat att känna vrede, förakt och irritation, så länge det sker under rätt omständigheter, i rätt mängd mot rätt människor och i synnerhet, av goda skäl.

Kristendomen, för att fortsätta denna lekmannalektion i idéhistoria, inpräglade ödmjukheten på dygdelistan i samband med att den lade grunden för, tja, typ hela vår västerländska kultur, arbetsmoral med mera. Vad jag än kan tycka om kristendomen i allmänhet, så är det objektivt spektakulärt hur den totala utarmningen av denna respekt för ödmjukhet och blygsamhet pågått relativt ouppmärksammad, fram tills att den kom in lite bakvägen via den nyligen svallande debatten kring näthat och kommentarsfält. Som Helena von Zweigbergk påpekade i ”Spanarna” är den gamla hederliga ”ingen bryr sig väl om vad lilla jag tycker”-känslan i princip lika utdöd som valfri dinosaurie, till följd av ett visst världsomspännande nätverk som nästan helt öppen arena (gud vet dock hur länge till) för åsikter. Jag tycker alltså att detta är alldeles utmärkt, men vän av ordning anser att det finns en plats och en tid för allting – vissa mer lämpliga än andra. Att ge utlopp för sitt tyckande-tics på facebook kan man för min del få göra tills man blir blå i ansiktet utan att anföra någon som helst argumentation för sin sak, men det finns andra instanser i rumtiden där jag bestämt hävdar att det inte är för mycket begärt med goda skäl. Eller åtminstone genomtänkta sådana.

Filosofiska institutionen förefaller mig vara en sådan plats. Alltså, jag läser filosofi för att jag älskar goda skäl, stringens, sys-te-ma-tik, övergripande strukturer och resonemang som går att följa till dess logiska slutpunkt. Må så vara att jag inte är bäst på det eller ha mer naturlig fallenhet än någon annan, men jag strävar åtminstone efter det. Om jag inte missförstått hela den här disciplinen (vilket jag nog hade fått se som ett fatalt nederlag vilket med all rätta hade förpassat mig till skammens eviga tumskruvar) så är det väl ändå det som är poängen. De som vill sitta i poetiska penséer kring vad magkänslan och första ögonkastet säger om livet får göra det på frilans, alternativt på en annan institution (Jag kan spontant rekommendera flummare att söka upp innehavaren av den nyinstiftade professuren i ”hypnologi och parapsykologi” i Lund där de säkerligen kommer mottas med öppna armar).

Jag vill ogärna kalla mina kursare enfaldiga hjon som inte kan tänka. Eller jag vill gärna kalla dem det, men det kommer jag inte att göra för jag är en storsint rationell människa som inser att de förmodligen är intelligentare än oräkneligt många andra exemplar av homo sapiens sapiens jag konfronteras med i min vardag, för att inte tala om de jag slipper konfronteras med som huserar på andra institutioner. Den finns emellertid bland mina praktisk filosofi-kurskamrater uppenbarligen en mycket oroande förkärlek för att uttrycka sina åsikter utan att anse sig behöva motivera dessa. Motiverar man något, uppehåller man sig antingen i det naturalistiska felslutets välbesökta fallgrop eller i ett fullständigt anarkistiskt land av kategorimisstag utan dess like. Ej heller finner man det passande att hålla tillbaka omdömet eller revidera sin åsikt när man blivit fullständigt överkörd av logiken som leder en till en plats där man kanske inte ville befinna sig rent moraliskt. Jag vill bara betona: I ett förnuftssammanhang är det inte acceptabelt att besvara kritik enligt mönstret ”Om du vidhåller att a gäller, och a logiskt implicerar b, måste du även omfatta b” med ”Nä men jag tycker inte b. Men jag tycker fortfarande a”. Ridå.

Ett till vardags klart underskattat mått på intelligens är förmågan att tänka abstrakt. Därför är det alarmerande att alla dessa väl pålästa människor i nittonårsåldern som säkert krängt Nietzsche och Kafka sedan högstadiet och som jag hemskt gärna hade velat betitla smarta, uppvisar en fullfjädrad abstraktionsanemi som blockerar deras eventuella(förhoppningsvis någonstans där under all namedropping latenta) förmåga att skilja det partikulära exemplet från det övergripande resonemanget, det enskilda från det allmänna.

Med detta sagt vill jag anspråkslöst understryka att jag ingalunda betraktar mina egna resonemang som ständigt felfria eller mina grunder för handlanden och uttalanden berättigade eller fullgoda (men det ska sägas att jag åtminstone inte har något överväldigande behov av att uppta värdefull undervisningstid med att basunera ut dem, ej heller att vidhålla uppenbart ohållbara resonemang till löjets gräns). Eventuellt skulle man väl kunna betrakta denna insats som ett kronvittnes – genom att bistå med vittnesbörd om andras kardinalsynder på den intellektuella arenan hoppas jag naivt att straffet för mina egna brott (medvetet slarvig språkanvändning, irrationella känsloyttringar – listan kan göras lång) mildras något. Jag har naturligtvis reflekterat över möjligheten att jag själv också kan vara komplett i avsaknad av abstraktionsförmåga. För enkelhetens skull lämnar jag denna fråga tillsvidare öppen, och anför som enda försvar min uppenbara förmåga att åtminstone se när andra begår tankefel. Tro mig, jag hade lätt avstått den ibland, mitt liv som student på grundnivå hade blivit så mycket enklare om jag inte begrep när en diskussion kapitalt kapsejsar i ett bristfälligt definierat hav av tyckande.

Givet att Aristoteles hade en poäng i att man kan hysa förnuftiga och berättigade negativa känslor, och givet att man rimligen kan kräva förnuft och goda skäl av en resonerande människa i en filosofisk diskussion, samt att mina observationer av den rådande situationen på mina föreläsningar är riktiga, verkar det alltså som att jag inte bara är förnuftig i min indignation – jag hade rent av uppvisat allt för stora mått av tolerans om jag lät det passera utan att bli upprörd.

Naturligtvis med full förståelse för att det är mångas första kurs på universitetet, de är inte så gamla, det är inte lätt att leva osv. osv.: Länge leve rationaliteten. Amen.

#893 ("ser de sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn gråta och ha sex och klänga på varandra som idioter?" eller Om Döden & Co.)

2011-09-09T19:27:00.008+02:00

'Jag läste Lukas Moodyssons roman i veckan' sade jag i bilen hem från stallet, apropå ingenting.
'Usch, så du orkade ta dig an den. Jag tycker den verkar så otroligt självupptagen att jag inte ens har övervägt att läsa den', var mammas spontana svar.

Själv vet jag inte exakt vad jag väntade mig av ”Döden & Co.”, men storverk var det inte. Min åsikt om Moodyssons filmer ligger troligen i linje med precis alla andras (Fucking Åmål och Tillsammans – bra, Lilja 4-ever 'hemsk men bra', Terrorister behövde göras, och sedan spårade det ur via övertydlig provokation till fullständig obegriplighet). Vad gäller Moodyssons dikter har jag i princip inte läst dem, främst till följd av en egentligen ganska omotiverad aversion mot den så kallade Malmöligan, som i mitt huvud består av ett gäng skitnödiga unga män och deras höga tankar om sin egen stökiga världsförändrarpotential, med allt vad det innebär. Plus att Kristian Lundberg verkar så jävla osympatisk. Givetvis är det inte rätt att Moodysson och de andra får bära hundhuvudet för att Lundberg råkar vara en drygis (om han nu är det). Men dessa fördomar i kombination med Moodyssons stadiga nedåtspiral som regissör, gjorde väl att jag inte väntade mig särskilt mycket, helt enkelt. Framförallt ville jag absolut inte tycka om den här boken. Låt mig förklara varför.

Saker som talar emot den här romanen: Förutom att ”Döden & Co.” handlar om hur Lucas (obs, med C!) hanterar och bearbetar sin smått alkoholiserade och ganska frånvarande fars död? Parallellt med att han idealiserar flickan i ett förhållande som tog slut för över ett decennium sedan? Ja, förutom det så förekommer det en ansenlig mängd listor över prylar, böcker, författare, skivor samt redovisningar av en rad havererade romanprojekt (som han här alltså får ur sig trots att de havererade, praktiskt va?) och en återkommande referens till Marilyn Monroes öde.
Saker som talar för den här romanen: Titeln är (antar jag) en referens till Sylvia Plaths dikt ”Death & Co.” (Two, of course there are two/It seems perfectly natural now--)

Ja, ni hör ju. Jag vill kunna sucka och säga: så outsägligt förutsägbart och trist med ännu en Knausgård/Norén/annan valfri Liv Strömquist-man (en sådan som vill att en alvkvinna ska komma och lägga en sval hand på deras konstnärliga ångestpanna) som tror att alla är intresserade av deras dagbokshybrider om tunnhårighet, sexuell frustration, namedropping och bristfälliga fadersrelationer. Fan, jag vill verkligen inte tycka om den här jävla boken. Snälla Gud, varför kan jag inte få hata kategoriskt???

Dessvärre måste jag, om jag nu tvunget ska vara ärlig, tillstå att jag blev obehagligt berörd. Ganska lite på grund av dödstematiken och ännu mindre till följd av tragglandet av det trasiga förhållandet till det framlidne fädernet. Men trots att jag höll på med säkert tio andra böcker samtidigt, för att inte tala om ett envist korsord jag inte lyckats lösa än, så behövde jag inte läsa mer än ett par tio sidor i ”Döden & Co.” innan jag insåg att åhnej, det här går inte. Den här romanen måste jag svälja hel, få överstökad, den är alldeles för jobbig för att jag ska mäkta med den som någon utdragen process. Här måste plåstret rivas av, vänligt men bestämt. Så jag fick vackert sitta rätt upp och ned på soffan och vända blad resten av dagen, tills boken tog slut.

Moodyssons roman har mer eller mindre allt utom en liten obskyr vinkning i titeln till en diktare jag uppskattar emot sig och ändå måste jag lite skamset tillstå att jag tycker att den var bra. Att påstå att det beror på den skarpa blicken och tilltalet som inte går att ignorera, vore att utelämna delar av sanningen. För visst, det har boken till sin fördel, och jag gillar tonen, men varför kan jag inte bara acceptera, utan gillar till och med, denna självömkande egofix? Jo, för att jag kan identifiera mig med rejält med berättarens tvångsmässiga tics bestående i att med våld forcera ned varenda mall, mönster eller teoretisk struktur jag kan lägga vantarna på, över allt möjligt det inte hör hemma på.

Att människan är en meningssökande varelse som lever sitt liv i stora delar genom tolkningsverksamhet är förstås ingen nyhet och man behöver inte gräva djupare i idéhistorien än till Husserls fenomenologi, odödliggjord av postmodernismen om den inte blivit det tidigare och numera allmängodset som uppbär precis alla exempel på akademisk text märkt kulturanalys. Men ibland blir det bara löjligt. Man kommer på sig själv med att dra liknelser så tveksamma att inte ens en femteklassare utan grepp om ordet ”teori” hade köpt dem, man tycker att beteenden återkommer, man tycker att man ser samma stjärntecken, rutmönster på skjortor och gaffelföring hos alla man dejtar… precis det här gör jag alltså hela tiden, herregud, den här bloggen är det här fenomenets oönskade men aldrig aborterade avkomma, eller nej, den här bloggen ÄR det här fenomenet. Ett av vansinnesprojekten, som är mycket talande, men som genom ett oväntat ingripande från förnuftets sida faktiskt besparats er, är min seriösa och väldigt djupgående applicering av Heisenbergs Osäkerhetsprincip (teori inom kvantfysiken, vilken jag, om någon nu skulle tro motsatsen, kan absolut ingenting om mer än det jag mot alla odds lyckades tillgodogöra mig av ”A Brief History of Time”) på personurvalet i mitt sociala liv. Men man behöver inte gå långt tillbaka i min texthistorik för att ljus ska kastas över den bistra sanningen – jag är den småskaliga slentrianbloggarens motsvarighet till i bästa fall Professor Kalkyl, i sämsta fall suspekta konspirationsteoretiserande fundamentalkristna i amerikanska södern. Visst, the devil is in the details i all ära, men alltså…

Just det här problemet verkar även Lucas lida av, vilket pekas ut nästan lite väl explicit i bokens slutskede i och med en uppdrömd dialog med den tidigare nämnda idealiserade tonårskärleken som kliver in i handlingen för att säga berättaren ett och annat. Förutom att hon touchar vid en i typ alla någorlunda intellektuella böcker nu för tiden given metadiskussion kring författarskap, sanning/osanning och konstnärlig frihet, så anklagar hon Lucas för att maniskt avvisa slumpen och ständigt se tecken och mönster överallt. Kan som parentes säga att även om det låter sjukt löjligt med inre dialoger med döda och/eller icke-närvarande personer, vilket det ofta är, så ligger ytterligare en av bokens styrkor i att få sådana dialoger att kännas naturliga. Med tanke på hur sanslöst svårt det är att skriva dialog och de enda riktiga mästarna är J.D. Salinger och Richard Yates, så är det ett mycket stärkande plus i kanten. Journalisterna som recenserade boken när den kom ut hänger också upp sig på att sambanden som ger anspråk på att knyta ihop berättelsen, är alldeles för tunna och tveksamma. Jag håller för det första inte helt med om att den är så spretig att det är besvärande, men kan emellertid försiktigt påpeka att de rimligen gör sig själva skyldiga till typ exakt samma sak när de hakar upp sig på att jämföra karaktären med författarens bigorafi - fullständigt ointressant mönsterletande enligt min mening - och därigenom ro sammanhanget i hamn.

Förutom min identifikation med berättaren i detta avseende (som i sin tur säkert också är ett inbillat mönster, en självständigt ihopdiktad likhet som inte finns, ho ho ho, meta meta metafest!) så är boken en orgie i minnen och sentimentalitet – något jag givetvis inte heller kan motstå, i egenskap av att vara patologiskt benägen att tala om och intressera mig för mitt eget och andras förflutna då jag av någon utdaterad, säkerligen freudiansk anledning antar att nyckeln till förståelse. Rastlösheten och den passiva ångesten är dessutom rätt bra skildrad, ensamheten med. Och barnsligt formulerade önskningar, ackompanjerade av femåringens maktlösa trummande med små knytnävar, om att man skulle ha lite lite mindre moral och disciplin, lite mindre förkärlek för det dåliga. Och så ihopsamlandet av meningslösheter som alla andra glömmer och slänger bort, som man tror att man kan putsa upp, tvätta, spara, rädda, ge mening…

Jag antar att det inte helt uppmuntrande men ack så påträngande svaret på frågan om varför jag tycker om ”Döden & Co.” på ett sådant vis att jag till och med låter mig deprimeras av och därför hetsläser den, är att dess självömkan och självupptagenhet (trots pappatematik och schackreferenser) för en gångs skull på något plan är en spegling av min egen självupptagenhet snarare än någon typ av egotrip jag inte kan identifiera mig med. Och jag vet inte…. Efter att ha läst Lowdens ”Allt” tror jag inte att jag någonsin igen kommer reagera på att en bok innehåller intetsägande listor. Det som inte dödar, det härdar.

#892 (en viktig grej vi håller på med eller Om hur bländverket kring den kvinnliga erfarenheten genomskådades av MOI)

2011-09-01T15:38:00.011+02:00

I likhet med många andra (läsande) kvinnor vet jag alldeles för mycket om att runka för att det ska anses riktigt normalt. Vart roten till denna märkliga företeelse finns behöver väl knappast nämnas, men då man aldrig riktigt kan lita på människors förmåga att lägga ihop två och två, uppfatta ironi och dylikt tänker jag ändå konstatera det uppenbara – i den västerländska litteraturkanon. Att det är den manliga erfarenheten som dominerar där är självfallet ingen hemlighet, även om Sapfo och Selma Lagerlöf de senare femton åren fått lite sällskap på läslistorna.

Inget av ovanstående torde vara nyhetsstoff vare sig för mig eller någon annan. För några veckor sedan läste jag en såndäringa självbiografisk serieroman som jag varit lite sugen på ett tag, nämligen ”Vi håller på med en viktig grej” av Sara Hansson, och den här tvisten kring manliga och kvinnliga erfarenheter gjorde sig plötsligt påmind igen. ”Vi håller på med en viktig grej” är nämligen något så sällsynt som en sansad, saklig och icke-överdramatisk kvinnlig erfarenhetsskildring som jag (!!!) kan uppskatta, jag har inte läst något mer träffande om flickor i den åldern sedan Johanna Nilssons ”Hon går genom tavlan, ut ur bilden” (som dessvärre har inslag av Klar Överdramatik vilka fick mig att kräkas i munnen, inte i skildringen av flickan utan i de mellanspel som utgör nutiden när hon är självdestruktiv inlåst och uppmålad i kursiv stil (…) , jag låtsades att de delarna av boken inte fanns och då blev allt bra igen) . Historien rör sig kring elvaåriga Sara som ser ett inslag om den nya tjejgruppen Spice Girls på Bullen och blir bästis med Rebbe som går i sexan (ganska exakt vad det står i blurben på baksidan av pärmen). Boken är träffsäker både vad gäller teckningar och text, och den avbildar alltså den typiska tjejbästisrelationen.

Nu hade jag inte så hemskt många bästisar när jag var liten, och de jag hade var relativt kortvariga relationer, men konceptet är åtminstone i allra högsta grad bekant. Detta kommer låta väldigt krasst och riktigt könsstereotypt men jag tycker nog att man skulle kunna säga att man frågar tjejer ”Vill du bli min bästis?” medan man väntar på att killarna ska bli mogna nog att vara med på sådana ansvarstaganden. Om ni, framförallt killar, minns hur bagatellartat det var att fråga chans när ni var små (jag gjorde aldrig detta, hade inte en pojkvän förrän jag var 15, inte ens en sådan på låtsas som alla andra tydligen haft, men det hände att jag fick gå sändebud med lappar från mina klasskamrater till killarna de sett ut åt sig) och hur lätt man tog på att vara ihop och göra slut, så ska det här understrykas att bästisrelationen INTE var tillnärmelsevis lika naiv. Att ingå en bästisrelation var en förtroendeakt, att förbinda sig på riktigt, ingå ett kontrakt – för att inte tala om de bittra känslor man hyste när någon gjorde slut som bästis, och det svallande föraktet gentemot den Nya bästisen som ersatte en. Vi talar svek, ilskna tårar, känslan av att livet är slut, dödshot, förtal och känslan av att få sitta ensam i matbespisningen. (Ett orelaterat instick som likväl anmäler sig helt apropå: Flickor kanske borde stannat vid bästisförhållanden även efter mellanstadieåldern, med tanke på att män inte sällan efter 30 fortfarande tycks inkapabla till emotionellt ansvarstagande.)

Nå, att skildra bästisrelationen, och Spice Girls-fenomenet också för den delen antar jag, får helt klart räknas som en skildring av kvinnlig erfarenhet i gränslandet precis där tonåren inträtt – och ”Vi håller på med en viktig grej” gör det bra och ”inte så vansinnigt dramatiskt eller konstlat som det jämt ska vara när tjejer...” gflfgajheröwglkdjvlkahdKOMMER JAG PÅ MIG SJÄLV MED ATT NÖJT TÄNKA när jag slagit igen boken. Ve och fasa, jag är en landsförrädare, en självhatare, en infiltratör, en svikare – jag är själv en del i problematiken jag tagit upp ganska belysande (om jag får tillåta mig en sådan självgod kommentar) exempelvis här http://themightypenis.blogspot.com/2009/10/poor-twisted-child-so-ugly-so-ugly.html . Det är så hemskt men det är ett återkommande problem för mig. Jag önskar verkligen att jag tyckte att Moa Martinson skrev lika bra som Harry Martinson men det gjorde hon ju inte. Det hade varit så himla trevligt om man kunde låta bli att tycka att Sara Stridsberg försöker prestera lite väl i överkant med sin symbolism men det tycker man ju. Det hade till och med varit bra om man ansåg att Ayn Rand var en skicklig författare och inte bara en idébärare med världens tristaste och plattaste berättarstil, men det anser man ju inte heller. Man skulle kunna skylla på att det där överdramatiska och hetsiga i allt från ”Det mest förbjudna” (hatade den boken) och Sonja Åkesson till många av våra dagars modern roman av kvinna på att det är en reaktion på den ignorans och marginalisering man som kvinnlig skribent möts av – men det är väl också marginalisering av deras stil och författarskap, så det vill man helst avhålla sig från. Och allt det där som är så himla tråkigt men ändå på god väg att kanoniseras, typ Ekman, Isabelle Allende och Alice Munro (läste någonstans att hon var föreslagen nobelpriskandidat, gud bevare mi) et al, vad ska man skylla det på då?

Alltså detta är exakt lika frustrerande som när en av de i jämförelse med männen få, och som grupp mer tystlåtna kvinnorna på filosofin räcker upp handen och säger något precis lika irriterande, dumt och ogenomtänkt som de åsikter männen brukar lufta i tid och otid, och jag vet att jag borde tycka det är bra att en tjej vågar ta plats och att sådant borde premieras men jag vill samtidigt himla med ögonen, otåligt korsa om benen och svära långa ramsor bakom halsduken man har på sig för att det drar så jävligt i Kungshusets stora sal – som jag brukar gör när männen får ordet. Jag borde hurra för detta men det vill jag inte. Det är samma fenomen som att gilla en liten obskyr musikgenre där scenen består av 50% dåliga band som man ändå måste stödja, hypa och låtsas att man uppskattar bara för att hålla scenen vid liv.

Att sitta mellan två sådana i sig själva otroligt obekväma stolar är helt allvarligt oket i mitt liv, framförallt litteraturmässigt. För att kunna leva med mig själv behöver jag en anledning till att jag känner såhär inför litteraturen, och den får gärna vara något annat än att män skriver bättre än kvinnor eller att jag egentligen är en man alternativt en självdestruktiv och masochistisk kvinna - båda alternativen känns lite kvalmiga att acceptera. Jag letar fram min litteraturlista från läskursen på termin två, dvs den moderna litteraturen, på litteraturvetenskapen för att föra lite reell tabell över hur det faktiskt ligger till. Så: 9 av 39 författare är kvinnor. Dessa är Susanna Alakoski, Karen Blixen, Charlotte Bronë, Kerstin Ekman, Selma Lagerlöf, Moa Martinson, Zadie Smith, Kerstin Thorvall och Virginia Woolf. Jag minns att av dessa böcker uppskattar och rättfärdigar jag genuint endast To the Lighthouse och Gösta Berlings saga, och Jane Eyre av lite sentimentala skäl. (Notera att endast en figurerade på tentamen, nämligen Thorvalls. Och på föreläsningen som skulle handla om Woolf fick vi bara prata om Stäppvargen...)

Detta är rent könsfördelningsmässigt deprimerande siffror, men - och det är poängen här – det belyser framförallt varför man, särskilt om man uppehåller sig alltför mycket i den akademiska litteraturvärlden, lätt kan få för sig att man inte gillar kvinnliga författare: Urvalet här kan man nämligen grunna på under många sömnlösa nätter – det måste helt uppenbart vara en konspiration. Med några få undantag har många av kronjuvelerna i den kvinnliga författarskattkammaren utelämnats till förmån för... ja, vad ska man kalla det. B-laget? Tråkiga, jobbiga, övertydliga. Det är likadant på senare läskurser man har, samma obegripliga selektion. Jag saknar ständigt LessingCarterDurasPlathSteinWintersonPerkins-GilmanRhysJelinekMurdochOatesTrotzig med flera och ska man ha någon Smith ska det då rakt inte vara Zadie, utan Ali. Härmed anser jag mig ha funnit en fullgod förklaring till mina låga tankar om kvinnliga författare, och härleder ur denna tydligen förhärskande syn på vad som bör vara kanon, även möjligheten att riktigt bra kvinnliga erfarenhetsskildringar undgår publikation och/eller publicitet till förmån för, ja, något som är tillräckligt hysteriskt och/eller tråkigt för att vara kvinnligt.

Sedan att kvinnor inte anser sin onani ligga lika mycket i allmänhetens intresse som män uppenbarligen finner att deras gör är inte det stora problemet. Jag kommer säkert dra mycket sammanlagd nytta av denna grundligt förvärvade kunskap under livets gång.

#891 (om en orimligt krävande livskamrat eller (lite) Om Corpus Delicti )

2011-08-16T17:12:00.004+02:00

Jag hatar min kropp. Inte primärt för att den är påtagligt anskrämlig, misskött, deformerad eller alltför skrymmande och med för många procents kroppsfett, eller vad man nu annars har för anledningar till att betrakta sin spegelbild med avsmak. Givetvis är jag inte särskilt förtjust i min kropp ur den aspekten heller, men vem är väl det? Nej, jag syftar mer på att jag hatar min kropp för att den har mage (hehe) att komma och kräva sin rätt.

När jag först hörde talas om Juli Zeh och hennes roman Corpus Delicti blev jag eld och lågor, inte bara för att dystopiska romaner är rena rama porren för mig, utan även för att själva idén om en hälsodiktatur där det är en plikt för medborgarna att sköta sin kropp exemplariskt, som alltså är den form staten har tagit i just den här boken, är sjukt intressant. Sedan tog det förstås ett bra tag för boken att översättas till svenska och ännu lite längre innan den blev tillgänglig på biblioteket, men nu har jag äntligen läst den. Tyvärr var den medelmåttigt skriven på det där viset som gör att man efter ett tag automatiskt bara läser varannan rad trots att man egentligen inte har för avsikt att hoppa i texten. (Alla som någon gång återgått till att läsa fantasy eller science fiction efter att ett tag bara ha läst tekniskt bättre författade romaner torde veta vad jag menar). Dessutom, även om idén med hälsodiktaturen är spännande är den drivande historien ointressant och karaktärerna, även huvudkaraktären Mia, platt skissade och saknar djup, och den filosofiska nivå man uppehåller sig på är typ lite svärmerier kring åtskillnaden mellan kropp och själ som knappt ens kan tolkas som en cartesiansk frågeställning om man inte anstränger sig, och så en knappast ögonöppnande eller övertygande diskussion om martyrrollens innebörd. Detta är jättesynd, för Juli Zeh verkar vara både skärpt och beläst, och framförallt har hon sniffat ut att en hälsodiktatur typ är den mest troliga utvecklingen om vi ska föreställa oss en dystopisk framtid – något jag själv håller med om. De intressanta aspekterna av detta har emellertid till största delen utelämnats.

”Mia har aldrig respekterat eller ens älskat sin kropp. Kroppen är en maskin, en förflyttnings-, näringsupptagnings- och kommunikationsapparat vars uppgift det är att framför allt fungera smidigt. Mia själv befinner sig uppe i kommandocentralen varifrån hon tittar ut genom ögonfönster och tjuvlyssnar på sin omgivning genom öronhål. Dag ut och dag in ger hon order som kroppen ovillkorligen måste utföra. Till exempel ordern att utöva idrott.”
Ovanstående passage illustrerar inte bara uppsatsdelen-på-nationella-proven-i-svenska-stilen som språk och meningsbyggnad i boken genomgående kännetecknas av, och hur lamt de försöker göra Mia till en född rebell, utan också hur jag önskar att det var men hur det absolut inte är. Jag hatar, som ovan nämndes, min kropp för att den tror sig ha rätt att komma och kräva inte bara vanligt vardagsunderhåll – vilket jag ger den – utan något UTÖVER detta. Mycket oförskämt.

Generellt sett så lever jag alltså helst i mitt huvud, min kropp ger mig väldigt lite njutning. När jag var mindre, alltså fram tills att jag fyllde 12 eller när man nu blev fråntagen denna illusion, brukade jag tycka om att betrakta min hjärna, eller mitt förstånd snarare, som en liten hård diamant fångad längst inne under lagren av kött, blod och otympligt fett vilket jag hade en hel del av på den tiden. Alltså detta låter så fruktansvärt fattigt men det var alltså exakt de termerna jag använde för mig själv. Där inne tänkte jag mig att det fanns, förståndet, inkapslat i sin lilla sten, obevekligt, oåtkomligt för yttre fientliga krafter men med skärpa nog att skära igenom det mesta. Min favoritanalogi för detta var dolken som åsyftas i titeln ”Den skarpa eggen”, bok två i Philip Pullmans Den Mörka Materian-trilogin (som jag för övrigt älskade) som kunde snitta upp öppningar mellan olika världar.

Som tonåring var jag givetvis tvungen att ge upp de här naiva föreställningarna och denna övertro på intellektet. Kroppen visade sig omöjlig att ignorera, av flera anledningar, och framförallt kunde då min inre diamant (LOL) absolut inte skära upp några portar till nya världar – den kunde inte ens skära sig ut ur den egna kroppen och visa sig värdefull för utomstående betraktare så att de kunde uppskatta mig trots den där kroppen som inte var något vidare attraktiv. Nej, där fick jag snabbt tänka om. Kroppen måste skötas, och den är allt annat än samarbetsvillig. Det är inte tal om att styra den med kommandon från någon jävla central och glo ut genom några ögonhål. Visst finns det en direktlänk mellan kroppen och tanken, men den funkar ganska bristfälligt – det går bra fram på ena hållet, självkänslan styrs till ytterst stor del av kroppens tillstånd medan det man beordrar kroppen inte alltid når målet.

Min kropp är alltså en ständig källa till besvikelse – den håller helt enkelt inte måttet. Det enda min hjärna kräver av den är att den ska fungera, och jag tycker att jag sköter den alldeles utmärkt med flera mil av löpning i veckan, ergonomiska lyft, frukt, dyra träningsskor, broccoli och vitamintillskott. Vad mer kan den begära? Jag är ung och utan anlag för kollaps, men trots detta vägrar den vara en pålitlig farkost att färdas i. Den orkar inte, den håller inte balansen, handlederna svullnar upp, ryggen knäcker, det krampar på både det ena och andra stället, höftböjarmuskeln verkar vara fuckad och småklämd för resten av livet, den svettas när den inte ska och den fryser när det är helt irrationellt, den tål inte solen i mer än tre minuter, den ena foten är bredare än den andra, huvudet gör ont och den får vätskebrist och den får häftiga blodtrycksfall och är ständiga förkylningar och mens och hotar att bli gravid och ämnesomsättningen följer inga kontinuerliga mönster, den orkar inte upp för trappan och den blir hungrig innan middagsdags eller när det absolut inte passar. Det irriterar mig att jag ska behöva lägga så ofantligt mycket tid och kraft på att hålla den på fötter. Vad har den för rätt? Den är inte mitt primära mål och den borde rätta sig i ledet och acceptera sin plats som regelrätt medel.
Jag hade med största sannolikhet blivit fängslad och torterad i hälsodiktaturen.

#890 (långsamthetens lov, ett berättigat Bör från ett Är eller Om Svenskt Näringsliv och kunskapen)

2011-07-20T23:02:00.009+02:00

Min far är till sin natur en ytterst långsam varelse. I tillfället då pappa sköt upp att intervjua en politiker under forskningsarbetet med en av sina böcker i så många år att personen i fråga hann avlida innan han kom till skott, har fenomenet slagit ut i sin fulla tragikomiska blom. Om jag står bakom honom när han ska fixa något med min dator går allt så ofantligt sakta att jag måste lägga band på mig för att inte slita musen ur handen på honom och bara klicka på OK när det dykt upp ett popup-fönster som han läser mycket, mycket ingående för att sedan mycket, mycket långsamt föra muspekaren över skärmen, pausa innan han efter moget övervägande väl klickar... Jag är själv förhållandevis hafsig och otålig och kräver effektivitet av mig själv i de flesta situationer. Till saken hör emellertid att majoriteten av allt som min far företar sig, blir bra. Han forskar långsamt, äter ännu långsammare, han läser instruktioner långsamt, rör sig långsamt och om han lagar middag så tar det undantagslöst hela dagen och halva natten – men, faktum kvarstår; det blir alltid gott, lyckat, och ser ut som på bilden i receptboken, vilket är mer än vad man kan säga om hur resultatet ter sig när jag eller mor har stått för hantverket. Och hur mycket kreativitet och överraskande geni som än kan komma ur slarv och misslyckanden, så är det helt enkelt så att vissa saker måste göras noggrant. Och långsamt.

I den nu redan överblåsta debatten om Svenskt Näringslivs barocka förslag att sänka studiemedlet till de som läser humaniora och andra ”låtsaskurser” som orsakade upprördhet på kultursidor och facebooksidor (inklusive min egen), glömdes det, som alltid, bort vad som var roten till själva punchlinen. Svenskt Näringsliv hade om de hade kunnat säkert gärna helt godtyckligt sänkt eller ännu hellre fullständigt annullerat konst- och humaniorastudenters levebröd, men tack och lov kommer man ju inte undan med sådant riktigt riktigt ännu, utan oftast krävs det någon typ av motivering bakom förslag på åtgärder. Svenskt Näringslivs faktiska rapport med den något magstarka titeln ”Konsten att strula till ett liv”, som förslaget är hämtat ur, har inte till uttalat syfte att utplåna litteraturvetarna, utan är menad att utreda varför det tar så lång tid för svenska utbildningsinstitutioner att spotta ur sig examinerade ingenjörer, jurister och ekonomer. Vi svenskar har en mycket otrevlig vana att vilja göra annat innan vi sätter oss i skolbänken igen efter gymnasiet för att matas med ett kandidatprogram i något användbart ämne. Exempelvis tenderar vi att resa utomlands, arbeta och, värst av allt, studera strökurser i filmvetenskap, filosofi, konsthistoria och (som berömt) ”Harry Potter & hans värld”. DETTA ÄR JÄTTEDÅLIGT FÖR TILLVÄXTEN.

Konstpaus.

Förutom det helt uppenbara i att högskolepoäng i humaniora eller konst, och livserfarenhet från någon typ av förvärvsarbete eller ett halvår i ett annat land utan mamma och pappa, inte alls är utan samhällsnytta då det väl rimligen gör dugligare ingenjörer eller ekonomer av de som väl sätter sig på dessa utbildningar efter några år eftersom dessa individer då kan ta någon form av ansvar på sina framtida arbetsplatser, kanske tänka lite kritiskt, jobba och ta initiativ utan att någon håller dem under armarna – utöver detta, så kan man ju fråga sig vilket typ av forskning det är meningen att man ska bedriva på företag och universitet i dessa ”nyttiga” och ”riktiga” ämnen om man ska ge dess utövare en så snabb och effektiv utbildning som möjligt i så ung ålder som möjligt? När man tar studenten vet man i regel mycket lite om livet, av den enkla anledningen att man aldrig haft tillfälle att fatta några reella beslut, betrakta dess konsekvenser och lära sig av sina misstag, eller behövt ägna sig åt något mer krävande än att göra matteläxan eller hjälpa till att diska hemma. Går man direkt in på en programutbildning på högskolan kommer man tyvärr med ganska stor sannolikhet att vara ungefär på samma mognadsnivå när man examineras. Om inte annat kommer man vara väldigt ung, och förmodligen saknar all form av livserfarenhet utanför skolan och inte har man läst något ämne eller någon bok som inte varit strängt inrutad i deras utbildningsprogram. (Och med tanke på att LTH idag inte erbjuder sina studenter på kandidatnivå mer än på sin höjd någon enstaka poäng i Vetenskapsteori, så är det väl i allra högsta grad önskvärt att de tar en tur om filosofiska institutionen innan de börjar sin teknologiska bana...)

Ingen ska förneka att hastigheten som självändamål är förhärskande i samhället. Tåg, kommunikation, internet, MMS-leveranser, 100meterslöpare, kön på ICA och uppvärmningen av keramikhällen på spisen till rätt temperatur – ju fortare desto bättre. Man kan, som civilisationskritiken Paul Virilo, vara skeptisk mot en sådan verklighet (vill man lyssna på något bra om Virilo rekommenderar jag avsnittet om honom på Filosofiska Rummet, det har några år på nacken men är mycket intressant). Men även om man inte är det på det stora hela, så kommer man inte undan: Vissa saker måste göras långsamt, annars blir det inte bra. Alls. Jag vet att det är logikvidrigt att härleda ett bör från ett är eller tvärtom, men felslut eller ej: Den akademiska världen, som av Svenskt Näringsliv alltså beskrivs som en otymplig bromskloss som snarast möjligt bör undanröjas, måste vara som den är för att vara som den bör. För forskning, även den om ljushastighet, måste gå långsamt. Varför? Därför att eftertanke tar tid, därför att granskning tar tid, därför att prövning på prövning tar tid, och även om jag inte förespråkar ett vetenskapsdyrkande utan ifrågasättande så måste det vi kallar vetenskap och intellektuell kunskap åtminstone göra sitt bästa för att vara respektabel– annars kan man lika väl ha en internetomröstning bland KvPs läsare för att ta reda på svaren man söker.

Så ska man nu tala om vikten av tillväxt, så lär man väl vilja producera top of the line-forskare för universitet och företag, kreativa krafter med stor kunskapsmassa och ämnesöverskridande kompetens? Och då vill man inte att människor ska ta sin examen så snabbt som möjligt. Svenskt Näringsliv visar sig alltså vara, inte bara som väntat kunskapsföraktare av rang och av vår tid, utan även lite för puckade för att fatta att kunskap har sådär litegrann med ekonomin att göra, trots allt, fortfarande, ett litet tag till. (Att tillväxt sedan skulle vara ett göttigt självändamål kan man förstås ifrågasätta. Är det något jag inte har är det tid för grundlig forskning och finlir med en sådanhär text för att väl formulera det jag vill ha sagt, med tanke på att jag som humaniorastudent utan framtid måste förvärvsarbeta tio timmar om dagen under somrarna inom detaljhandeln, så jag får istället hänvisa till exempelvis Vetenskapens Världs program om tillväxt, här http://svtplay.se/v/2432155/var_ekonomi_vaxer_och_vaxer och här http://svtplay.se/v/2432150/nationer_ar_som_narkomaner .) Med andra ord är Svenskt Näringsliv inte bara duktigt fel ute när de föreslår något så verklighetsfrånvänt som en ekonomisk indikator bland studenterna på vem som är Önskvärd och Icke-önskvärd på universiteten (som om det inte redan fanns sådana indikatorer, finns väl knappast något mer stigmatiserat än att våga studera humaniorakurser som ”inte leder till någonting” utan att åtminstone ha vett att skämmas för det). De yrar dessutom i nattmössan när de helt missar poängen med vad för högskoleutbildade produkter det system de önskar hade spottat ur sig – de hade helt enkelt inte varit något att ha, vare sig för tillväxt eller en berikande intellektuell forskarmiljö, vare sig det gäller inom humaniora eller teknologi. Människor mognar, om de alls gör det, med åren, med sina erfarenheter, med sin utbildning, ju längre och mer omfattande förstås desto bättre. Jag har ytterligt svårt att tänka mig att en 22åring med examen, express från gymnasiet utan eftertanke på vad man faktiskt är bra på, är mer lönsam i längden än en 27åring som gjort annat innan hon eller han tog sig samman och "blev något".

Som extra knorr på skithistorien bygger ju Svenskt Näringslivs faktiska praktiska förslag, det som upprört folk med all rätt, på den intressanta synen att kulturarbetare inte behöver ha betalt - för deras jobb är så roligt: Vi vill inte hindra folk från att studera litteraturvetenskap, fotografi och idéhistoria, vi vill bara rensa bland dem som gör det, menar man. Det är upp till bevis – är du beredd att svälta för att få hålla på med det du är intresserad av, då är det lugnt, du har passerat eldprovet och får gärna ägna dig åt humanistiska studier bäst du vill, dig kommer vi ändå aldrig träffa på Juridicum eller Chalmers, så dig bryr vi oss inte om.

Mycket osympatiskt. Och mycket ogenomtänkt. Liksom ovan nämnda utrednings hela mening och mål.

#889 (sleeping on your belly you break my arms you spoon my eyes eller Om Dave Eggers geni, igen)

2011-06-08T14:41:00.008+02:00

"Jag har vuxit upp i en helt normal kärnfamilj med världens bästa och utbildade och ansvarsfulla föräldrar och släktingar, vi har aldrig svultit eller blivit slagna eller hotade eller bevittnat alkoholism eller övergrepp eller cancer eller bråd död och jag har haft en helt exemplarisk barndom!” brukar jag alltid haspla ur mig det första jag gör i en terapisession eller motsvarande situation där man förväntar sig att bli ställd till svars för att man inte är en fullständigt lycklig produktiv samhällsmedborgare. Jag har minsann ingenting att skylla på! Det har Dave Eggers. Med bara några månaders mellanrum dog hans föräldrar i cancer och han fick i stort sett ensam ta ansvaret för att uppfostra och vara målsmans-stand-in för sin åttaårige lillebror Toph. Ungarna har dessutom upplevt effekterna av faderns alkoholism och lite medelsvår smisk.

Om jag ska säga något mycket generellt och kategoriskt om självbiografier, så blir det väl något i stil med att de tråkar ut mig och att hela based on a true story-konceptet är fantastiskt avtändande. Jag gillar inte självbiografier. Men jag älskar Dave Eggers. Det har jag tidigare påpekat här: http://themightypenis.blogspot.com/2010/01/832-om-dave-eggers.html. Efter många år och om och men har jag äntligen kommit till skott med att läsa hand "A heartbreaking work of staggering genius”(vars titel jag felciterade i nyss nämnda inlägg, jag vet), som är just en litterär självbiografi, komplett med appendixet ”Mistakes we knew we were making (notes, corrections, clarifications, apologies, addenda)” där det blir väldigt tydligt att Eggers är en sådan där magazine-människa som laborerar med typsnitt och grafiska uttryck. Nu har jag vanligen en väldigt kluven inställning till den här typen av konstnärligt uttryck på boksidor men just här gör det inte så mycket, det passar väl in med hans litterära stil i övrigt. Den känns för övrigt igen från Eggers fiktionsverk, han är ett lingvistiskt litet underbarn begåvad med svart humor, men medan han i sina noveller håller igen så är han i ”A heartbreaking work of staggering genius” beväpnad med en så bubblande, babblig, energiskt orerande, förvirrat genialiska och men mycket självmedvetna och självironiserande (obs! av yttersta vikt!) stil som jag behöver det engelska ordet ”rant” för att fullt ut kunna beskriva.

Givetvis är det hjärtslitande med människor som blivit föräldralösa i tidig ålder, men Dave Eggers bok är inte en snyftis i vanlig mening. Visst finns det en orphan-tematik och en frustration, hans känsla av att världen står i skuld till dem, och hur brödernas relation och band sinsemellan beskrivs i termer av deras gemensamma frisbee-lek på stranden, inte minst i bokens sista passage men det är ett återkommande scenario, är inget annat än storartat författarskap. Men framförallt är boken en fantastisk gestaltning av ungdomens karakteristiska borderlinevarelse, detta väsen som är både fullblodshybris och 100% tvivel på sig självt. Han behandlar döden och ansvaret på ett öronbedövande frivolt vis, han skalar upp minsta petitess till bisarra betydelsedimensioner och häver ur sig rad efter rad om det, han är övertygad och han misstror och misströstar, han är dogma och han är dubbelmoral. Detta genomsyrar hela boken, men är i synnerhet inneboende i skildringarna av arbetet med Might Magazine, ett visionärt projekt som ska förändra världen men som blir en ständig besvikelse för de medverkande som inte kan tro sina ögon när deras egen litenhet och vanlighet kommer och stirrar dem i ansiktet gång på gång.

Eggers har förstås adderat ett sunt mått av metanarratologi till sitt biografiska projekt, han anklagar sig själv för hur han rumsterar om bland vänner och bekanta och mixtrar med proportionerna alltefter hur de kan tjäna hans berättelse bäst, han diskuterar sitt eget format och, framförallt så sliter pyttigheten i att ta anteckningar om sina tragedier för framtida syfte i honom. Hans försök att bli hel genom att dela sitt öde, det groteska i detta, medvetenheten om det - ”I am at once pitiful and monstrous, I know” (p.236) - han petar och trycker och gräver hänsynslöst, vältrar sig, skjuter ifrån sig, lämnar bakom sig. En av bokens allra starkaste scener blir när han står och ensam ska sprida ut sin mors aska vid stranden. Askan ser fel ut, allt är fel, han gör fel, han kan inte göra det värdigt, hur gör man något sådant värdigt, är det hans fel, hur kan det vara så oglamouröst och så futtigt, hur kan askan fastna i ens handsvett när man ska strö den, HUR fan är det möjligt?! – och så vidare. Det här, livets ständigt FAIL i att vara en filmscen, att det aldrig blir som man hade tänkt sig, är personligen en av mina allra största trauman. Ingenting kan någonsin vara fint eller värt att berätta i sig självt, och vems fel är denna omnipotenta undermålighet?

Vad detta alltid har resulterat i för mig, och vad Eggers också berör, är att man omöjligen kan ta sig själv på allvar. Det är fruktansvärt, det är barockt vidrigt, osmakligt – hur ska man kunna vara kreativ, intellektuell, världsomvälvande, ung och vacker eller någonting överhuvudtaget när allt bara blir en karikatyr vare sig man vill eller inte? Den ständiga tanken på hur skiten hade sett ut om någon tagit ett snapshot av en själv och ens unga vänner. Hur ska man kunna gråta på allvar när det ligger en jävla Routledge Philosophy Classic på bordet bredvid en, hur ska man kunna springa bort sin ångest i ett par jävla märkesskor, hur ska man kunna hålla ett brandtal om sina drömmar när man kommer från medelklassen, hur ska man kunna passionerat diskutera abstrakt idéstoff när man bara är en brådmogen liten poser – det spelar ju ingen roll hur genuint något känns, en förminskande löjlighet ligger över precis allting. Kommer det av att ständigt känna sig bevakad, är de typiskt för oss unga, för internet och MTV generationen, har vi tittat på för mycket Big Brother eller vad är det frågan om, tittar vi på andra, tittar andra verkligen på oss – spelar det ens någon roll? (”I have a pretty good hunch that people are always watching me, or thinking of watching me. Not all the time, probably very rarely are they actually watching me, but the point is, the important thing, is that it could be anytime. That's the crucial part, that at any time, someone could be watching me. I know this. […] Because I'm always watching people. When I watch people I look through them. I learned that from my mother. To glance is not enough; eyes and brains together, acting like a flock of ravenous birds, flapping, tearing, poking... I know everything about people when I look at the for only a moment. I can tell from their clothes, their walks, their hair and hands, I know all the bad things that they've done. I know how they've failed and how they will fail and how miserable they are.” (p.212f) Hur ska man kunna ta sig själv på allvar? Kan andra ta sig själv på allvar där över rödvinsglasen? Kan de det? Det verkar ju som om de kan det, verkar det som om jag kan det? Kan de det? Kan jag? Jag kan inte ta mig själv på allvar och det är hjärtslitande groteskt. Dave Eggers vet. Han skriver, som jag tidigare understrukit, med en zeitgeist utan motstycke.

Och ensamheten och hur den är relaterad till den alltid lika fult spruckna fasaden, hur andra människor liksom man själv är förevigt bristfälliga:
”Where are you motherfucking assholes?” (p. 406).
Indeed.

#888 (en rationale för skolväsendet eller Varför Jan Björklunds skolkreform är helt åt helvete)

2011-05-13T22:22:00.001+02:00

Jag brukar ibland gräma mig över att jag tog studenten innan min skola hann renovera och sätta in luftkonditionering så att man faktiskt nu kan andas inne i klassrummen. Är helt övertygad om att jag hade varit åtminstone lite mindre retlig och käftig så fort en mindre begåvad klasskamrat vädrade någon puckofierad åsikt eller en lärare ställde en osedvanligt dum fråga, om min hjärna fått syre. Nå, nu är det som det är, och jag klarade mig undan med smärre huvudvärk i slutet av varje dubbeltimme jag faktiskt släpade mig till, och jag blev aldrig åtalad för dråp.
Idag är jag istället oförskämt lättad över att jag gått ut gymnasiet sedan länge när den så kallade liberale major Björklund äntligen lyckas driva pålen genom hjärt... förlåt, driva igenom förslaget om att skolk ska skrivas in i betygen.

Det bör noteras att opinionen MOT detta förslag är antingen obefintlig, eller tar sig tragikomiskt lama uttryck. På Sydsvenskans ledarsida idag skakar man på en förälders ogillande men överseende manér på huvudet och menar att det här, det är väl ingenting att bli upprörd över? Take a chill pill. I P1 Morgon igår, onsdag, hade de letat fram en miljöpartist att föra motståndarnas talan och det hade de i min mening lika bra kunnat låta bli för han sade absolut ingenting som var ens nästan substantiellt, det enda som kom ut av spektaklet var att Björklund framstod som mer rättfärdigad och trovärdig än vad han faktiskt är. Politiker pratar om att man marginaliserar redan utsatta elever, och liknande, ger dem dåligt självförtroende. Stämmer väl säkert, men, som man faktiskt påpekar på tidigare nämnda ledarsida, så kan man anklaga precis alla moment i skolan för att riskera liknande effekter. Skolverket och Skolinspektionen, vars åsikt man intressant nog, precis som vanligt skitit fullständigt i vid beslutsfattandet, påpekar det arbiträra i bedömningen av vad som är giltig och vad som är ogiltig frånvaro.

Jag ämnar här fokusera på gymnasieskolan, där det faktiskt ligger till på så vis att den inte är obligatorisk, vilket grundskolan ändå är. Nu visar det sig, och tacka gudarna för det, att betyget (än så länge, men alla vet ju att vägen till helvetet sluttar brant nedåt) enbart kommer figurera i terminsbetygen och inte i de slutgiltiga handlingarna. Då kan man ju, för att börja i en ände som är lätt att begripa, fråga sig vad det överhuvudtaget ska tjäna till? Någon typ av ornament för att det ska se ut som OM vi gör något åt skolkandet och de elever som hamnar efter och utanför till följd av det, utan att behöva lägga några faktiska resurser på det, är min första tanke. Handlar det istället om att bara markera och informera eleven och/eller föräldrarna är det i allra högsta grad onödigt – för det första dras CSN in för gymnasieelever med en ogiltig frånvaro på över 20%, (det vet jag om någon som lade mer matteskills på att räkna ut vilka timmar jag var tvungen att gå på och vilka jag kunde skolka från utan att bli av med studiebidraget än vad jag lade på att plugga till matteproven) och något säger mig att om man inte beaktar det så lär man inte beakta en ”markering” heller. För övrigt finns väl de där ”markeringarna” redan, åtminstone på min gymnasieskola. Där fick vi en gång i månaden ut en närvarorapport (i mitt fall skulle en frånvarorapport kanske vara ett mer passande namn, men jag minns faktiskt inte vad de officiellt hette) som skulle skrivas på av föräldrarna.

Så rent Ockhams razor-mässigt, om vi ska återknyta till mitt förra inlägg, är skolkbetyget helt onödigt och bör skäras bort. Vidare aktualiserar frågan i allra högsta grad frågan om betygen och vad de är tänkta att egentligen värdera. Om betygen nu, tillåt mig att göra ett naivt antagande för argumentationens skull, ska spegla elevernas kunskapsnivå så borde det rimligen vara irrelevant hur många timmar av sin dag eleven spenderar i skolan så länge han/hon uppfyller de kunskapskrav som tagits fram i betygskriterierna. Givetvis måste man närvara tillräckligt ofta för att det ska framgå att man uppnått målen och deltaga i de moment som är strikt betygsgrundande så som prov, redovisningar, uppsatser och i någon mån diskussioner, och det eventuellt osäkra elementet i ”tillräckligt” skulle man förstås kunna angripa, men jag tror knappast att det utgör ett olösligt problem för en kompetent lärare. Är det INTE så att betygen sätts efter kunskap och förmåga, kan man ju eventuellt diskutera skolkbetyg – men då anmäler sig automatiskt frågan om vad skolans uppgift egentligen är och bör vara.

Jag har raljerat över utbildningsfrågan och kunskapssyn i tidigare texter, bland annat här http://themightypenis.blogspot.com/2010/09/871-pedagogisk-bulimi-och-intellektuell.html och http://themightypenis.blogspot.com/2010/07/856-hanteringen-av-ododa-eller-om.html här, och jag sticker inte under stol med att jag utgår relativt mycket från min egen erfarenhet när jag diskuterar angelägenheten. När jag gick i gymnasiet hade jag väl en genomsnittlig ogiltig frånvaro på 19,5% (det stora antalet falska sjukanmälningar ej inräknade i denna statistik) och jag gjorde sorti från mitt samhällsvetenskapliga program med en strålande betygssiffra bara någon decimal under full pott. Jag ska inte säga att jag inte var lat eller motsvarande, det var jag säkert i lika stor mån som mina jämnåriga, eller att jag åstadkom underverk den tiden jag inte var i skolan när jag ”borde” ha varit det – men min frånvaro från stora delar av undervisningen var ett i allra högsta grad medvetet beslut. Det handlade till syvende och sist om understimulans. Jag tyckte inte att jag lärde mig någonting, jag kunde och begrep det man ansåg sig lära ut på lektionerna, och drog slutsatsen att det var slöseri med tid och kraft att sitta på en obekväm stol och drivas till vansinnets brant av tristess och klasskamraternas inlägg. Lärare reagerade lite olika på detta. En del var förstås förstående i någon mån, men gjorde ingenting för att inge mig en känsla av meningsfullhet eller ställa mig inför mer komplexa intressanta utmaningar, utan inskränkte sig till att inte kommentera min frånvaro och behandla mig väl. Andra tog ytterst illa vid sig och axlade personligen uppgiften att trycka till mitt feta ego som hade mage att anse mig förmer än någon annan genom att pika, skuldbelägga och i allmänhet göra livet surt för mig.

Poängen är att jag inte alls anser mig förmer än någon annan. Som framgår hade jag gynnats av ett elitistiskt, segregerat och intellektuellt spetskompetent inriktat skolsystem – men det betyder inte att jag förespråkar ett sådant. Snarare tycker jag att en flexibilitet i allmänhet bör efterfrågas i skolan och jag misstänker att detta med största sannolikhet hade gynnat alla. Men för att flexibilitet inte ska krumbukta in i någon Waldroffinfekterad flumskola där ingen lär sig någonting alls måste man ha ett stadigt centrum och en klar bild av vad det är som värderas. Inte är det väl så märkligt om detta något är kunskap och bildning? Jag stod helt enkelt inte ut med gymnasieskolan för att den är så himla dålig och för att den inte värdesätter kunskap för fem öre, det är inte det man ägnar sig åt längre. Man ska rätta sig i ledet, inte kräva eller förvänta sig något särskilt eller extraordinärt, komma i tid, röra sig med gruppen mellan salarna via matbespisningen och vidare till nästa sal. I den mån man talar om kunskap så definieras det man kan och inte kan för övrigt av helt bisarra saker som faktakunskaper och informationsmängder, vilket givetvis inte är att förkasta – men enbart är, enbart KAN vara, av vikt om man har fått lära sig någon typ av struktureringstaktik, förvärvat förmåga att sålla information, tänka källkritiskt, kreativt, se övergripande mönster, förstå vad som är grunden och vad som är överbyggnaden. Annars blir proven bara en minnestävling i stil med den där leken när man lägger tjugofem saker på en filt, får studera dem i två minuter och sedan ombes räkna upp vad som låg på filten. Till vilken nytta?

Kort kan jag ju kommentera Björklunds invändning om att barnen måste lära sig att det inte är acceptabelt att inte komma till jobbet i tid och vara där när man ska för att anpassas inför arbetslivet, att arbetslivet till skillnad från dagens skola har den lilla egenheten att nyttan med att gå dit är rätt självklar - man får betalt.

Jag är allt annat än ett underbarn för smart för skolan eller världen, jag är bara för otålig och för benägen att söka efter meningsfullhet i det jag tar mig för. Att göra som skolsyster som rynkade pannan och föreslog att jag skulle ”gå på lektionerna och tänka på något annat” om jag tyckte det var tråkigt att lyssna på läraren och mina klasskamrater (no joke), har liksom inte riktigt legat för mig. Det känns fullkomligt självklart att mängder av människor ligger på exakt samma intelligensnivå och sociala kompetensgrad som jag, det är inte det det handlar om. De är bara tålmodiga nog att stå ut, men det ska de inte behöva göra. Som sagt i tidigare inlägg framhållit, jag tycker att skolväsendet som idé är det finaste som finns och det existerar ingenting bättre än att lära sig saker och förstå dem, men som det ser ut nu är det inte en instans för lärande utan något helt annat. Skolkreformen är inget annat än ytterligare ett bevis på den saken.

#887 (I cut like a buffalo eller Om att Ockhams-rakkniva sitt liv)

2011-04-17T15:17:00.008+02:00

En liten parentes innan detta inlägg börjar: i samband med att jag började läsa filosofi förra året höjde en bekant ett varnande finger och sade: ”usch du kommer också börja slänga dig med en massa kvasifilosofi i dina inlägg som Isabelle Ståhl gjorde innan”. Vet inte riktigt om jag faktiskt gjort det (nu kommer jag göra mig skyldig till det i vilket fall som helst om inte annat), och i så fall om det är bra eller dåligt, jag har egentligen inget vidare otalt med tidigare nämnda skribent och ingen välformulerad åsikt om hennes eventuella (miss)bruk av filosofiska högskolepoäng i bloggen. Dessutom läste hon väl praktisk filosofi, om jag inte minns helt fel.

Hur som helst. En omtyckt tradition inom den teoretiska filosofin, har jag blivit varse på min nitiskt analytiska nuvarande institution, är att vara så ontologiskt sparsam som möjligt. Undvik att anta existensen av sådant som inte är absolut nödvändigt, i synnerhet irreducibla begrepp som inte kan förklaras annat än genom sig själv bör man hålla fingrarna borta från. Detta låter ju sunt och bra i de flestas öron, men det ska framhävas att vi inte talar om flygande tefat, kvinnlig intuition, kärlek vid första ögonkastet eller andra direkt suspekta påhitt. Nej, det rör sig om masslakt av både det ena och det andra vi till vardags har för vana att ta för givet, hur radikalt beror ofta på hur autistisk filosofen/logikern bakom aktuell teori var, men det kan vara alltifrån språklig mening och själsliga tillstånd till yttervärlden. Den oinvigde skulle bara veta! Det värsta är förstås med detta som med all annan filosofi att ju mer man tänker på saken desto mer krattar man manegen för sin egen galenskap och ett mycket torftigt socialt liv i rollen som killen-i-soffan på festen som ingen ids prata med.

Som svärmande lekmannalitteraturteoretiker och humanist så kan man ju tycka att detta leder till lite motbjudande slutsatser som tar ifrån en ens existensberättigande. Och visst. Men, jag har fattat ett medvetet och noggrant övervägt beslut att, i en för mig ovanlig akt av självbevarelsedrift, försöka tillämpa denna ovan beskrivna variant av Ockhams Rakkniv (på bilden syns den lille munk som fick ge namn åt denna reduktionsprincip) på mitt sociala liv. Jag ämnar helt enkelt sluta anta att människor 'egentligen' är på det ena eller andra sättet om det sår i kontrast till deras faktiskt handlingar och dess konsekvenser. Detta gäller givetvis, konsekvent och metodisk som man blivit när man drillats innanför Kungshusets anrika väggar, även för mig själv.

Så, för att helt sonika gräva där jag står, så har jag hela mitt liv antagit att jag är elak, känslokall och väldigt tuff. Jag har inte riktigt utrymme nog att grundligt hobbypsykoanlaysera mig själv här, men Cliff Notes på den journalen ser väl ut typ såhär: Fysisk uthållighet till följd av ihärdigt cyklade 7km fram och tillbaka till stallet 5 gånger i veckan under typ 10 års tid har väl, i kombination med en kraftig benstomme, gett mig någon idé om att detta även skulle gjort mig psykiskt härdad. Tidigt inträde av bitterhet som huvudsakligt mentalt tillstånd spädde vidare på myten om kyla och okänslighet, hatiskhet har förväxlats med elakhet och efter att ha varit 'one of the boys' och i stort sett inkapabel att hänga med brudar under större delen av mitt vuxna liv har jag gjort allt från att läsa gubbsjuka romaner utan att blinka till att häva öl som en och en halv karl och förmodligen fått någon idé om att jag skulle vara okänslig och osårbar (som ju ALLA vet att riktiga män faktiskt är, hallå!). För detta saknas det hur som helst empiriska bevis och denna aspekt av min självbild måste ges upp ASAP, så att säga. Jag är nämligen: i det närmaste överkänslig, snäll på gränsen till dumhet och en observerbar kavalkad av godhjärtade gärningar så väl som känsloyttringar.

Det är väl i och för sig inte helt dåligt. Men förutom detta kommer jag att vara tvungen att lämna bakom mig min livslånga snuttefilt, alldeles nedsölad med självömkan och illa dold arrogans, och denna separation kommer inte att bli nådig. Ständigt har jag nämligen stöttat mig mot uppfattningen om att jag helt enkelt har alla möjligheter i världen och om jag bara skulle få tummen ur röven och försökt så skulle jag kunna bli och göra precis vad som helst. Tror förvisso att detta kan vara en folksjukdom bland åttiotalister i allmänhet, men hos mig är den lite oroväckande påtaglig. Oavsett om folk tycker att jag är torr, tråkig, oföretagsam, långrandig, efterbliven eller på något vis underpresterande så vet jag ju att EGENTLIGEN är jag intelligent, talangfull, social, lagom rapp i käften och unikt begåvad i allmänhet. Om jag inte deltar i en diskussion eller ett samtal så vet jag ju att om jag hade haft lust hade jag ägt dem men jag bara pallar inte, jag är ju himla bra på att skriva och även om jag aldrig någonsin skriver längre så har jag ju helt klart fallenhet och så vidare ad infinitum. Adjöss till alla denna parallella verklighet, där inte bara jag är guds bästa barn utan där dessutom allt JAG tycker är viktigt står högt i kurs och värdesätts. Snacka om 'inflated ontology'. Var ligger detta Landet Egentligen? Så länge ingen vet och ingen vistas där så är det ju i ärlighetens namn rent ut sagt skit samma hur gröna ängar som än må bölja där.

Om vi nu ska vidga perspektivet något så gäller detta från och med nu även talang och kapaciteter över huvudtaget. Jag ämnar sluta fabulera kring att jag, eller någon annan självgod typ för den delen, besitter någon som helst välsignelse eller fallenhet såvida det inte produceras lite kvalitet från källan. Kan man inte klämma ur sig en bra roman så kan man inte gå och tro att man är något författarämne ”egentligen”. Samma sak kommer att omfatta det något luddiga begreppet intelligens. Hädanefter kommer undertiteln ”egentligen är han/hon nog väldigt skärpt" inte att tillskrivas någon som inte givit bevis på dylik egenskap.

Här kommer självbevarelsedriftsaspekten in och jag rekommenderar andra att följa mitt exempel. Nu är det nog med mitt vädjande till någons 'snälla ögon' som garant för en persons kvalitet, och vaga idéer om smarthet och intressant personlighet kan hälsa hem tills dess att empiriska iakttagelser av detta har gjorts. ”Tanken som räknas”? Glöm det. Detta är det officiella slutet på: den och den ville inget illa egentligen, hon ville bara hjälpa till, egentligen tycker han ju om mig han är bara dålig på att visa det, han menade inte att göra mig besviken han är bara lite glömsk, han är ju snäll egentligen, hon är väl säkert en bra tjej i grunden, egentligen skulle han kunna vara rätt snygg om han bara...

#886 (den världsomspännande konspirationen eller Om "The Member of the Wedding" och Carson McCullers)

2011-03-29T12:05:00.004+02:00

Carson McCullers heter Lula i andranamn (själv begåvades jag aldrig med ett sådant, vilket förmodligen bara är något att vara tacksam över då mina föräldrars övriga förslag, utom Ylwa, var Unni och Frida, och att vara namne med Unni Drougge är väl ungefär det sista jag behöver ovanpå allt annat här i livet), och om man googlar lite bilder på henne så hade hon som ung faktiskt den där typen av konstigt utseende som lätt hade kunnat spökas ut i en taggig midsommarkrans, asmycket mörkt smink kring ögonen, en för stor mansrock och vita små strumpor med spetskant, placeras vid ett övergivet järnvägsspår på en äng och fotograferas med suddig drömsk effekt där en grönaktig ton senare läggs på i redigeringsprogrammet – för att sedan hamna just i Lula Magazine.

Nu levde och verkade McCullers emellertid långt före Lulas skapare ens var påtänkta, 1967 lämnade hon i sin avskedsansökan, femtio år gammal och med fyra romaner, en liten drös noveller och några pjäser bakom sig. När jag läser ”The Member of the Wedding” får jag totalt hjärnsläpp när jag försöker komma på vem det är hon skriver som – eller vem som skriver som henne, rättare sagt. Inte förrän en hjälpsam bekant nämner Donna Tartt kommer jag på att det är ju klart, det är ju ”The Little Friend” som den här boken påminner om – eller tvärtom, som sagt. ”The Member of the Wedding” kom ju 1946 – medan Tartts andra roman inte såg dagens ljus förrän typ 60 år senare. Hur som helst, om det inte har framgått så älskar jag ju sedan tidigare Donna Tartt och ”The Little Friend” är en av de ytterst få romaner om den amerikanska södern som jag har fattat tycke för. Jag vet inte varför det är så ofantligt svårt för mig att ta till mig den här typen av romaner, men Faulkner och Steinbeck är i min käft lika svårtuggade som jag (vegetarian sedan 13 år) har hört att billigt och dåligt tillagat högrev ska vara. Förmodligen har det med min enorma inskränkthet och mitt pinsamt dåliga geografiska och kulturella grepp om den södra delen av landmassan på andra sidan Atlanten – om USAs karta i allmänhet, ska jag väl tillstå, i princip alltid när jag ser film/läser böcker/ser på tv-serier om Amerika och det utspelar sig någon annanstans än de fem största städerna så har jag bara i bästa fall en svag susning om var tusan de håller hus. Jag kan helt enkelt inte frammana en inre bild – ja, med vissa undantag då, inkluderande ”The Little Friend”. Och ”The Member of the Wedding”, som faktiskt är lika i fler aspekter än geografiskt läge.

I båda böckerna är en flicka i brytningspunkten, som det så vackert heter, mellan barndom och tonår, huvudkaraktär – både Harriet och Frankie är tolv år gamla. De spenderar sin sista svettiga sommar som barn med att på ett närmast besatt manér fantisera ihop en parallell version av världen där en idé - hos Harriet idén om hennes lillebrors mord flera år tidigare och hos Frankie i ”The Member of the Wedding” hennes betydligt äldre storebrors bröllop – blir fix, tar över hela fantasivärlden och blåses upp till orimliga proportioner. Nu var det ganska längesedan jag läste ”The Little Friend” men jag vill minnas att Harriet liksom Frankie hade en följeslagare i form av en något yngre pojke, hos Frankie är det hennes kusin John Henry vars sällskap hon både desperat klamrar sig fast vid då han är hennes enda vän, och samtidigt föraktar och ilsket skjuter ifrån sig i försöken att skaka av sig barndomen. Både Frankie och Harriets familjer är i någon mån präglade av tragedier, Frankies mor är sedan länge och död och Harriets uppväxt givetvis i skuggan av hennes brors död och moderns reträtt in i sorg. Men till skillnad från i Tartts deckarliknande historia som drar ut boken till säkert över 500 sidor, så händer det i ”The Member of the Wedding” i princip ingenting överhuvudtaget på 200 sidor och ändå är det så grymt bra.

Det går inte riktigt att reducera McCullers roman till en coming-of-age-historia, även om den som sådan gör sig alldeles utmärkt bra. Som alltid i söder-romaner finns det förstås rasmotsättningstema, och den där underliga känslomässiga och väldigt paradoxala relationen som uppstår mellan svart tjänstefolk och familjens barn. Men det är inte riktigt det som gör bokens bästa sida heller. Faktum är att det är irriterande svårt att sätta fingret på vad det är som gör att den febriga stämningen i boken, Frankies förtvivlade kast mellan sinnesstämningar och hennes starka känslor som förstås är hela övriga världen ganska likgiltiga vilket hon i egenskap av nästan tonåring äntligen har börjat förstå (alltid lika förkrossande), så drabbande. Intensiteten i texten är så okonstlad, Frankies egentligen ganska osympatiska och själviska karaktär så typisk barn i den åldern – men exakt vad som gör McCullers så speciellt bra är faktiskt inte lätt att precisera.

Kanske är det den underliga idén om hur Frankie på sätt och vis blir kär i brudparet, i broderns bröllop, besattheten som kläs i ord och målas upp – och jag kan definitivt relatera, men ändå inte minnas att just en sådan märklig idé har gestaltats på ett så trovärdigt vis. Harriets besatthet med mordet på hennes lillebror Robin är inte alls lika bisarrt onaturligt vid första anblick – det är väl ganska typiskt en tuff flicka som läser äventyrsromaner och spiondeckare och leker utomhus hela dagarna tycker att det är spännande att undersöka ett så spektakulärt fall som att henne yngre syskon hittats hängd i ett träd många år tidigare, fullt förståeligt att man lever ut den fantasin liksom. Men Frankies inställning till bröllopet och brudparet, för att inte tala om sättet hon lever ut den på, är så mycket märkligare och samtidigt så mycket mer trovärdigt, jag kan i allra högsta grad relatera till den där typen av jättekonstiga infall som man som barn byggde upp en hel detaljeras fantasivärld kring, förhoppningar i drivor om exakt hur det skulle bli – och besvikelsen när det inte blev så. Samma frustration som när man inte kunde rita bilden så bra som man såg den i huvudet, när det inte fanns rätt nyans av cerise färg i kritlådan, när barbie inte kunde böja sina jävla ben och sitta ordentligt, den bittra insikten om att ingenting någonsin kommer bli som man vill, att man har noll inflytande och resten av livet kommer få finna sig i att bli undanskuffad. Och alla är emot en i en ondskefull konspiration.

Minns känslan så väl. ”Her cheap heart hurt, and she pressed her crossed arms over it and rocked a little. It was a framed game. The cards were stacked. It was a frame-up all around”.

#884 (ouch eller Om 2xEmily)

2011-03-26T14:59:00.007+01:00

Jag har nyligen trillat ut ur ett smärre helvete av omänskliga arbetsbördor in i sysslolöshetens limbo för någon vecka framöver och kommer därför att kunna blogga igen, om Carson McCullers, behaviorism, skunkantologin och annat. Tyvärr är jag i år inte så utvecklingsstört positivt påverkad av vårsolen som de flesta andra verkar vara, redo att ta itu med livet och dess krämpor med friska tag, så först ska jag emellertid samla ihop mig lite rent psykiskt för att skriva rumsrent, tills dess, håll tillgodo med nedanstående välformulerade, måttfulla lägesbeskrivningar.

"And she was crying easily now, causing her mother to reach over and squeeze her hand; the only trouble was that she couldn't be sure whether she cried for her father or for Warren Maddock, or Maddox, who was back in South Carolina now being shipped out to a division.
But she stopped crying abruptly when she realized that even that was a lie: these tears, as always before in her life, were wholly for herself - for poor, sensitive Emily Grimes whom nobody understood, and who understood nothing".

Richard Yates, i "The Easter Parade"

"Pain has an element of blank
it cannot recollect
when it began, or if there was
a time when it was not.

It has no future but itself,
its infinite realms contain
its past, enlightened to perceive
New periods of pain. "

Emily Dickinson

#883 (vaggvisetips för ensamma eller Om Spanarna)

2011-03-08T20:37:00.003+01:00

Att sömnproblem är ganska vanligt i dessa dagar är inget nytt. Har man inte magsår, ångest eller är nervös inför tentan så har man uppochnedvänd dygnsrytm eller bara någon typ av insomningstablettberoende. Take your pick. Som alla andra lider även jag rätt ofta av svårigheter att lugnt somna in när jag lägger huvudet på kudden, anledningarna kan givetvis variera. Men oavsett hur mycket mjölk och honung ens lyckliga liv innehåller dagtid, så känner man ju sig aldrig så ynklig och ensam som när man ligger där och inte kan sova. Jag har emellertid en alldeles utmärkt taktik som jag nyttjat längre än jag kan minnas. Om jag i vanliga fall delar med mig av den brukar folk bli stötta och illa berörda över morbiditeten i det hela, för den går nämligen ut på att gråta sig till sömns. Jag förstår att det måste låta mäkta bisarrt, men det alstrar faktiskt förvånansvärt goda resultat, och har så alltid gjort. Antingen somnar man ju till slut av utmattning – alla vet ju hur påfrestande det är att lipa, är säker på att det finns djuplodande medicinska studier på det här - men framförallt så ger det något av en trygghetskänsla, hur konstigt det än kan tyckas låta. Man sätter liksom på sin gamla vanliga ledsen-playlist (jag bara förutsätter helt kallt att ALLA har en sådan, inget att skämmas för; jag har haft en sedan jag var liten och enbart hade kassettbandspelare i mitt rum, då jag hade ett särskilt band för ändamålet innehållande bland annat ”Seasons in the sun”...) och så styr man tankarna till sina vanliga gamla deppkäpphästar och så börjar man grina och känna sig sådär schablonartat övergiven och självömkande och det är liksom... lugnande, välbekant, varmt och framförallt absorberar det all ens koncentration så att man inte kan fundera på en massa stressande praktiska saker som kan hålla en vaken hela natten lång annars. Och till sist, så somnar man bara.

Emellertid har jag, förhoppningsvis till alla kritiker av den här metodens glädje, alldeles nyligen snavat över en helt ny teknik som är betydligt mer livsbejakande och mycket mindre makaber. Tillåt mig presentera min bästa vaggvisa – ”Spanarna” i P1.

För den som inte är bekant med ”Spanarna” är det alltså en långkörare i Sveriges Radio som sänds en gång i veckan och förmodligen bäst fogas in under rubriken Kultur. Skelettet utgörs av en programledare - Ingvar Storm som för övrigt nog har världens gulligaste radioskratt - och tre journalister/kulturarbetare/motsvarande som levererar vars dryga tio minuters kåseri om ”tidens tecken” och vad det kan tänkas innebära för framtiden. Upplägget är avslappnat, samtalstonen familjär och skojfrisk men skärpt och det kan handla om precis vad som helst, de bästa Spanarna hittar givetvis alltid småsjuka kuriosafakta som de blandar upp med träffsäkra vardagsiakttagelser och givetvis ska lyssnarna kunna känna igen sig i vad som sägs och kunna relatera.

Programmet har väl en sådär åtta olika Spanare som turas om, några återkommer oftare än andra, och som en glädjande överraskning är faktiskt alla bra och håller en genomgående hög kvalitet på sina spaningar, undantaget då mitt hatobjekt Jonas Hallberg som av någon obegriplig anledning inte bara får vara med ganska ofta, utan dessutom har varit med ända sedan programmet skapades. Problemet med Hallberg, förutom hans bubbla-i-halsen-röst, är hans dåliga skämt och lama spaningar. Den enda funktion jag kan se honom fylla är att bli retad av Göran Everdahl (för övrigt den tveklöst bästa spanaren, utan konkurrens, följd av Jessika Gedin) och skämtad om i sin frånvaro.

Radio P1 var soundtracket till min barndom, och det mesta jag har lärt mig, brukar jag säga, har jag lärt mig på P1, då jag undermedvetet absorberat diverse mer eller mindre användbar information från allt ifrån ”Dagens Eko” till ”Trädgårdsdags” och olika radioteaterpjäser. Under familjemedlemmarna vakna tid i hemmet stod alltså radion på utan uppehåll, med undantag för när det var ”Ring P1”, då pappa med oanad hastighet förflyttade sig till apparaten för att stänga av (en reflex jag för övrigt har ärvt, jag mår fysiskt dåligt av att lyssna på allmänheten och förstår inte varför public service tvunget måste tillhandahålla en öppen arena för rättshaverister nu när vi faktiskt har internet och nättidningarnas kommentarsfält där de kan ventilera sina tveksamma åsikter som måste ut om de inte ska förvandlas till Unabombare...). Jag har ärvt den här vanan och har ofta på pratburken i köket samt laddar ner och följer saker som ”Nya Vågen”, ”Medierna” och ”Filosofiska Rummet” eftersom att jag är en allmänt oball och snorkig liten akademikerunge som inte kan säga -rs på skånska utan gör ett sch-ljud och tråkar ut folk på fester. Nå, ”Spanarna” har jag alltså bara känt till via hörsägen fram tills för ett par månader sedan, men nu är jag mer eller mindre besatt. För, förutom att det som sagt är både väldigt underhållande och relativt intressant så slår det an en oväntat känslomässig sträng inom mig.

Det började med att jag började lyssna mig baklänges genom podcast-arkivet, tryckte in i min mp3spelare och lät spela när jag var ute och gick mina lugnande promenader som jag gärna tar när jag är upprörd, förbannad eller bara allmänt rastlös, och märkte att det genast gjorde mig på mer rumsrent humör. Och si, det visade sig att det även alltså är den perfekta godnattsagan, den mest kärleksfulla kramen, världens bästa vaggvisa. De sitter där och pratar och det känns som när man var liten och fick gå och lägga sig tidigt när föräldrarna hade gäster hemma, man ligger i sitt rum och hör de bekanta rösterna genom dörren och så vet man att man inte är ensam i världen, och då kan man sova. Jag har alltså helt seriöst etablerat en ytterligt emotionell relation till samtliga återkommande radioröster i ”Spanarna”, det går exempelvis inte för sig att istället sätta på ”Språket” eller ”Konflikt”, minsann, det är inte ALLS samma sak. Nä, i ”Spanarna” är det så behagligt, så vardagligt och tryggt och trevligt och mysigt och det gör ingenting att man somnar som efter att någon man tycker om har strukit en ömt över håret och missar hälften, man kan lyssna på hela sändningen igen vid något annat tillfälle.

Nyligen kom det till min kännedom att ”Spanarna” som av en slump är av samma årgång som jag själv, det vill säga 1988. Jag är själv ingen vidskeplig teckentydare men vid en dylik upptäckt är jag inte helt avigt inställd till att avväga viss religiositet. Det kan vara därför, det kan vara för att det är just den typen av babbligt pratprogram som förmodligen är ljudmotsvarigheten till mina ordbajsigt långa blogginlägg... men det är i alla fall världens bästa, och om du inte kan använda det som vaggvisa, vilket jag förvisso varmt rekommenderar, så kan man ju lyssna ändå. Och det BÖR man. All makt åt spanarna. HYPE.

#882 (kollektiv adhd eller Om zappkulturen)

2011-01-20T20:27:00.009+01:00

Att parallellt läsa Per Hagman och Nikanor Teratologen ger en mycket exotisk känsla av nästan verklighetstranscendent, utomjordiskt... skarp kontrast. Förmodligen kommer jag inte avhandla den här Hagman-boken då jag ju precis ordade om honom i föregående inlägg. Förresten känner jag att det inte är så mycket att avhandla. Kort kan man ju egentligen sammanfatta hela författarskapet som ständiga försök att skriva ut Peter Sarstedts ”Where do you go to my lovely?” till en roman med ett och annat icke-rumsrent sexuellt möte i någon form. Och det är väl en behjärtansvärd strävan så god som någon.

Vad gäller Teratologens 100sidorsroman som är ändå är så mastodont att den är bokformen av osmium, har jag både det ena och det andra att säga, men för en gångs skull kanske man borde tråka ut sina läsare med något annat än bokrecensioner. Jag skulle förstås kunna spy spaltmeter av sur svart galla över min nya kurs och dess upplägg, nivå, förutsättningar och deltagare, men efter viss kraftansträngning tror jag nog att jag låter bli. Nä, istället ska jag försöka mig på något så ärovärt som en kommentar till vår samtid. Tänkte först skriva ”kulturkommentar”, vad nu ”kultur” är för något, men så ambitiöst ska man kanske inte våga språnget.

När jag var i tioårsåldern hade jag en bästa kompis som bodde uppåt landet. Vi brukade hälsa på varandra på skolloven, rida ut i skogen, kränga hundra kilo godis, tjattra i evigheter och glo på dåliga svenska polisthrillers med typ Jakob Eklund eller motsvarande i huvudrollen. Jag har mängder av guldkantade minnen från våra klyschiga eskapader, men det är ett särskilt tillfälle, en flash av intensivt hat som extra tydligt etsats in i som en permanent ful klottertag i den mentala tunnelbanan. Vi satt en eftermiddag i hennes flickrum under taknocken och hon satte på sin bergsprängare med CD-funktion. Personligen hade jag ingen CD-spelare hemma i mitt rum utan var uppväxt på kassetter där man lugnt finner sig i att höra bandet från början till slut, att spola är liksom inte värt mödan. På den där tiden hade man ju ingen musiksmak mer utpräglad än att man tyckte att innehållet på en dubbelplatta Most Wanted Hits 97 var fullgott örongodis, och det var väl någon likvärdig samlingsskiva hon lade i maskineriet. Sedan började det.

Skippandet. Hoppandet. Zappandet. Det där man inte kan göra med finess på en bandspelare. Smidigt och enkelt hoppade hon fram och tillbaka mellan låtarna, lät ingenting spela längre än 30 sekunder innan det var dags för ”Åååh men den HÄÄR är också så sjuukt bra” och så några tryck på forwardknappen, kanske 43 sekunder av en ny låt och så... Och jag hatade det. Minns fortfarande vågen av vitglödgat hat och outhärdlig irritation, den nästan oemotståndliga frestelsen att bara säga MEN LÅT DET VARA FÖR HELVETE KAN VI LYSSNA PÅ _EN_ HEL LÅT ÅTMINSTONE. Givetvis sade jag ingenting, det ligger liksom i min modest konflikträdda natur att knyta handen i fickan, då som nu. Men jag vädrade blod.

Detta är ett symptom av samma art som den fascinerande hastighet med vilken min bror kan zappa igenom samtliga tv-kanaler från 1 till 30 och tillbaka till 1, och som den ohyggliga impopularitet konceptalbum dras med nu för tiden, och som folk som alltid hoppar direkt in till 1:30 i en ny mp3a för att på så vis avgöra om den ens är värd att lyssna på... ”Varför fortsätter du ens att läsa den då?” frågade en bekant efter att jag ondgjort mig över en vedervärdigt dålig roman jag var ungefär halvvägs igenom. En fullt berättigad fråga, och jag ska minsann besvara den.

Det är nämligen så att zappkulturen och faktumet att ett helt samhälles koncentrationsförmåga uppgår till den som brukar återfinnas hos gemene femåring, den bisarra folksjukdomen Brist på Tålamod, har drivit mig till ett obstinat tvärtemotbeteende och hårdkokt, dogmatisk holism bara för sakens skull. Man slutar inte läsa en bok mitt i, man lyssnar på en blandskivas låtar i rätt ordning, man frågar inte någon om de gillar en låt innan den ens är slut, och man fadear definitivt inte ut Pulps ”Common People” vid 3:25 efter because you think that poor is cool bara för att det kommer ett 20 sekunder långt downbeatparti innan klimax där man är rädd att folk ska hinna tröttna på att inte dansa järnet och kommer gå ut och ta rökpaus. Det värsta är ju att det är precis vad de gör.

Helheten är mer än summan av delarna, och där med basta. Jag vet inte vad det är för sjuklig postmodern cancer som käkat upp vettet och sansen, men jag tycker inte om det. Givetvis kan jag uppskatta de kreativa möjligheterna i en klipp- och klistrakultur, men det är ta mig tusan inte acceptabelt att helt ge upp allt vad kronologi heter och se allt som ett stort smörgåsbord där det bara är att plocka åt sig det mest tacksamma och sedan tro att man kan triumfera med någon som helst behållning. Sammanhang! Jetzt! Lär de sig ingenting i skolan nu för tiden? En pedagogisk analogi skulle väl kunna vara den där misslyckade kakan vi alla gjorde när vi var små barn, där man öser i allt som är gott i en bunke och rör runt i tron om att det automatiskt blir superduperextragott ju fler smaskiga ingredienser man har i när det i själva verket bara blir oätligt. Eller den naiva föreställningen om att något som är ganska äckligt om man slickar i sig en tesked av det, exempelvis salt, inte skulle fylla någon funktion bara för att den sakens skull. Herregud. Rättning i leden.

Vill emellertid som avslutning lyfta fram ett av de få exemplen på godtagbar tålamodsbrist och acceptabelt anarkistiskt ljudkollagemakande: http://www.youtube.com/watch?v=MsgingjRdJs

#881 (hagman/stridsberg eller Om de som inte hittar hem)

2011-01-07T19:46:00.004+01:00

2010 släppte både Per Hagman och Sara Stridsberg nya romaner. Den sistnämndas ”Darling River” nominerades till Augustpriset – en utmärkelse jag misstänker att Hagman aldrig kommer åtnjuta, förmodligen med all rätt. Tror inte ens han vill ha den, det måste ju gå på tvärs med allt vad eurodisco heter. Nåja, hans ”Vänner för livet” fick emellertid samlat goda recensioner av kritikerkåren.

Nu har jag ju dessvärre inte läst ”Vänner för livet” ännu, då Malmös mäns samlade Lokko-Strage-fanclub eller motsvarande bokat upp sig på Stadsbibliotekets typ sju exemplar sedan utgivningen och för all överskådlig framtid för att säkra sitt runkmaterial. Nå, i irritation över detta faktum samt de hutlösa priserna på inbundna böcker, beslöt jag mig för att i väntan på bättre tider läsa Hagmans näst senaste alster ”Att komma hem ska vara en schlager” som har ett par år på nacken men som jag trots det inte funnit tid att tillgodogöra mig tidigare. Dessvärre visade sig det här vara något av det i särklass sämsta jag fått tag i på rätt bra länge. Döm av min förvåning för övrigt, när jag googlar upp gamla recensioner av boken från våra största dagstidningars kultursidor, bara för att finna inte sågningar utan en ganska enhällig hyllningskör.

Först och främst vill jag fastslå att jag är förhållandevis välvilligt inställd till Per Hagman, åtminstone för att vara tjej. Det krävs ju att man tar honom för vad han är om man överhuvudtaget ska kunna uppskatta hans fördelar som författare. Min högst personliga åsikt är att ungefär hälften av det han skriver är bra och hälften dåligt, för ett skriande tydligt exempel se novellsamlingen ”Skugglegender” där varannan text är finemang och varann skräp.

Så det är inte från utgångspunkten av ärkefiende som jag står lite oförstående inför kulturskribenternas vurmande. Att Per Hagman skulle ”förkroppsliga vår samtid”(Sydsvenskan) tycker jag vid första eftertanken är lite väl magstarkt. Givetvis spelar Rotlösheten och Ytligheten som han generellt sett gestaltar på ett autentiskt och bra vis när han inte är för upptagen med att försöka vara Bret Easton Ellis en stor roll om man nu är ute efter att representera vår samtid, men just vad gäller Hagman finns det lite för mycket extremer som inte tjänar något till för att man ska kunna gå så långt som att utnämna honom till vår stora generationsskildrare.

Får emellertid en smärre chock när jag i en intervju i Svenska Dagbladet läser: ”jag börjar med att uttrycka min ärliga beundran inför hur otroligt självupptagen han är genom hela boken” säger artikelförfattaren. Hjärtaktiviteten återgår till något LITE mer normalt när jag säger till mig själv att det här var 2004 och jagjagjagkulturen var inte lika bisarrt överväldigande som den är idag... kanske. Eventuellt skulle man kunna säga att Hagman i och med den här ”självbiografiska romanen” var förlöpare till hela härligheten, så i den aspekten kanske man kan ge honom generationsskildrarkronan... om det nu ska föreställa en komplimang.

Mitt problem med ”Att komma hem ska vara en schlager” är emellertid inte självupptagenheten. Inte heller är det dess halvhjärtat och illa förtäckta arrogans... eller jo förresten, den har jag visst problem med. Hagman redovisar sin världsbild och listar det han älskar (amfetamin, arabiska kvarter i diverse storstäder, falkar, vackra kvinnor, eurodisco) och det han hatar (Sverige, feminister, ”glamourskräck”, rökförbud) och målar upp en bild av sig själv (följande smått representativa passage LOLade jag åt, varsågoda: ”Världens vackraste utvecklingsstörning. Mitt barnsliga leende och mitt barnsliga hjärta”). Det jobbiga är att han envisas med att göra det på det där sjukt irriterande fejk-ödmjuka sättet som besserwissers och intelligenta men elaka människor lägger sig till med när de vill säga något otrevligt och maskerar det i någon slags rättfram ärlighet som då uppenbarligen skulle göra det okej att säga det. Man säger ”inte för att ja säger att ja har rätt, det är ba min Personliga Åsikt asså, å ja vet väl inte hur de egentligen ä, å ja säger det inte fö å va dryg eller så MEN...” och menar ”jag har rätt/är bäst och du är dum i huvudet” vilket framgår med all önskad tydlighet. Hagmans falska blygsamhet i ”Att komma hem ska vara en schlager” är faktiskt enormt kräkig.

Huruvida episoderna det redogörs för i denna så, som kanske framgått, självbiografiska roman, är sanna och faktiskt upplevda är för övrigt helt ointressant och något jag skiter fullständigt i. Det som däremot spelar roll är att de känns slarvigt utvalda och slarvigt sammansatta. Många av dem är påfallande löjliga. Det kanske bara är en personlig hangup men när han halvvägs in i boken köper sig en ung falkhanne och döper den till PLAYBOY vill jag bara dö. Nå, än mer till besvikelse är att också språket – som ju annars är födelsemärket man känner igen en Hagmantext på - känns slarvigt och ihophafsat, som om man glömt korrekturläsa eller överhuvudtaget inte utsatt boken för någon typ av slutredigering. Sorgligt många av hans hemkokta sammansatta ord träffar utanför målet, bildspråket är liksom fullt av återvändsgränder, metaforerna alstrar ingen mental bild överhuvudtaget ibland, ordparen känns godtyckligt ihoptryckta, typ ”mozzarellafeminism”. Är det bara jag som inte tycker att det kanske var det mest målande sättet att uttrycka sig på? En stående favorit förblir dock ”mitt lilla dränghjärta av guldwettex”. GULDWETTEX?!

Givetvis finns det träffsäkra Hagmanpassager också, där man känner igen honom och ibland lyckas han fånga en sinnesstämning, ett ögonblick på ett ögonöppnande vis. Grattis. Men genomgående känns romanen just slarvig.

En bok som däremot är allt annat än slarvig är Sara Stridsbergs ”Darling River”. Hennes ”Drömfakulteten” är omdiskuterad som kandidat till att vara 00-talets bästa roman, och hur bra den nu än är på andra vis, måste jag bara nämna, på tal om kräkmedelsformuleringar att en av ”karaktärerna” i romanen ”heter” (ursäkta mitt citationsteckensdisorder men det känns ändå motiverat i sammanhanget) Silkespojken. En sådan formulering hör inte hemma i en berättelse om Valerie Solanas för helvete. Den hör hemma på sockerdricka.nu eller kanske i Sydsvenskans Postis/Vi under 17-sektion.

Nog om detta. ”Darling River” då alltså, kretsar liksom ”Drömfakulteten” och ”Happy Sally” kring ytterligt intressant tematik; den här gången spinner Stridsberg vidare på Vladimir Nabokovs trollska pedofilroman ”Lolita”. Då ”Lolita” i min mening är en av de i särklass mest anmärkningsvärda romanerna i litteraturhistorien, var peppen på den här boken ganska enorm. Och till skillnad från Per Hagman har Stridsberg gjort sina läxor grundligt och samvetsgrant. Nästan lite obehagligt väl, måste jag tillstå. Hela romanen är en MVG-väv av referenser, symboler och intertextuella flirter med precis rätt entiteter. I skarp kontrast till Hagmans guldwettexhjärta är bildspråket ibland nästan paternalt övertydligt och så symboliskt att det riskerar att stå en upp i halsen och skriva en på näsan, i synnerhet spegelsymbolen som återkommer och återkommer och återkommer och inte ens tillåts tala för sig själv utan kommer med en påklistrad förklaring. Stridsberg har uppenbarligen inte så höga tankar om sina läsares förmågor. (Å andra sidan, varför skulle man ha det egentligen. Folk.)

”Darling River”s värld är en värld av ökenlandskap, brinnande skogar, köttiga rosor, fångade fjärilar, burgaller, där kvinnornas laster är cigaretter och sötsaker. Idéen med ”Darling River” var enligt utsago att ge Dolores Haze, alltså Lolita, en röst där hon subjektivt kan tala för sig själv, och inte bara framberättas genom Humbert Humberts förföriska språkapparat. Och det får man väl säga att Stridsberg i någon mån lyckats med (även om hennes eget språk också är ganska sireniskt drömskt till och med när det blir som fulast och lortigast i handlingen). Hur fallna och perverterade och förfallna kvinnorna i boken än må vara så har de en vilja de exercerar och en röst de använder (möjligen med undantag för aphonan i Paris som ju uppenbarligen då är stum). Männen älskar sina flickor, men kan inte låta bli att förstöra dem.

Det enda Stridsbergs bok har gemensamt med Hagmans, utöver att ingen av dem har problem med att bruka engelska ord mitt i sina svenska texter, (undrar för övrigt hur mycket på en skala från 1 till 100 som Per Hagman hatar Sara Stridsberg – svensk, feminist, ein reidig tjaj, korrekt, bildad) är att karaktärerna i ”Darling River” liksom Per i ”Att komma hem ska vara en schlager” just ständigt misslyckas med att hitta hem, aldrig kan slå sig till ro utan drivs av en ständig rastlöshet. Den namnlösa modern reser fram och tillbaka i Europa, Lo och hennes far spenderar ändlösa nätter i bilen utan att vara på väg någonstans, Dolores Haze och hennes make tycks tvångsmässigt undvika att komma fram till Alaska... ett drag som givetvis är direkt refererande till Nabokovs Lolita och styvfadern Humberts kringflackande genom hela Amerika.

Så ja, ”Darling River” är som sagt en tankeväckande och nästan smärtsamt väl genomarbetad roman där varenda ord ligger precis där det ska och de har provats på tungan många gånger innan de fått privilegiet att skrivas ned. Anmärkningen är väl just det att det ibland är lite väl tillrättalagt, lite FÖR korrekt. Knappt tio sidor in i boken störtar vad jag antar är Baudelaires symboliska albatrosser på stränderna och blir liggande, och man hinner knappt vända blad förrän karaktären Lo mediterar som följer över sin av okänd orsak döda mor: ”Ofta tänkte jag mig att hon hade gått rakt ut i havet tills hon försvann i vågorna”. Kanske lite lite väl väntat med en Virginia Woolf-referens här, eller är det bara mig det besvärar?

#880 (undantagstillstånd utfärdat eller Om år 2010s musikutbud)

2010-12-31T12:29:00.005+01:00

Årsbästalistor och regelrätta årskrönikor är något jag aldrig skriver. Istället brukar jag börja med ett kort referat av föregående nyårsafton, gå vidare till en högst personlig sammanfattning om vilket pissigt/medelmåttigt år det varit, nämna de saker jag gjort för första gången i mitt liv under senaste solvarvet och sedan dra mitt eventuella nyårslöfte. Förra årets nyårslöfte var att inte gråta på nyår. Så, senaste nyårsaftonen spelade jag Trivial Pursuit med en handfull killar i dryga trettioårsåldern, gick på en stor hemmafest, började gråta kring halv ett, satte permanenta mascarafläckar på en kompis klänning, gick hem vid kvart över ett och... eh, den här stilgreppsmodellen håller inte riktigt i år, därför kommer jag begå ett allvarligt karaktärsbrott och göra lite årsbästalistor.

Följande album från 2010 är värda uppmärksamhet i sin helhet:
Deerhunter - Halcyon Digest
Tame Impala - InnerSpeaker
Yeasayer - Odd Blood
Matthew Dear - Black City
Women - Public Strain
Beach House - Teen Dream
The Radio Dept. - Clinging to a scheme
Avi Buffalo - Avi Buffalo
Säkert! - Facit
Groove Armada - Black Light
Harlem - Hippies
Wild Nothing - Gemini
Ariel Pink's Haunted Graffiti - Before Today
Violens - Amoral
Hunx and his Punx - Gay Singles

Följande EPs från 2010 bör undersökas:
Summer Camp - Young EP
Zola Jesus - Stridulum EP
Washed Out - Life of leisure EP
Small Black - Small Black EP
The Hundred in the Hands - This Desert EP
The Fresh & Onlys - August in my mind EP
The Drums - Summertime EP
Girls - Broken Dreams Club EP

Följande låtar från 2010 förtjänar att man tar sig tid att lysna:
No Age - Glitter (en av årets allra bästa låtar, punkt)
Crystal Castles - Baptism (tror jag repeatlyssnade på den här låten typ 30 gånger på raken efter att jag hört den första gången)
Crocodiles - Mirrors (det närmaste vi kom kraut i år)
Sex Beet - Sugar Water (<3)
Darren Hayman & the Secondary Modern - Calling out your name again (Darren Hayman tillsammans med Emmy the Great gör ett av albumets bästa spår)
Belle and Sebastian - Come on Sister (hade så gärna velat ha med hela B&S-albumet på listan men det höll fan inte för det)
The National - Sorrow (likadant här, det hade varit fint om hela albumet hade hållit måttet men det får bli såhär istället)
Interpol - Barricade (och igen; hade önskat att hela albumet fick vara med men...)
Håkan Hellström - Shelley (kommentarer överflödiga)
White Wires - Pogo 'til I puke (hade räckt med låttiteln för att ta sig in på listan, är en ren slump att själva sången också är fantastisk)
Crystal Stilts - Shake the shackles (en av årets allra bästa låtar)
Nobunny - (do the) fuck yourself (ca en och en halv minuts pur energi)
Arcade Fire - Sprawl II (Mountains beyond mountains)
JAILL - She's my baby
Standard Fare - Love doesn't just stop
Bare Wires - Romantic Girl
Bad Banana - Pretty like a girl
Jacuzzi Boys - You got it (Roy Orbison cover) (cover på världens bästa låt, behöver jag säga mer?)
Best Coast - When I'm with you (som helhet är albumet Crazy for you långtråkigt och med infantila texter men bland annat den här låten är en höjdpunkt)
Sufjan Stevens - I walked
Black Mountain - Old Fangs
Trembling Blue Stars - Cold Colours
Reading Rainbow - Wasting time
Super Wild Horses - Fifteen
Chaim - Love Rehab

Hedersomnämnande med tillhörande LOL: Katy Perry - Hot 'n Cold (hade känts väldigt orättvist att inte nämna den här låten, vad jag än tycker om den, med tanke på hur många gånger den agerat bakgrundsmusik till diverse äventyr)

Spotifylista med det som finns på spotify vilket givetvis inte är allt eftersom man är så jävla INDIE, plus lite annat bra från i år för att kompensera:
2010

Och ja, jag har samma anspråkslösa nyårslöfte som förra året och den här gången tänker jag hålla det.

#879 (att skjuta sig själv i foten eller Om "The Game")

2010-12-29T13:34:00.011+01:00

Neil Strauss är en självgod journalist med världens äckligaste bockskägg som har skrivit biografi åt bland annat Jenna Jameson och Marilyn Manson och väl inte är vare sig bättre eller sämre än någon av sina kollegor i svängen rent författartekniskt sett. Framförallt har han emellertid skrivit den bedyrat självbiografiska och sanna boken ”The Game” som gång efter annan studsat upp som gubben i lådan genom mitt liv de senaste åren. Denna ”bibel” för män, som det utlovas på framsidan, anno 2005, har väl knappast gått någon förbi. När jag gick i gymnasiet umgicks jag med en handfull tjejer från klassen som såg det som sitt otvivelaktiga ansvar att sörja för att den enda killen i gänget skulle få ligga. Då det onekligen hade blivit lite jobbig stämning om de själva tagit på sig uppgiften, införskaffades ett exemplar av den svenska översättningen av ”The Game” som typ 18årspresent eller motsvarande. Personligen hyste jag ett instinktivt förakt gentemot boken. Jag hyste å andra sidan ett instinktivt förakt för allting på den tiden, men vibbarna man fick från den sammetssvarta omslagspärmen med guldsiluetter av åmande kvinnor i diverse olika positioner var definitivt inte till lektyrens fördel. Inte långt senare gick min i övrigt högst respektabla manliga klasskamrat ut i skrikiga skjortor som påminde om något en reseledare från Ölvemarks Holiday skulle kunna ha på sig, och glansiga flerfärgade scarves. Detta är en variant av vad som i Game-terminologi kallas för peacocking, vilket för det första är något kvinnor uppenbarligen attraheras och för det andra något jag då var lyckligt ovetande om. Om han fick ligga? Minns inte. Säkert. Men det kan ju haft att göra med att vi hängde på KB.

Därefter har boken dykt upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag har funnit mig sittandes i många olika situationer diskuterandes den, både mer och mindre upprörda sådana. Jag har sålt den till oräkneliga kunder under mina två år som bokhandelsanställd. Det som vid första anblicken är mest frapperande är faktumet att killar som aldrig tidigare läst en bok frivilligt i sitt liv, möjligen med undantag för typ ”Alkemisten”, orkat sig igenom ”The Game”s över 400 sidor i minipocketformat. Och visst läser jag ibland saker i studiesyfte enbart för att kunna attackera det full-on med rikligt med kött på benen och verkligen veta vad jag talar om(hela Twilight-serien, bland annat). Men anledningen till att jag läst ”The Game” från pärm till pärm var inte enbart denna. Istället var det följande fängslande detalj: jag har råkat på flertalet intelligenta, sympatiska män som bekänt sin fascination för ”The Game” och hela den subkultur som the pickup business utgör. Inte så konstigt kanske. Det är ingen hemlighet att tänkande män också vill ligga (”med tänkande kvinnor” är inget kriterium som måste eller ens bör uppfyllas), såklart, och som en av denna bibels gurus konstaterar några kapitel in: ”Nobody wants to sleep with a writer. They're at the bottom of the social ladder”.

(konstpaus)

Nå, det är som sagt varken nytt eller intressant att sexdriften hos de flesta av oss besitter övernaturliga krafter. Vad som däremot är intresseväckande är den mer intellektuella aspekten av det hela. Det ligger ju onekligen något ytterligt fascinerande över detta gruppsykologiska grepp som uppenbarligen sägs fungera. Att vara manipulativ och kunna styra sociala situationer dit man vill kan i många sammanhang vara både matnyttigt, effektivt och även lite berusande roligt, sådär så att man känner sig som en världserövrande Napoleon för en stund. Dessutom medföljer den nästan ännu mer brukbara bieffekten att man kan identifiera när andra försöka manipulera en. Jag är en ivrig, lättlärd student öppen för nya tekniker. Och förstås var jag väldigt nyfiken på vad det faktiskt står i den där boken.

Jag hade bevittnat The Game in action, (eller åtminstone sett det som förförarskolorna lär ut praktiseras, vad som är hönan och vad som är ägget är en annan diskussion), på både mer och mindre lyckade vis. Jag har bevittnat, både som åskådare och objekt, och hört talas om; killar som på fullt allvar går ut och turas om att vara varandras ”wingman”, har som sagt beskådat peacocking, öppningsklichéer, taktiken att närma sig den fulaste tjejen i ett sällskap i syfte att plocka hem den snyggaste, den oblyga framfusigheten, den där typen av otrevliga, arroganta kommentarer, som tjejer uppenbarligen finner utmanande, den s.k. förtroendeingivande rösten, försöken till första kroppskontakt som inte går att vare sig förutse eller komma undan, ”om jag tror att jag kan kyssa henne så kan jag det”-attityden, till och med de magiska korttricken... (aldrig allt på samma gång, ska sägas till männens ära).

Mina fördomar kan väl sammanfattas i att jag väntade mig en misogyn, fräck och oförlåtlig guidebok i konsten att övertala kvinnor i klubbmiljö till att idka samlag. Detta är inte vad ”The Game” är. Istället är det en ”biografi” där Strauss beskriver sin resa från sexuellt frustrerad tönt och nobody till världens främste förförare, och ut på andra sidan som självtillräcklig vuxen man som efter att ha kunnat få precis vem han vill lyckas snärja den mest svårfångade honan av dem alla och slår sig ned med henne efter att ha gemomskådat hela spelet.

Det påstått kontroversiella i boken är inte identifierbart för mina blida ögon. De som hävdar sådant måste antingen syfta på att den är helt öppen med förekomsten av den där typen av dålig kvinnosyn (”every woman I met seemed disposable and replacable. (…) The better a seducer I became, the less I loved women” osv.) som förekommer främst i Strauss beskrivningar av sina manliga medlöpare i spelet, faktiskt existerar och är förhärskande, vilket väl knappast är en kontroversiell upprörande nyhet för någon. Eller så menar de den typen av könsstereotypa ”djärva sanningar” som framhålls på ett falskärligt sätt sådär lite då och då boken igenom: ”Men and women think and respond differently. Show a man the cover of Playboy and he's ready to go. In fact, show him a pitted avocado and he's ready to go.” eller ”and just as men are attracted in a Pavlovian manner to anything that's thin, has blonde hair and possesses large breasts, women tend to respond to status and social proof”.

Oh horror... not.

Strauss försöker emellertid rädda sig själv ur det där träsket och framstå som en gentleman som lyckats avtäcka och inse vad som försiggår och därmed står över det. Kort sagt, Neil Strauss gick i the asshole-school och försöker desperat framstå som om den undgick att göra honom till ett asshole. Det går sådär. Framförallt för att han, sina nobla ord till trots, något år efter denna biografiska bedrift, utgav ”The Rules of the Game” som är exakt den där boken man (jag, och säkert alla killar som köper den i hopp om att de nu äntligen ska få till det) trodde att ”The Game” skulle vara. Så förförarbranschen var inte så förkastlig då, trots allt.

Men visst, det där fenomenet kan gärna få finnas och människor får gärna använda det for all I care. Som sagt finns det en uppsjö av material och en hel kultur kring det här pickup-fenomenet. Liksom med all typ av självhjälpsmedia så fastställs dess värde helt och hållet av om det faktiskt hjälper någon. I det här fallet definieras dess värde med andra ord om av huruvida det kan hjälpa totalt aparta nördar eller bara vanliga killar att få till det, och tjejer att identifiera killarnas metoder för att försöka få till det så att de förra måste finna nya tekniker för att lyckas få till det så att Spelet kan få fortgå.
För, det finns ett problem (helt åsido prototyputtalanden om att kvinnor vill känna sig speciella trygga förtroliga etc. för att släppa till, whatever liksom) och detta är det enda jag finner beklämmande i sammanhanget, (men desto mer så): Det är ju så att den här bilen av social dynamik innehåller högst fixerade positioner som dessvärre lämnar tjejerna helt passiva och oförmögna att göra något annat än att acceptera eller avslå inviter. Visar man sig som kvinna intresserad blir man tautologiskt ointressant, ställer man krav eliminerar man per automatik sina chanser att gå vinnande ur striden (”'Just by asking me to make that choice' I said, 'your you're setting yourself up to be the loser'”) . Det enda hon kan vara är antingen något motvilligt som killen erövrat mot alla odds, eller helt enkelt ointressant. Det är ingen slump att det enligt bibeln inte är så som Strauss först misstänker – att hans final conquest Lisa spelar honom istället för han henne – utan att det rör sig om att hon är osäker och vill skydda sig själv.

Att det skulle vara detsamma som gäller för killarna som spelar spelet helhjärtat är det aldrig tal om. Möjligen är de losers med kass kvinnosyn, men de är minsann inte några offer i egentlig mening. Det hintas lite åt att spelet är utan slut och utgör en hunger som inte kan tillfredsställas, att man helt och hållet blir beroende av sina framgånger bland ansiktslösa kvinnor (detta verkar emellertid ha förbigått många av de män jag mött som refererat boken för mig tidigare). Vad som inte nog kan betonas är väl det ganska uppenbara faktumet att det rimligen måste leda till seriösa intimitets-issues för att man inte klarar sig utan sina stödhjul och dessutom inte vet hur man ska kunna få bekräftelse om man inte ägnade sig åt att ragga.

Och, visst måste det uppenbart vara så att man för det första, enbart kan komma åt det man INTE vill ha genom sina tekniker. För; att totalt äga någon, dominera, vara den som håller i alla trådar, är kul och mäktigt – i fem minuter. Sedan börjar man ju undantagslöst att förakta den man kan äga runt så fullständigt, och det finns väl knappast några mer avtändande och mindre socialt stimulerande personer än de man kan manipulera som man vill. Med andra ord – det man kan tillskansa sig genom sina tekniker måste per automatik vara enbart sådant man inte vill ha. Jag har totalägt mången social situation och det har enbart gjort mig till en understimulerad misantrop. Och jag kan svårligen tro att det förhåller sig annorlunda i potentiellt sexuella situationer.

Overdo it, och skjut dig själv i foten helt enkelt.

Givetvis finner jag det lika mäkta intressant med teorier om hur människor fungerar, hur de reagerar på vad, och hur man kan kontrollera dem, som jag finner det deprimerande att man uppenbarligen inte kan ställa sig utanför sociala spel utan att för alltid anses som säregen intill det sjukliga . Fast just ”The Game” kommer inte med något annat än mer eller mindre fåniga truismer. Det enda man behöver veta för att få ligga är väl egentligen den allra enklaste och mest basala rule of attraction och sedan körs det lite olika variationer på denna. När jag var 17 hade jag en tröja som jag i tysthet benämnde min hångeltröja för att jag alltid lyckades få napp när jag hade den på mig på fester. Det ska sägas att detta inte är en vare sig snygg eller figursmickrande överdel. Jag har den fortfarande någonstans – en urtvättad gråvitrandig långärmad historia som mest ser ut som en pyjamas. För det hade såklart inte med tröjan att göra. Utan med tron på att jag verkligen skulle få hångla.

#878 (allas vårt neverending fuckup eller Om Jonathan Franzens "Freedom")

2010-12-05T14:26:00.008+01:00

Det allra första som slår mig när jag sätter mig ner för att skriva förestående text är att jag inte riktigt vet hur jag ska börja. Ett inte helt ovanligt problem hos undertecknad. För att komma till rätta med det, söker jag inspiration hos alla mina (betalda, anställda, anlitade, respekterade) kollegor där ute och skaffar mig en överblick av vad som tidigare dryftats om denna snackisroman som kramats av The Guardian såväl som Oprah Winfrey. Med andra ord: Jag försjunker i de svenska dagstidningarnas kultursidor.
Denna upplevelse, som jag förvisso ganska ofta tillåter mig att ha, kan variera kraftigt i njutbarhet. Ibland är det inspirerande. Då och då är det lite upprörande dåligt. Men inte helt sällan är det barockt tråkigt. Vad som finns att vaska fram ur svenska kritikers uttalanden om Jonathan Franzens bok ”Freedom” från i år tillhör minst sagt den sistnämnda kategorin.

Som vanligt är de ganska överens, skribenterna. Det råder rörande konsensus i frågan om bokens förträfflighet. Mer uppseendeväckande är den kollektiva oförmågan att uttrycka detta på ett sätt som kan tänka få någon att faktiskt intressera sig för boken istället för hypen. De skriver att romanen är lång, irrar runt på sidospår, hänsynslöst frossar i detaljer och dessutom har en ganska politisk agenda, handlar om medelklassen, det dåliga samvetet.... vilket i mina öron låter ofantligt skittråkigt och torrt. Förmodligen har tanken slagit recensenterna själva, då de illa kvickt i nästa stycke inflikar att boken ju faktiskt är jättebra. Fast varför den är det framgår inte riktigt. I vanligt ordning finns en total brist på uppmärksamhet för tematik, känsla och idéstoff.

”If you don't have money, you cling to your freedoms all the more angrily. Even if smoking kills you, even if you can't afford to feed your kids, even if your kids are getting shot down by maniacs with assault rifles. You may be poor, but the one thing nobody can take from you is the freedom to fuck up your own life whatever way you want to. ”
säger pappa Walter för att i en diskussion hålla med den rättrådiga, lillgamla, mellanmjölksintelligenta och närmast outhärdligt politiskt korrekta dottern Jessica lite drygt halvvägs in i Jonathan Franzens epos ”Freedom”. Som alla andra karaktärer i boken, är hon så verklig att det är frustrerande att inte kunna gripa henne i axlarna och ruska om henne stundtals. Just här uttalat hon sig, som läsare med någon form av slutledningsförmåga har förstått, om ett av bokens huvudteman. Eller kanske är det med korrekt att framlyfta frihetens infekterade problematik som bokens enda refräng, till vilken alla andra spår bara är tonartsförändringar och remixer. En nästan 600 sidor lång odyssé reflekterar över frihetens eventuella möjlighet eller omöjlighet, följder och löften, valfrihet och konkurrens, godhet och paradox – över ett begrepp, ett attribut som är mer eftertraktat att få klistra på omslaget sin politik, moral, livssyn, ideologi och vad man står för än ”demokrati”, ”gratis öl” eller ”rättvisa”.

Det är framförallt Franzens fingerfärdiga karaktärstecknande räddar ”Freedom” från att bli just vad den låter som att den är – tråkig. Detaljrikedomen är som sagt värdig Tolstoj, men framförallt är dialogerna bra, ålders-, klass-, och könsskillnader går inte förlorade i dem,och ingen blir tvådimensionell symbol för den eller den åsikten, dygden eller lasten och man handlar lika förnuftsvidrigt och hjärtslitande fel som folk gör mest hela tiden runt omkring oss i sin längtan efter att vara fria och goda och rättvisa, men framgångsrika och vinnare i alla tävlingsklasser. Karaktärerna, som utgörs av familjen Berglund och deras närmaste vänner och sängpartners, är, vare sig Franzen velat eller inte, mer centrala än politiken i romanen, som börjar på sjuttiotalet i Mellanamerika och sträcker sig fram till Obamatiden. Det hjälper ju dessutom att Franzen har en känsla för att avbilda medelklassen, förmågan att fånga en tidsanda och avtäcka garderobsundangömda hemligheter och dåliga samveten.

Boken är, som sagt, ganska lång. Att Franzen kan tillåta sig även en sådan överdådig utsvävning beror på att han har byggt upp ett genuint intresse för karaktärerna. Man bryr sig om dem i deras otillräcklighet och sina eviga projekt i att förstöra sina egna och varandras liv. Vad händer när man älskar sina barn för mycket? Vad händer när man inte älskar dem tillräckligt? Kan man vara en god människa? Vem ska man vara god mot? Vad kostar friheten? Hur mycket väger samvetet och hur mycket väger ett imperium, god bless America, på ens axlar? Detta utforskas grundligt, framförallt genom Patty, mamman i familjen, som aldrig kan sluta tävla och därmed aldrig sluta förlora, och genom Joey, hennes yngste son som i sin explosiva, aggressiva kamp för frigörelse och trasslar in sig i allt från köttsliga lustar till smutsig krigspolitik.

Mest intressant finner jag emellertid pappan i familjen, Walter. Walter, genomsnäll Walden-romantiserande naturälskare som brinner för bevarandet av småfågelarter, smärtsamt medveten, lojal intill dumhet och god som guld. När Walter träffar Patty på college, bor han ihop med sin bäste vän antagonisten Richard Katz, rockstjärna och komplett asshole. Efter visst rivaliserande väljer Patty Walters respektfulla omtänksamhet och envetna feminism (”I think there's something objectively demeaning about a woman on her knees”) framför Richards arrogans (”sometimes I think my purpose in life is to stick my dick into as many females as possible”). Så långt allt väl, men det hindrar henne inte från att femton år senare bedra Walter med hans bästa vän, och bekräfta tesen en bekant till mig som ska få förbli namnlös ihärdigt brukar framhålla, nämligen att kvinnor går runt och låtsas att de vill bli omhändertagna av en mjukis, respekterade och jämställda, men allt de egentligen är ute efter är att bli brutalt knullade bakifrån över köksbordet. Vara som det vill med den saken, jag har full förståelse för att tänkande män hyser viss bitterhet mot det täcka könet. Det är ju inte mer än rätt då jag själv bestämt kräver rätten att hysa dubbelmått av bitterhet mot dem.

Nå, det knäcker ju åtminstone Walter, vars godhet hänsynslöst utnyttjas av alla från hans fru till rika oljebolag och slutligen slår över i en misantropi utan dess like. Hur hamnade naturentusiasten som älskar tystnaden vid föräldrarnas sommarstuga vid sjön på kollisionskurs med miljöaktivister? Hur kan en altruist som Walter häftigt förespråka ett radikalt program för överbefolkningsbekämpning, hur kan en far till två barn uppmana andra att inte föröka sig i onödan?

Svaret finns i den bisarra, besvärliga paradox vi finner oss i, i vår hätska, obesvarade kärlek till friheten vars våldsamma famntag vi inte riktigt kan hantera. Can't live with it, can't live without it.

#877 (une charogne/kadavret eller Om lik och trauman med potential)

2010-11-23T13:51:00.003+01:00

I samband med sökandet efter mina brittiska bankkontouppgifter i mina inte alltför ordnade arkiv, uppenbarade sig inte bara mitt ambitiösa men aldrig avslutade fantasyromanprojekt daterat till elva-tolvårsåldern (med tillhörande appendix, karaktärsbiografier, illustrationer och detaljerade beskrivningar av vapen, utrustning och de olika folkslagens standar och fanor), utan även ett guldassigt Impega-kollegieblock utan baksidepärm anno gymnasiets andra år. Förutom något så intressant som en konfliktanalys av ”Ålandsfrågan”, några ”Create your own missing words gap-text!”-stenciler, en hommage till Pär Lagerqvist, diverse obscena klotterteckningar signerade Linn, min partner in crime, och en modell över det s.k. autismspektret så innehöll detta detta sjuttiogramsblock något jag på grund av dess traumatiska natur helt förträngt.

Naiv som man var, trots sin inbillade bitterhet, gick jag genom eld och vatten och över döda Syo-konsulenter för att få byta bort mitt för linjen obligatoriska ämne mediakunskap, till förmån för något som gick under det förvillande lovade namnet ”Litterär Gestaltning”. Den välmenande och genomgoda lärarinnan införde strax tio minuters ”flödesskrivning” som obligatoriskt inledande moment på varje lektion. Som allt annat som syftar till att hjälpa en att ”komma igång” med sitt skrivande var det givetvis bortslösat på mig, och det enda som hände var att det blev en ständig otrevlig påminnelse som fyllde mig med självförakt till följd av min brist på engagemang, inspiration och förmåga att producera. (Det enda jag kan minnas från den här kursen som var mer tortyrbetingat är skrivandet av onomatopoetiska (ljudhärmande, alltså) dikter med tillhörande uppläsning. Behöver förmodligen inte säga att jag skolkade från den här uppgiften. Låt mig citera August Strindberg på ämnet, i ”Näktergalens sång” ”Sir’u, sir’u, sir’u, sir’u? Dadda! – Dadda! sjätt, sjätt, sjätt, sjätt – sir’u, sir’u?”. Alltså jag dör.)

Nå, jag åstadkom givetvis inte så mycket på flödesskrivningarna, vilket jag får bekräftat när jag kollar igenom dem i ovan nämnda block. Dock, intressant nog, vid ett av de här traumatiska tillfällena, skrev jag ned en episod jag helt glömt bort (förmodligen på grund av dess traumatiska karaktär i sig), men som anmäler sig i minnet med full kraft så fort jag läser om den.

En gång precis i början av ettan när jag skolkade från naturkunskapen som vanligt och av någon outgrundlig anledning, ett ryck av utrotningshotad ambition, satt och räknade matte utanför Stadsbiblioteket. Det blåste kallt, var säkert redan oktober, men det var ändå fint väder. Biblioteket hade väl inte öppnat ännu - det var ganska öde och definitivt förmiddag. En äldre dam bärandes på en plastkasse från någon mataffär gick lite planlöst omkring en bit bort. Hon såg annars ut som vilken annan pensionär som helst, men hon bar något i ena handflatan. Kanske var det den vänstra. Hon gick åt mitt håll, men jag tänkte inte mer på det, uppfostrad i hederlig svensk mind-your-own-business-anda. Men å plötsligt stod hon alldeles bredvid mig, sade något om vädret på en lätt tysk brytning. Jag log väluppfostrat men klädsamt obekvämt tillbaka mot henne, hon skymde solen så jag slapp kisa. Vördnadsfullt, långsamt sträckte hon sedan fram sin öppna handflata och uppvisade två döda småfågelungar. Inte synbart skadade, men döda. Hon log älskvärt och frågade om jag ville klappa dem. 'De är lövsångare, visst är de fina? Du får gärna klappa dem. Men var försiktig'.
Hon trodde att de sov.

Alltså, nu har jag ingen erfarenhet av döda människor att jämföra med eftersom jag på ren intuition undvikit att besöka mina döda släktingar på sjukhuset för ett sista farväl, då jag är säker på att jag inte hade pallat med det med tanke på att döda djur är det absolut mest obehagliga jag vet. Detta trots att jag i övrigt håller mig med en relativt morbid personlighet (är smått besatt av planeringen av min egen begravning och detaljer kring hur människor i min omgivning kommer få reda på att jag avlidit om jag skulle tragiskt avlida imorgon, har skrivit mina samtliga tre akademiska uppsatser utifrån Freuds artiklar om dödsdrift respektive kuslighet och skräck, etc.).

Blod, inälvor och oigenkännliga kroppar, mutilerade till oigenkännlighet är ju på sin höjd hemskt och äckligt, men det värsta är ju tveklöst det bisarra i åsynen av något man vet är dött men som ser levande ut. Glömmer aldrig när jag hade en pojkvän som bodde nere vid havet och det ibland när jag cyklade dit låg döda fiskar på cykelbanan. Höll otaliga gånger på att köra av vägen med dunder och brak under hjärtklappning och hyperventilation. Undviker att jogga längs kanalen med tanke på risken att vara nära på att trampa på nedfallna fågelungar då det med omedelbar verkar förstör min motionsrunda eftersom jag måste sätta mig ner och darra lite i svindel.

Allt det där är egentligen ganska märkligt. Man kan tycka att jag borde vara väl förtrogen med död och allehanda kadaver efter att i tolvårsåldern fått leda ut min egen sköthäst till avlivning på gårdsplanen med bultpistol i pannan, eller som man till vardags säger för att understryka råheten – med slaktmask. Uppenbarligen har detta inte gjort mycket för att mildra min kallsvettiga reaktion på kadaver, ju mer välbehållna desto värre.

Freud, som jag för övrigt måste sluta citera och utgå ifrån om jag någonsin vill göra akademisk karriär, skiljer i sin uppsats ”The Uncanny”, eller på tyska ”Das Unheimliche” på det som är skrämmande och det som är kusligt. Min personliga association till ordet kuslighet är ju spökhistoriekänslan av Kalla Handen, typ. Rädsla är ju mer relaterat till våldtäkter, allehanda överfall och alla folk man älskar ska råka illa ut. Efter en lång och ganska tråkig etymologisk utläggning om själva ordet unheimlich, observerar Freud att bland det kusligaste som finns för oss är ”doubt as to whether an apparently animate object is alive and, conversely, whether a lifeless object might not perhaps be animate”, och exemplifierar lite från E.T.A. Hoffmanns briljanta skräckhistoria ”Sandmannen” som för övrigt borde värderas högre och gärna berättas vid kollots lägereldar istället för diverse råttan-i-pizzan-anekdoter.

Vidare relaterar Freud kort, förvisso citerandes en kollega eller företrädare på ämnet om jag inte minns helt fel, obehaget vi känner inför tveksamheten i frågan om huruvida något är dött eller levande/människa eller maskin, till obehaget vi känner inför vansinne hos andra människor. Sedan byter han (tyvärr) ämne, som Freud gärna gör när det blir allt för intressant och han inte riktigt kan komma undan med sina resonemang längre utan att en del frågetecken uppkommer. Tzvetan Todorov tangerade detta litegrann när han lade fram sina teorier om fantasm i fiktion att den specifikt ”kusliga” effekten produceras främst då otroliga, orealistiska inslag kan förklaras med berättarens galenskap.

Jag ska nu lämna detta för förmodligen samtliga läsare helt ointressanta ämne och bara dra slutsatserna att Det är inte märkligt att jag sällan blivit så illa berörd som när en, om än ytterst vänlig, men uppenbart mer eller mindre störd kvinna höll två stendöda lövsångarungar under näsan på mig helt utan förvarning en morgon i oktober, eftersom jag uppenbarligen presenterades för de två mest kusliga sakerna man kan tänka sig.
När ett drygt år senare bestämde mig för att skriva ned detta istället för att jag som jag uppenbarligen vanligen gjorde,beklaga mig över själva skrivövningens meningslöshet eller min dåvarande s.k. pojkväns oacceptabla beteende gentemot mig, uppvisade jag förmodligen för första och enda gången under hela den där kursen fallenhet för litteratur. Och så var det texter vi aldrig ens behövde lämna in för examination eller betygsbedömning. Att jag aldrig gjorde något av den uppvisar min icke-fallenhet för litteratur och förklarar varför jag grusat min egen isbana med ständig återkomst av menlös centrallyrik och kentpoesi.

Fotnot: Sedan är ju det där med kadaver och deras betydelse ingenting som gått större genier förbi. Baudelaire:

"Minns ni, min älskade, synen vi såg
i sommarens milda ljus
denna morgon: ett skändligt kadaver som låg
på skogsstigens bädd av grus? (...)"

("Rappelez-vous l'objet que nous vîmes, mon âme,
Ce beau matin d'été si doux:
Au détour d'un sentier une charogne infâme
Sur un lit semé de cailloux (...)")

Obs, inte som att jag förstår franska men att citera poesi enbart i översättning är en dödssynd, i min mening.
(bild: rembrandt)

C´est tout.

#876 (lider gör man sen så dör man eller Om Michel Houellebecq och "Elementarpartiklarna")

2010-10-29T14:06:00.007+02:00

Att veta saker är inte detsamma som att kunna förmedla sin kunskap till andra. Varför skulle annars så många vetenskapliga avhandlingar vara mördande tråkiga eller helt enkelt skrivna på ett sådant akademiskt fikonspråk att de är helt oläsbara för alla utom specialistkåren inom givet ämne? Jag har vidare haft flertalet lärare som besuttit eminent ämneskunskap men pedagogiskt sett haft tummen lokaliserad mitt i handen. Att kunna berätta något är, å andra sidan, också helt frikopplat från att veta saker – från att överhuvudtaget ha något att berätta, för att vara helt ärlig. Till att exemplifiera detta tjänar dagens unga debutantprosa alldeles utmärkt, i egenskap av att vara självkonsumerande svarta hål av adjektivkrumbukter och kvasinarcissistisk centrallyrik.

Min lekmannadefintion på hur det funkar att ha kunskap, veta saker, illustreras bäst med en mental bild av ett komplext kopplingschema från högstadiets lektioner i ellära. Bara när man lyckats koppla rätt så börjar det lysa. Är det någonstans i mitten som en strömbrytare är avslagen eller en glödlampa som är trasig, kommer ingen lampa i hela systemet att tändas. Tänk julgransljusslingan till granen, ungefär. Den är hopplöst död, raka vägen igenom, för en enda glödlampa är sönder. När den är utbytt, lyser hela snöret igen. De som kan uttrycka sig har satt upp ljusslingan i granen ordentligt och prydligt, men antingen är det några lampor som är döda och behöver bytas, eller så har någon skurit i sladden – i vissa fall är kontakten inte ens instoppad i väggen. De som har kunskap har tänt ljusen men trasslar in sig i sladdarna när härligheten ska upp i granen.

Och även om det kanske inte är nödvändigt med bildning och kunskap i flertalet discipliner för att kunna uttala sig med substans och fälla precisa omdömen om mänskligheten och vår situation, så hjälper det åtminstone på traven. Michel Houellebecq är en av de lyckligt lottade som pyntat granen exemplariskt. Ibland stöter man ju faktiskt på de där författarna, som har något att säga OCH som kan säga det. Fransmannen Houellebecq är bildad, begåvad och bright, har fixat ut sladdhärvan så att belysningen strålar saligt – men inte är han lyckligare för det. Och varför skulle han? Hans ”Elementarpartiklarna” från 1998 målar inte upp en positiv bild av vår stackars samtid, och den är bland det bästa, rikaste och mest tankeväckande jag lagt min hand på på mycket länge. Han är varken den första eller sista författaren att fatta grepp om Vår Tid och dess tomhet, oroliga jakt efter något odefinierbart, ensamhet, et al. Däremot lyckas han bättre än de flesta, på en saklig prosa som är lika enkel som rörande.

Houellebecq presenterar sina karaktärer utan sentimentalitet, de är alla samma symbioser av otillräcklighet, lögnaktighet, hjälplöshet, osympatiska sidor, trevande försök till värme och omtanke som alla är dömda att misslyckas. De två huvudkaraktärerna utgörs av halvbröderna Bruno och Michel, den förre offer för huvud- och skamlöst sökande efter kroppslig njutning och därav driven i fördärvet, den senare tillbakadragen, asexuell men en briljant forskare inom molekylärbiologin och vars förunderliga vetenskapliga upptäckt utgör ramberättelsen för romanen. Resultaten av Michels bedrifter blir Houellebecqs försök till lösning på den tragiska tillvaro han tecknar upp kring oss: en vidunderlig paradox i det att Michel, sedan tonåren oförmögen att älska, skänker eftervärlden frukten av sina vetenskapliga arbeten i form av möjlighet att uppleva den kärlek han inte själv kunde känna för den han höll av mest, Annabelle - som han hedrar genom att hennes unika, till synes bottenlösa men bortslösade kärlek, av Michels intellekt kristalliseras ut ur minnet för att ges det eviga liv hon själv inte fick.

Romanen är till bredd och överflöd fylld med intressant tematik som utgör möjligt stoff för akademiska avhandlingar en masse, i såväl etik, filosofi och antropologi som litteraturvetenskap, biologi, sexologi och genusvetenskap. Liksom i sin debutroman ”Whatever” (som den heter på engelska, som jag läste den på, på svenska är det tydligen ”Konkurrens till döds” som gäller och i originalet ”Extension du domaine de la lutte”) betonar och utforskar Houellebecq samhällets sexuella hierarki, förstått inte så som könskrig utan som mördande marknadskonkurrens vilken dömer oss till olycka. Michel i romanen menar att könet är vår tragedi, och påvisar i sin forskning att könsbestämda varelser är dömda till dödlighet. Det är en intressant frågeställning, den om sexualitetens plats i våra liv och vad vi genom att tillskriva den en sådan roll gör mot oss själva, vilket öde som då förseglas.

Än mer intressant är dock de reflektioner kring individens frihet som är hjärtat och syret i all annan tematik i boken, det är också härifrån precis nämnda sexualitetsfunderingar härstammar från, och Houellebecq gör upp med såväl hippierörelsen och beatniksen som sextioåttafeministerna. Jag ska inte hoppa upp och sätta mig på det här, eller gå ed på det för den delen, men i min högst personliga tolkning utgör Houellebecqs röst en tankeväckande, annorlunda oktav än den som annars samstämmigt predikas i det postmoderna samhället där Allting Är Relativt.

Det är allt för lätt att trassla in sig i politiskt inkorrekta och klibbiga nät när man diskuterar huruvida en kulturyttring är en välbehövlig väckarklocka i ett dogmatiskt paradigm eller något farligt bakåtsträvande, men jag ska försöka hålla mig på spången och inte trilla i.

Lika mycket som alla andra är jag ett barn av min tid och har givetvis samma inställning som de flesta andra idag, att man inte får acceptera normer och regler bara sådär utan att ifrågasätta, ingen ska minsann komma här och berätta för oss hur vi ska förverkliga oss själva och hur vi ska leva osv osv. Framför allt, och i första rummet alltid, så är Allting Relativt. Amen. Allt är konstruerat och i nietzscheansk anda skriver vi våra egna regler.

Och det är väl bra? Ja, det är det väl. Men Houellebecq belyser och dammar av något så uråldrigt och förlegat som gemensamma moraliska värdegrunder, och betraktar individens totala frihet och dess eventuella resultat i ljuset av dessa. Kan det vara så att vårt närmast tvångsmässiga förkastande av aukoriteter, normer och regler är roten till vårt själsliga ökenliv? Kan vi leva utan moral? Vad händer då? Kan alla sätta sina egna regler, får vi ens göra det och framför allt: är vi förmögna till det? Mitt svar är definitivt Njä (och förmodligen Houellebecqs också då han väljer att skapa en helt ny ras och förkasta människorna).

Houellebecq har i "Elementarpartiklarna" tagit det vi sedan urminnes tider hyllat som människodjurets absolut noblaste karakteristika: den fria viljan och förmågan till självreflektion, och låtit henne använda den till att kontrollera den evolution som ska ha givit henne dessa egenskaper, och utrota det felaktiga, det som gör oss till människor - vår dödlighet.
Friheten blev både vår befriare och vår bane.

Vi må försöka, och visst finns det ljuspunkter ("Mitt i sitt stora naturliga barbari hade människorna ibland (inte ofta) lyckats skapa sig små varma ställen, bestrålade av kärlek. Små slutna, reserverade rum, där intersubjektivitet och kärlek rådde.”) men, som Houellebecq också uttrycker saken om sina romankaraktärers läge:

”Mitt i det Västerländska självmordet hade de självklart ingen chans”.

#875 ("mina hästar svälter" eller ylwas allra sista primitivt reviderade fiktionsalster anno tvåtusennio)

2010-10-14T10:24:00.005+02:00

Den enda lärare i kreativt skrivande jag någonsin haft sade ”När du skriver att ’den morgonen regnade det inte ute’ så ser jag framför mig en regnig dag” och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.

Den här morgonen regnar det inte heller. Men det är fortfarande mörkt ute, i vintervinden blåser fåglarna nästan sönder och gatlyktan gungar skevt på sin lina, jag ser det genom den fördragna bomullsgardinen som ett monotont pantomimspel. Jag ligger så obekvämt och armen har somnat helt och hållet. Trots det skulle det aldrig falla mig in att byta ställning för han ligger på min arm och jag älskar honom. Att man kan flytta sig åt vänster om den man åtrår står till höger, det har jag aldrig förstått. Inte ens en liten, liten bit, kom kramper och tusen nålar men jag förstår det inte. Hur kan man? Det kanske inte betyder något, kanske inte borde betyda någonting och kanske är det sådana tankar som gödslar min eviga besvikelses blomstrande rabatt, men det gör det ändå. Man skapar sina egna problem, det gör man, man är paria för att man är lite hoppfull, det är piska och skamvrå till de som förtjänar bättre, men det är tråkigt läge för hur många möjliga världar det än skulle kunna finnas, bättre eller sämre, så finns bara den här. Det går att tala så kallat vackert om utopier men detta är vårt enda universum i all dess fulhet, liksom detta är vårt enda språk, otillräckligt och opålitligt i hantverkarens händer. Han sover under ett urtvättat täcke och är den enda som aldrig har påpekat att jag snarkar. Jag har bestämt mig för att acceptera det som ersättning för alla uteblivna ord jag trånar efter, de som aldrig kommer. Utanför blåser fåglar sönder i stormbyar födda ur sista novemberveckans sköte. Han rullar över åt höger och min arm blir fri. När jag drar den åt mig och friar blodflödet från axelleden forsar stickandet ut i hela lemmen och det bultar berusande. I sömnen far han tankspritt med baksidan av sin hand över min höft. Jag tänker på mina hästars tillgivna gnäggningar, dova. Hur de oroligt trampar, kanske stegrar.

Om det regnar på de A4-sidor jag besvärjt med solsken, vad händer med dem där det faktiskt öser ner? Vad betyder då ansträngningar och vågade Kierkegaardssprång i den okända optimismens rymd? En Alice som fräckt öppnar Pandoras ask, hur ska hon sedan någonsin våga sätta nycklar i lås om muterade, talande fjärilar och huggtandade monster i omöjliga proportioner hotar att välla fram?

Jag säger att om han någon gång skulle slå mig, skulle jag bara slå tillbaka. Han skrattar och säger ”Jag vet”. Jag skrattar också. Han skulle aldrig slå mig. Om han gjorde det, skulle jag aldrig slå tillbaka. Vi skrattar och brer smörgåsar. Utanför svälter alla mina hästar ihjäl. Gräset som kämpat sig upp mellan kullerstenarna räcker inte till.

De dör så långsamt, så långsamt. Plågat strimlar de luften med sin smärtas gnäggningar så som hungern slitit deras inälvor i trasiga revor. De skriar och stampar. Visarna kör ivrigt om varandra på moraklockan i otympligt trä och blytung skrud som för evigt kommer att skjuta upp hans beslut att flytta till en större lägenhet.

Han säger att han aldrig varit otrogen och jag säger att jag vet. Vad jag egentligen vet är att han ljuger men det gör ju å andra sidan jag också när jag säger att jag tror honom så vem är jag egentligen att döma. Förresten frågade jag aldrig ens så det är inte som om jag bett om ett sanningsenligt svar. Jag försöker se det som en experimentell utsaga.

Inte ett dugg pretentiös är han och det kittlas. Han skrattar när jag berättar om hur jag citerade Kafka som yngre, och det gör jag också. Att han inte förstår hur blodigt allvar jag tog det på är en befrielse. Men att han inte förstår hur hästarna svälter och mina händer kliar när han konsekvent vägrar att hålla i dem, det är lite jobbigt i längden. Jag hade tänkt mig en musa till man, någon jag kunde slicka ord från tungan på. De skulle ligga där på rosa bädd och med en hand i nacken skulle jag lapa upp dem och svälja i en salivcocktail på två vätskebaserade ingredienser, en trolldryck i estetik, en fånig tonårsfantasi. Han är inte vad jag tänkt mig, inte alls, men då saker aldrig blir som man har tänkt sig anser jag att enligt ett logisk schema är det han som det blir. Det blir aldrig som man tänkt sig, säger premiss ett. Han är inte vad jag tänkt mig säger premiss två. Följer då inte att det blir han? Men jag kan inte deducera något vidare, begår tankefel per parti och minut. Och fel, det har man. Fel, det har man. Man är paria för att man är lite hoppfull. Det är piska och skamrå för den som svarar fel.

Och inte menar han något illa, vill inte att någon ska gråta i vetelängd och pulverkaffe, såja stilla stilla lilla vän, men du vet hur det är. Det är verkligheter och overklighetskänslor, svindlar och gamla spillror, det är rätt och fel och eldklot och klusterbomber och vad vi glömde handla på ICA igen och igen, såja, såja men kanske, kanske. Han ger mig äppeljuice i ett vinglas för han har inte diskat. Såja, titta det glittrar kanske, kanske ändå.

’Kanske’ är ett så missvisande ord med sitt ’kan’ och ’ske’ tillsammans när ’kan’ känns alltför positivt trångt för att rymma alla potentiella besvikelser som ett uteblivet skeende strösslar ut i konfettiregn. Nej, missvisande är det. Inte alls som ’nyckelben’, ett ord finare än käkben precis som nyckelbenen är finare är käkbenen och som säger nyckel som säger upplåsbar som säger tillträde som säger varsågod och bena ut och man sätter sig ned och följer benets nyckel till halspulsådern där svaren trummas fram i linje med nackens kurva mjuk som en vältrampad skogsstig. Så romantiserar vi igen, vi är paria, vi med lite hopp, hur litet som helst. Opålitligt blir språket i mina händer, otillräckligt och oprecist och med en benägenhet till infantil centrallyrik. Sentimentalitet i svallvågor och jag är ändå över tjugo nu men under fyrtio fortfarande, hur blir det sedan?

Jag vattnar hans blommor men de dör ändå, dör som hästarna på kullerstensgården. De står där med hinnor för sina stora svarta glaskulor till ögon, vi hade kunnat spela morbid marimba på deras bröstkorgars revbenskronblad.

I dimmig galopp genom avlövade träddungar, ett stenkast från motorvägen. Och ovanför stavade spretiga svarta grenar ut alla svar i linjära sanserifer mot vinterhimlens rika vithet. Jag brydde mig inte om att läsa och vi dundrade vidare i ojämn tretakt som överröstade fordonsbruset. Hade jag sett hade jag vetat, hade jag sparat mjölktänderna i glas i väntan på mynten.

Våra repliker ligger som korsstygn i tyget, och med gungbräda rundpingis bilutflykt skarföttersläsning middagssovande matlagande öldrickande biblioteksbesök frukostätande cigarettrökande samtalande knäsvagande kanske promenad promenad promenad och vad ska man räkna upp aktiviteter för, dessa korsstygnskonversationer, borde det visst räcka, det borde det men som vanligt är det alltid bara en fråga om vem ska svälja vem, med hår och hull och hull och hår, vems förhoppningar hänger på tvättlinan och vems hästar ska svälta, vem svälter vem, vem sväljer vem?

De har svultit ihjäl, magra kadaver ligger där på stenarnas mosaik och alla ångestskrin har klingat ut. Nu gnäggar ingen efter nåd mera. Alla mina hästar är döda, och jag kan inte rida hem. Du hörde dem inte lida till döds, jag gjorde det, det gjorde jag, jag hörde varenda skriande varningssignal som lämnade deras magra strupar. Men jag gick inte ut och matade dem, inte en enda gång. Jag litade på att jag inte skulle behöva rida hem. Du skulle ta mig i handen och leda mig hela vägen. Men vi är paria, vi med lite hopp.

När jag går tänker jag att jag är i alla fall ung och det kan ingen ta ifrån mig. Men hur många fler emotionella mjölktänder ska jag behöva tappa innan den giftiga naiviteten lämnar mitt tandkött oinflammerat. Mina axlar är en mil breda och på dem ska en dag min dotter rida. Mina hästar har svultit ihjäl allihop, men hon ska ingen ha, inte ens en ponny. Det ska jag se till. Tandfen kommer inte, och inga mjuka mular ska förleda henne eller lämna henne. Hon ska vara fälttävlan, kullerbytta och knytnäve, hon ska vara skogen och kvintessensen av lärdomarna om blodiga små gaddar utspottade i ljumna vattenglas och vad de inte ger, vad de aldrig förvandlas till och hur det känns att med tungspetsen pressa mot den ömma luckans elastiska kött - saknad, tomhet och väldresserat stenansikte.

#874 (slå mig så att någonting händer eller Om att hänge sig åt ett guilty pleasure)

2010-10-12T00:52:00.008+02:00

Det är något med artister som sjunger på svenska som jag inte riktigt kan hantera. Kanske har det att göra med min anglofili och min perversa kärlek till det engelska språkets oändliga möjligheter helt enkelt, men jag misstänker att det är en mer komplicerad och intrikat relation med det svenska språket som är boven i dramat trots allt. Alltså, det måste ju finnas en anledning till att så pass musikaliskt olika akter som Maskinen och Markus Krunegård, och Familjen och Hästpojken, Oskar Linnros och Parken och Sibiria och Vapnet alla väcker samma reflexmässiga äckelbaserade stridslystnad hos mig. När någon sjunger på svenska känns det liksom som när någon man inte ens känner fläker ut sitt kärleksliv för en, som när någon man knappt minns namnet på hasplar ur sig att man är en av deras bästa vänner. Eller nej, snarare som att bli tafsad på, som om någon vet mer om en själv än vad man berättat, som att bli antastad och utfrågad tryckt upp mot väggen och ställd till svars för något man inte minns att man gjort.

Jag tänker tillbaka på när jag var 14 och tyckte att ”Vi två 17 år” och ”Chans” definierade mitt liv och undrar vad som hänt. Hur mycket självinsikt jag än skaffar mig tycks jag inte kunna komma underfund med varför det är så jobbigt med svensk musik nu för tiden. Det är ett okontrollerbart äckel som tar över, ungefär som min motvilja mot fötter och disktrasor, jag kan inte hantera det utan försätts omedelbums i desperat försvarsställning. Alltså you just haven't earned it yet baby, you must suffer and cry for a longer time är ju okej, men johnny jag gillar dej du har ett svart moln över dej är inte lika okej, liksom.

För all del så måste jag säga att ungefär samma känsla infinner sig så fort musikjournalistik kommer på tal. Ett antal gånger har jag fått höra från överdrivet generösa vänner att jag borde skriva om musik då jag är så duktig på att skriva (vilket jag kanske har varit tidigare i livet och kanske omedvetet fortfarande är trots att jag aldrig gör det) och kan så mycket om musik (vilket inte stämmer). Jag må ha viss fallenhet för det skrivna ordet, men jag kan inte yttra mig om musik, och det handlar inte främst om okunskap utan om att det är så himla svårt att göra det. Alltså, jag lyssnar väl lika mycket på musik som jag läser böcker men jag yttrar mig bara om det sistnämnda mediet, och det beror på att litteratur går att skriva substantiellt om, medan jag finner det mer eller mindre omöjligt att författa något vettiga om musik per se. Kan recensera en bok vilken dag som helst, kan inte föda fram en skivrecension om det så skulle gälla livet. Skillnaden är väl för mig att en bok är både en känslomässig och en intellektuell upplevelse medan en singel eller en konsert eller för den delen mitt favoritalbum är en från början till slut intuitiv erfarenhet. Hade jag haft ett fackspråk för det, kunnat något om noter och instrument hade det kanske gått aningen lättare, men det är inte det som är det primära problemet. Det är helt enkelt så att jag inte kan förmedla någon åsikt eller känsla som en låt framkallar hos mig i ord. Jag har samma åsikt om poesi, egentligen. Det är inte som att jag kan recensera en dikt heller. Poesi och musik är uttryck man tar till istället för prosa – hade man kunnat säga det man vill säga med en dikt eller ett stycke musik i löpande text så hade man väl gjort det istället. Det är ett språk som inte går att översätta. Hade man kunnat skriva ett fullt tillräckligt kärleksbrev hade man väl inte spelat in blandband till sina primära kärleksintressen heller. Eller hur?

För att sålunda bryta både mot mitt tabu mot musikjournalistik och min aversion mot svenska texter till musik så ska jag bara orda lite om Säkert!. När jag var ett par år yngre så var jag betydligt mer pretentiös angående min musikkonsumtion än vad jag är idag. Säkert!, som är Annika Norlin, gjorde tidigare musik under namnet Hello Saferide där hon sjöng på engelska. Var väl aldrig något större fan av Hello Saferide (noterade dock att "High-school stalker" gav mig en själsfrände), men när hon 2007 släppte första Säkert!-albumet och jag var typ nitton så lyssnade jag det sönder och samman – med min last.fm, eller audioscrobbler som det nog fortfarande hette då, avstängd, för att dölja den aspekt av min musiksmak som jag inte ansåg vara tillräckligt obskyrt indie eller punk. Jag dog tjugoelva gånger varje gång jag lyssnade på ”Och jag grät mig till sömns efter alla dar” och önskade att jag kunde få dansa ute till ”Vi kommer att dö samtidigt”.

Nu har Säkert! nyligen släppt ”Facit” och jag pallar inte ens skämmas längre. (För övrigt, kan smälta Håkan Hellström igen och kan lipa till ”Stenbrott” och diverse andra Kent-låtar utan att känna samvetskval, men det har väl mest med sentimentalitet att göra). Det är så himla fantastiskt och visst, det känns inte helt okej att sitta och känna tsunamivågor av identifikation till ”Isarna” (gud, trodde aldrig att jag skulle kunna citera något i stil med ”en timme tar en vecka här, slå mig så att någonting händer”) och ”Influensa” men det är ju bara så fruktansvärt bra. Önskar att alla Djs spelade ”Dansa, fastän” så att jag kan stå och skråla mig skämmig till generande träffande rader som ”jag ska dansa fastän hjärtat brister, det går sönder i takt med basen i marken, går sönder i takt med det värkande huvudet”.

Så var det sagt. Herregud, varför skäms jag inte för att älska Gunnar Ekelöf men måste vara full när jag bekänner min lojalitet till Säkert! ? Mysterium.

#873 (en god historia eller Om Paul Austers "Invisible")

2010-10-06T16:54:00.003+02:00

Jag älskar Paul Auster och anser honom vara botemedlet mot vad jag i tidigare inlägg definierat som Ung Modern Prosa, alltså poesimättade kortromaner utan direkt handling vars text har en enorm densitet. Är det något Auster besitter är det nämligen förmågan att berätta en god historia. Må vara att hans språk kanske inte är ”bländande , andlöst vackert” eller ”exceptionellt uppfinningsrikt” eller ens ”modigt nyskapande”. Tack och lov för det. Austers språk är alldeles fullt tillräckligt bra och behagligt. Allmänbildat, referensrikt men jordnära och framförallt LÄSBART.

Eftersom jag på gott och ont inte längre arbetar i bokhandelsbranschen har jag, om än kanske bättre koll än många, inte den superpejl på vad för nytt som kommer ut när, som jag en gång besatt. Därför fick jag något av en uppsluppen glädjechock när jag inne på Akademibokhandeln av alla ställen (de har i för övrigt världens sämsta utbud i allmänhet, så jag måste varit där enbart i syfte att kolla in den snygge expediten, önskar han jobbade på Hamrelius istället så man faktiskt kunde köpa något av honom) hittade en Auster-pocket jag aldrig hört talas om, ”Invisible” från senare hälften av 2009 som jag helt missat. Givetvis pungar jag gladeligen ut ett överpris och bär girigt med mig min nyförvärvade guldklimp hem för att konsumera den så fort tentan var ur vägen. Sagt och gjort, frossade maniskt i mig den på ett dygn (parallellt med Ann Heberleins dagbok vilken jag återkommer till i ett senare inlägg) så fort jag smält min kurslitteratur.

Auster är precis som han alltid varit – så jävla skönt. Han jobbar med vad jag skulle vilja kalla, till synes paradoxalt, komplexa stereotyper. Han har ett antal typiska karaktärer som återkommer i någon skepnad i varje roman, men de är inte platta för den sakens skull utan med ett engagerande känsloliv och var och en sina personliga motiv och uttryckssätt. ”Invisible” är inget undantag. Här finns hela praktutställningen att avnjuta precis som vi minns den från New York-trilogin, ”Oracle Night”, ”The Brooklyn Follies” & co: författaraspiranter, trauman (dödliga sjukdomar alternativt förlust av anhöriga – eller helst båda delarna), historier-i-historien (alltid lika lyckat, utom i ”The Book of Illusions” där jag ibland, bara ibland men dock, dog av tristess under de detaljerade ekfraserna på stumfilmer), judisk bakgrund, New York, thrillermoment, familjetragedier och det bästa av allt: Austers karaktärer är de enda som är mer benägna och bättre än jag på att stalka varandra och luska ut allsköns information utan att vara polisanställda.

Älskar hur Auster skriver höglitterär thriller på det här viset, älskar hur skiftandet av berättarperspektiv känns autentiskt utan att bli överspelat, älskar karaktärerna, som just i den här boken verkar ha flirtat både en och två gånger med Wes Anderson: tystlåtna och märkligt förföriska Margot är inte helt utan likheter med sin namne som vuxen i ”The Royal Tenenbaums” där för övrigt hela familjen Born-Juin verkar höra hemma (Rudolf Born är väl snäppet ondskefullare än Royal, men Cécile är ett tvättäkta intellektuellt underbarn och den hårt prövade men sanslöst godhjärtade, tålmodiga och rättrådiga modern är en riktig syster till Etheline Tenenbaum). Till och med den uppsminkade incesten finns med på ett inte så litet hörn (jämför, Richie och Margot Tenenbaum i tältet). Var och en får de bära lite av Austers favoritegenskaper och de blir små detaljerade prydnadsartiklar för en att ställa i sitt klenodskåp för litterära figurer man minns. Jag älskade och frossade syndigt fort i mig ”Invisible”.

Men det finns en enda liten detalj jag inte riktigt kunde låta bli att känna mig illa till mods kring, en stackars liten karaktär som fick mig att sätta lite av den här litterära älsklingsrätten i halsen, eller snarare bara hade potentialen att lämna mig med en lite olycklig eftersmak, knappt kännbar men ändock där. Och det är Cécile Juin.

Adam Walker som är vad man skulle kunna kalla, i brist på bättre en bättre term, romanens huvudperson, är 20 år och aspirerande poet och collegestudent i litteratur, och dessutom uppenbarligen en skönhet, (”like a tormented Adonis”, jo jag tackar ja). När han av olika anledningar hamnar som utbytesstudent i Paris introduceras han för Cécile Juin som är en 18årig flicka, intelligentare än någon Walker träffat men utan självförtroende, briljant i filosofi såväl som litteratur och oerhört ambitiös. Walker som har en affär med den ”mystiska” (och sexgalna) men i övrigt verkar det ganska intetsägande, tio år äldre Margot, ämnar utnyttja Cécile för sina egna syften i hans privata göranden och låtanden, och funderar på att förföra henne innan han träffar henne. Hon är verkligen inte oattraktiv, uppenbarligen, men ”much as Cécile has working in her favor, Walker sadly acknowledges that he is not attracted to her (…) she is too withdrawn and self-conscious to give off any of the erotic signals that would inspire a man to run after her”. Han gillar hennes hjärna, ”the company of her mind”, och de har hur många gemensamma intressen som helst, träffas varje dag, och givetvis blir Cécile inte så lite förälskad i Walker. Hur det går för Cécile i den här frågan är inte svårt att gissa (tanken på honom bringar henne i tårar 40 år senare) och tack gud för att Auster trots allt är Auster för annars hade jag fått skriva en harang om hur besviken jag blev och hur ledsen Cécile gjorde mig och jag hatar, hatar, hatar att göra genusanalys på böcker och jag hatar feministisk litteraturkritik och jag tycker det är det absolut tråkigaste som finns att göra även om man ibland måste.

Men som sagt. Auster och är Auster och han har vett nog att i alla fall ge henne modet och karaktärsstyrkan att spotta Walker i ansiktet. Det är få råttfärgade glasögonormade biroller inom litteraturen förunnat.

#872 (litteraturens andy warhol eller Om "Imperial Bedrooms")

2010-09-09T15:04:00.002+02:00

Till skillnad från de flesta andra och, märker jag, de flesta jag känner också, tycker jag inte om Andy Warhol. Hans konst är i mina anspråkslösa ögon varken fin eller bra eller beundransvärd, och jag skulle inte för allt i världen vilja ha någon skabbig reproduktion av hans anskrämliga soppburkar eller ett gäng färgmanipulerade Marilyns på min vägg. Warhols "arbeten", eller icke-arbeten kanske det är mer passande att benämna dem, saknar de tre saker jag anser värdefulla i konstverk och kulturyttringar per se: personlighet, teknisk förmåga och tilltalande uttryck. De är opersonliga och väcker inga känslor, det ligger inget arbete bakom dem och de har inte krävt några skills, samt att de är anskrämliga att titta på. Hela-världens-Lasse Åberg-tavlor liksom.

Av en enda anledning kan man emellertid inte låta bli att beundra honom: han lurade hela världen. Han skapade ful, meningslös konst som inte är konst och kallade den konst, alla konstkritiker köpte det, älskade honom och än idag är den första och ofta enda konstnären ungdomar kan nämna och uppskattar. Uppenbarligen upptäckte han snabbt att det här funkar ju skitbra, och fortsatte att ta massproducerade bilder och sätta dem bredvid varandra. Folk jublar och köper reproduktioner och temautställningar med Warhol, Lichtenstein & co lär ju vara de mest välbesökta på samtliga moderna konstmuséer. Har inga siffror men kan ju bara föreställa mig. Han gjorde inte bara soppburkarna, nej sen kunde han köra vidare med samma koncept och ingen fattade bättre. Jag avskyr Warhols konst men kan inte annat än digga honom för hans pengasnille och, antar jag, förakt för åsnorna till konstkännare som sporrade honom till att göra sig berömd på världens brist på smak och förstånd.

I "Lunar Park" gjorde Bret Easton Ellis sig själv till en (fiktiv eller inte fiktiv är en gåta som göra hela romanen tusenfalt mer berättartekniskt värd) karaktär, och i boken höll han på att skriva en annan bok med titeln "Teenage Pussy". Minns att en av mina stora sorger alltid varit att den här romanen förmodligen bara är en fiktiv roman som aldrig kommer se dagens ljus. Hans nya bok heter nämligen inte alls så, utan "Imperial Bedrooms", och med den har Ellis gjort sig till något av en litteraturens Andy Warhol. Nu vet jag inte vad Warhol kan ha sysslat med för eventuellt kvalitativt skapande innan han fick för sig att screena konserver, men Ellis har åtminstone minst sagt fina saker i bagaget. Jag ska inte dra det om igen, jag har faktiskt redan skrivit om honom två gånger, om "Lunar Park" och kort om "Less than zero". Lite roande, då "Imperial Bedrooms" närmast kan beskrivas som en blandning av de båda, garnerat med detaljer värdiga "American Psycho" för att tillfredsställa den som vill kasta upp sin middag.

Jag sträckläste denna underliga men ganska väntade roman under en bakfyllesöndag för ett par veckor sedan och diskuterade med en vän och tillika Ellis-fan vad vi egentligen skulle tycka om den. Det går ju inte precis att påstå att det är en bra bok, för det är det inte. Det är visst meningen att det ska vara någon form av uppföljare till "Less than zero" från 1985 , berättaren och huvudpersonen är käre gamle Clay och personerna som florerar i handlingen; Blair, Julian, Rip, är välbekanta, men tjugo år äldre. "Imperial Bedrooms" börjar på ett liknande vis, man känner igen tonen och rösten, den menlösa, zombifierade, själlöst babblande, men man saknar den nerv och den autencitetskänsla som bar upp debutromanen. Ellis språk har aldrig varit höglitterärt, och det är heller inte meningen för han har en helt annan agenda, så ej heller i denna roman, det går in för precis samma typ av berättelse som i sin föregångare och i exempelvis den lite senare "Rules of Attrraction". Men sådana saker som populärkulturella referenser och tidsmarkeringar när det kommer till gadgets och låttitlar haltar lite, känns inte lika genuina - kanske är det bara märkligt att läsa om Bat for Lashes och iPhones präntat svart på vitt, snarare än Duran Duran och betamax, men faktum kvarstår - det känns tvingat.

Ungefär halvvägs in i romanen slår det om till en "Lunar Park" historia, men utan att vara lika intresseväckande. Det finns ett hot och mystik, men den är inte mer engagerande än såtillvida att man vill veta vad som händer i slutet och vad det hela går ut på - och det vill man ju även i den mest c-klassade deckare också. Ca tjugo sidor innan slutklämmen spinner hela historien liksom utom kontroll och förvandlas till en hardcore crime noir-smet med äckliga detaljer och grymheter utan dess like, en särskild passage känns fullständigt lösryckt från tid och rum (det behöver inte vara dåligt, men här är det det, det är nämligen även lösryckt från allt vad mening och story heter). Det är väl ungefär där man börjar fråga sig: Vad ÄR det här egentligen?

Sedan tar det slut och man är fortfarande i funderingar kring vad sjutton Ellis vill säga med det här egentligen. Själva mysteriet blir aldrig riktigt löst och även om man ser det som uppklarat kan ändå inte vara romanens mening - inte ens i sin meningslöshet. Istället tittar vi på huvudkaraktären Clay och inte heller där finns någon giltig poäng att hämta. Skulle hans personliga utveckling eller icke-utveckling eller insikt eller brist-på-insikt om sig själv vara budskapet? Onödigt isåfall eftersom allt det där redan sades (bättre dessutom) i "Less Than Zero" och "Rules of Attraction". Noir-influenserna känns som ett misslyckat försök att driva Chandler till de mer perversa domänerna av ett suspekt psyke, de tillför ingenting till historien egentligen. Och är den meningsfull i sin illustration av meningslösheten... jag vet inte, visst är det lite gammalt nu va?

Fast man kan ju ändå inte säga att boken är Dålig heller. Det gör man inte. Emellertid: hade vem som helst, utom Ellis, skrivit den här romanen hade den blivit refuserad, bränd på offentligt bål och utskrattad för decennier framöver. Nu kommer den istället köpas av mig, min kompis och tusen till, läsas och jag skulle inte bli förvånad om den också hyllas som ett iskallt, genialiskt samtidsporträtt eller varför inte en "catcher in the rye for our time" som anglosaxisk press älskar att benämna böcker. Och vad ska jag säga? Jag läste ut den på ett par timmar, och har spenderat otaliga timmar med att diskutera den utan att komma fram till något. Men jag kan inte annat än påstå att det här är ett soppburkstryck från Ellis sida, ett I can't be bothered, ett upprepande skrivet med ena handen bakbunden och ett "jag vet minsann vad ni vill ha och nu ska ni få det också". Och varför inte. Det funkade för Warhol.

#871 (pedagogisk bulimi och intellektuell aneroxi eller Om Bildningsföraktet)

2010-09-06T21:52:00.008+02:00

Per T Ohlson hade för en dryg vecka sedan den goda smaken att ägna sitt söndagsutrymme på Sydsvenskans ledarsidor åt hyllning av Leif Alsheimer och påminnelse om vad som faktiskt är viktigt och relevant när det gäller skolpolitik. I och med detta lyckades han också trycka pekfingret rätt i bull's eye på en identitetskris som levt gott som en husbock i min stackars persons virke så länge jag kan minnas, men som jag aldrig riktigt förmått mig formulera.

Den här texten kommer inte bli lätt att slutföra. Lika mycket som ett fåfängt försvarstal och försök till lite upprättelse, så är det ett slags självrannsakan och inte minst en bekännelse av ett storartat misslyckande - det totala fiaskot med projektet att hålla fanan högt eller något, stå på sig, vara stolt och inte tvivla på vad som är viktigt och värdefullt.

Men ändå.
Så, Ohlson tar upp, apropå idiotiska petitesser rörande huruvida ungar ska få betyg vid tolv eller tretton års ålder, hur många steg skalan ska ha och om lärare ska ha särskild legitimation eller ej, att det finns ett mer grundläggande felslut här, ett giftigare problem som är den egentliga orsaken till den oändliga rötmånad som genomsyrar hela utbildningssystemet - nämligen ett ganska utbrett förakt för bildning. Humanioran och allmänbildningens status idag kan väl mer eller mindre beskrivas som att det kanske är lite kul att kunna vinna i Trivial Pursuit (men gör man det är man ju ändå en förläst kuf som folk får ha överseende med). Att läsa "strökurser" på universitetet dvs kurser som inte ingår i ett yrkes-öronmärkt program är något bara CSN-parasiter gör, som inte beslutat sig ännu för vad de "är intresserade av" eller "vad de ska göra med sitt liv". Att vara intresserad av humaniora och andra låtsasämnen kan man med andra ord inte, inte på riktigt iallafall. Bildning utan yrkesetikett är inget kapital att tala om. Och bildning i sig kan man inte göra karriär på. Eller tjäna pengar på. Eller ens bli respekterad för. Inte ens politiker, forskare eller de faktiska intellektuella får vara "för" bildade. De ska skriva tillgängligt, koncist, fattbart för massan och gärna inte forska om för tråkiga eller "svåra" saker som inte är i mediaropet.

Så vad är det då som värdesätts istället, nuförtiden? Tja, Ohlson nämner bland annat spetskompetenta specialdrillade ingenjörer för smala ändamål och jag kan bidra med annat. Mediakänsla och fingertoppsfärdighet i konsten att lura människor. Framåtanda och ingen skam, målmedvetenhet i karriärsval. Koncepttänkade. Kreativitet - i allmänhet. Man behöver inte nödvändigtvis skapa något mer än en modeblogg, eller bilder med uppdragen kontrast i ett facebookalbum om ens det, huvudsaken är att man är Kreativ och typ går någon designutbildning, jobbar med reklam, photoshop eller går på scenskola eller bara känner sig Kreativ rent mentalt. Att tänka i bilder, kommunicera i bilder och se bra ut på bild.

Alsheimer tyckte det här var ganska värdelöst förstås, och förfasades när han noterade den skrämmande låga bildningsnivån på studenterna som kom från gymnasiet till högskolan (där det ofta inte blev mycket bättre bevänt med saken). "Gymnasisterna som kommer till högskolan lider av pedagogisk bulimi: hetsäta, kasta upp och gå vidare" sade han berömt. Jag kan givetvis inte annat än att hålla med. Bildning tar tid, ja gud, att bara läsa en bok tar ju sin tid, och mycket av den varan har vi ju som bekant inte, eller förväntas inte ha. Men kruxet är ju att tar vi oss inte tid till att bilda oss, vilket de flesta givetvis inte gör för egen maskin, särskilt inte om samhälle och arbetsmarknad spottar på ens surt förvärvade kunskaper, så urholkas ju till slut demokratins, och hela civilisationens grundvalar (WOW vad kul att ta sådana gigantiska ord i mun, måste göra det oftare). Jag menar; historielöshet, ingen förståelse för hur samhället ens fungerar, vart alla idéer kommer ifrån, hur de har utvecklats, varför vi gör som vi gör och lever som vi lever under lagar, regler, normer. Och jag kan ju dra en klassisk integrationsdiplomatisk klyscha här, alla vet vart okunskap leder: "rädsla som föder hat och frustration" eller något. Förutom allmänbildning så bör man dessutom tillskansa sig färdigheter såsom analys- och reflektionsförmåga samt en nykter källkritik.

Nog med plädering för bildning nu, dock, och låt oss istället förflytta oss till det ytterst intressanta ämnet Min Personliga Erfarenhet.
Jag är, som jag brukar uttrycka det halvt på skämt och halvt självömkande, fulare än vad jag är dum - eller med andra ord ganska bildad, av olika anledningar. Redan på lågstadiet börjar ungar förakta sina flitigare klasskamrater, så även i min skola, och de får bära plugghästoket vilket är typ lika illa som tjockis eller glasögonorm. Gud, minns hur jag ända in på högstadiet med vilje gjorde fel på några enpoängsfrågor på SO-proven så att jag inte skulle riskera att få alla rätt (hemska tanke). Det där kan man ju skratta åt i all sin absurditet såhär i efterhand, men jag minns att då var det så extremt pinsamt om man fick alla rätt. Kommer inte ens ihåg vad som hände. Man riskerade väl typ att bli stenad. Men som sagt, bara att le överseende åt vilken mes man var. Eller hur?

Ja, det går väl an, men det är lite mer illavarslande när man inte ens nästan inne på sitt tjugoandra levnadsår kan stå för liknande saker. Jag skäms alltid när jag kommer på mig själv med att ha haft en lite för lång utläggning om en bok, eller om politik eller någon vetenskapskuriosa . Jag sitter på 90 högskolepoäng i litteraturvetenskap och jag har inte ens vett att vara lite stolt över det utan är mest fylld av ångest inför tanken på de "bortslösade" CSN-terminer projektet svalt. Det är ju inte precis med stolthet man bekänner att man den här terminen läser teoretisk filosofi heller - alltid med en viss urskuldande ton i rösten och ett snabbt inflikande om att det bara är "sålänge", tills man "bestämt sig för vad man ska göra". Och värst av allt: jag kommer på mig själv med att vara en klassförrädare av rang, en Brutus som sticker kniven i ryggen på mina bröder och systrar. Inte nog med att jag inte kan stå upp för mig själv, jag kan inte ens låta bli att raljera över de jag borde hålla i handen, jag beklagar mig över de där killarna i vintagekavaj som röker pipa och går på möten i grupper som kallar sig Det Poststrukturalistiska Sällskapet och läser pretentiösa svåra texter de egentligen inte ens förstår, och hur vedervärdiga de här typerna är, och hur de bara borde komma över "The Sound and the Fury" och sluta försöka ragga upp littvet-A tjejer med att tipsa dem om den, och lägga ner med sitt Hesse-babbel och sin evinnerliga Dosteojevskijs källarmänniska-identifikation .

Snacka om bildningsförakt fröken Wirling! Jag är i sanning en riktig hypokrit som pronto borde skickas på straffarbete på Samhall eller i Sibirien. Vem tror jag att jag är egentligen? Och hur i helskotta har jag lyckats lära mig själv att hata de här typerna så mycket när jag om jag bara slutade försöka hävda mig inför Lykke Li-knutarna och de grafiska designerna och modebloggarna och Debaserrockarna och stonerkidsen som inte vill ha med mig att göra i vilket fall som helst, hade varit en av dem? Jag borde ju sannerligen föredra dem. Och om jag nu inte vill umgås med dem (och det vill man kanske inte, trots allt är mitt intresse för Derridas matvanor begränsat och jag orkar inte intensivt diskutera Existensen mer än max 15 minuter om dagen) så kan jag ju åtminstone sluta svartmåla dem. Jag menar, som om jag någonsin skulle kunna höra hemma någon annanstans ändå.

Men alltså, varför är jag så självdestruktiv, varför är jag själv en del av det där bildningsföraktet där man inte får vara intresserad av humaniora, prata om böcker, religion, filosofi och knappt politik utan att vara tradig, och ju kan glömma att räkna sin utbildning som en riktig utbildning? Jag har ju verkligen inget att vinna på att smutskasta mig själv. Tja, å andra sidan, vad har jag att vinna på andra hållet? För de där prettokillarna till trots, och hur mycket jag än borde hänga med dem i teorin: den populärvetenskapliga tidskriften Forsking & Framstegs sommarnummer i år redovisade bland anant lite statistik rörande parförhållanden under artikelrubriken "Kärlekens algoritm". Beakta följande:

"Män med låg utbildning förkastas oftare på äktenskaps- och sambomarknaden, medan män med den längsta utbildningen (doktorexamen) har störst chans att bilda familj. För kvinnor är dessa samband obefintliga."

Se där, det finns hopp för bildningen på åtminstone ett plan - om man är man! Då är åtminstone kvinnor så kloka att de tycker doktorsexamen är sexigt (jag tycker personligen det är en helt giltig attraktionsfaktor med lite bildning). Men min doktorexamen, den är det ingen som vill ha med att göra, vare sig arbetsmarknaden, samhället eller min eventuella framtide man. Då är det bättre om jag skriver nöjesjournalistik eller bara vågar ragga och klänga på killar ute litegrann så att deras ego får sitt. För att Mamma vinner TP på julafton går ju bara inte, tänk vad fel det skulle bli, det måste ju Pappa faktiskt göra.

#870 (misantropi eller Tre citat)

2010-08-29T20:45:00.003+02:00

"Varför inte? Människor skall lida. Onda och dumma som de är förtjänar de inte bättre än att slängas på komposthögen; där kommer de åtminstone att göra en smula nytta. Varför är det bara de intellektuella som måste tänka och lida alla helvetets kval? Varför skall inte också de andra lida, alla de som har gjort sig glada dagar, ätit och druckit av hjärtans lust, gapskrattat åt dumma kvickheter och funnit livet ganska gott?" (Czeslaw Milosz)

"Att man vill bli författare betyder att man vill bevisa skillnaden mellan sig och marionetterna och själv dra i trådarna. I själva verket är det ingen skillnad mellan detta och en kvinnas make-up." (Kobo Abe)

" I said
'You see, there's no such thing as the rain before it falls. It has to fall or it isn't rain'
(...)
'Of COURSE there's no such thing' Thea said. 'That's WHY it's my favourite. Something can still make you happy, can't it, even if it isn't real?' " (Jonathan Coe)

#869 (I never liked anyone and I'm afraid of people eller kort Om våld)

2010-08-29T17:15:00.005+02:00

Jag är en snäll flicka som aldrig varit i slagsmål med någon annan än min lillebror, väluppfostrad intill dogma, farsartat konflikträdd, att köra med mig och utnyttja mig är lättare än att sno godis från ett litet barn eller sparka på en skadeskjuten hundvalp. Bret Easton Ellis och jag har i princip ingenting gemensamt utöver viss desillusionerad livssyn. Han är rik, känd, amerikansk bad boy som fantiserar och skriver om perverst våldsamma scenarion som vägrar låta en karaktär i en av sina böcker bli bara "mördad", utan tvångsmässigt låter dem bli (noggrannt, målande beskrivet) torterade, förnedrade, gruppvåldtagna, urinerade på - filmade under tiden - och först därefter mördade, långsamt, plågsamt, och dumpade i ett dike (stympade, obs). När jag skriver är det naivistiskt, världsfrånvänt, vaniljsmakande, fragmentariskt och inte särskilt unikt. Jag må fascineras över en del av hans verk, (som jag skrivit om här, exempelvis "Lunar Park") men faktum kvarstår att identifikationen är lika med noll. Mina och Ellis beröringspunkter är förmodligen definitionen på anti-existens.

Sträckläste under ett par timmar idag hela "Imperial Bedrooms" som är Ellis senaste roman och skrämdes lite över hur jag för en gångs skull kände viss förståelse för hans val av ämnen och sätt att presentera dem på. Jag menar, har alltid intellektuellt sett uppskattat den litterära poängen liksom, viset att framställa en viss känsla, blaha, men den här känslan var puraste broderskap och andäktigt nickande. Känner nämligen just precis nu ett ganska sällsamt behov av att skada, döda och i detalj planera att åsamka en person jag knappt känner som inte gjort mig något ont överhuvudtaget egentligen så mycket fysisk smärta som det bara är möjligt. Att bara få vrida nacken ett helt varv runt och sparka av skenbenen och bända isär revbenen och köra en stålhättekänga i käken......

Alltså jag skojar inte. Jag sitter här med seriösa våldsfantasier och har så gjort i ett par timmar nu. Försöker läsa lite lugnande, valiumtexter om Anaxagoras förantika grekiska naturfilosofi för att stävja kliandet i fingrarna. Hoppas det här snart går över, annars får jag gå och krossa lite glas. Läs aldrig Ellis när ni är på hatiskt humör, helt plötsligt sitter man där med frustration värdig Valerie Solanas.

Avslutar detta med den avslutande meningen i "Imperial Bedrooms". Och hör ni, stanna inomhus tills det här har blåst över.

"I never liked anyone and I'm afraid of people"

#868 (en helt ny karriär pt.2 eller Om Lund och Mig)

2010-08-16T16:49:00.003+02:00

I ett spastiskt ryck av missnöje med mitt socialt ganska stagnerade, cykliska liv beslöt jag mig nyligen för att ändra på något. Som alla som någon gång har försökt Ändra på Något vet, så är det alltid lättare sagt än gjort att hitta ett konkret inslag i livet att angripa. Nå, ett av de mest påtagliga inslagen i mitt liv är min fobi för Lund. Att jag ändå pluggar där och inte på exempelvis Malmö Högskola har givetvis att göra med mitt patologiska, verklighetsfrånvända romantiserande av gamla, intellektuella atmosfärer, för många omläsningar av Donna Tartts ”The Secret History” och en uppväxt präglad av min fars tidigare dogmatiska avfärdande av ”låtsasuniversitet” utan anor.

Efter varje föreläsning det senaste året har jag flytt hals över huvud tillbaka till Malmö, under luncherna då vi haft skräckingivande heldagar har jag slitits mellan att ge efter för min asociala blyghetskromosom som vill undvika all kontakt med kursare och min rädsla för staden utanför institutionen. Jag har sammanlagt gått ut två gånger i Lund, om man inte räknar ett tiotal konserter på Mejeriet i tonåren och typ en Valborg i stadsparken, en gång på Smålands och en gång på Blekingska, då jag var 15 respektive 17 år och alltså inte ens student. Den första upplevelsen var minst sagt traumatisk (och den andra hade förvisso som bieffekt att jag senare blev med trevlig pojkvän, men ändå), och på det hela taget har jag aldrig känt minsta längtan att gå ut i den lundensiska natten sedan jag själv började plugga och hade åldern inne. Jag har svurit svador långa som ösregn över mina surt förvärvade slantar som kår- och nationsobligatoriet (som, halleluja, blev ett minne blott iden förste juli i år) ätit upp utan att jag någonsin fått ut något av det. Eftersom spex, balla påfund, galna grejer och tvångsgemenskap är bland det absolut värsta jag vet behöver jag väl knappast informera folk om att jag inte skulle sätta min julgransfot i närheten av spex eller karnevalshelvete vare sig som besökare, eller ve och fasa, arrangör. Här ser vi även en skriande glasklar anledning till att jag, även om jag varit begåvad med någon form av matematiskt betingat sinne, aldrig hade kunnat komma inom en kilometers radie av LTH. Säger bara Phöset och deras okristliga overallaktiviteter.

Nå, men eftersom jag är trött på att gömma mig längst bak i 172ans buss hela terminerna och dessutom inte kan komma på en enda annan förändring jag skulle kunna åstadkomma i mitt liv, så har jag bestämt mig för att FÖRSÖKA omfamna Lund och människorna som befinner sig där litegrann åtminstone, typ prata i kaffekön, stanna i stan efter skolan och plugga, följa med när folk dricker öl. Inte som att jag tänker börja gå på klassittningar, men om jag har en föreläsning på förmiddagen och en på eftermiddagen ska jag åtminstone inte låta bli att gå på båda bara för att tanken på två timmar i Lund driver mig till infekterat vansinne.

Jag har inte varit i Lund sedan i början på juni, men idag åkte jag in för att gå på arbetsintervju och, som så ledsamt ofta annars här i livet känner jag mig systematiskt motarbetad när jag försöker mig på någon form av positivt tänkande. Staden är för det första oforcerbart som ett jävla fort, svårare att ta sig in där än att ta sig ur Guantanamo. Om Tornavägen fortsätter att vara avstängd när terminen startar undrar jag ju exempelvis var i helvete 172an tänker stanna. Nu körde jag emellertid bil, och vis av erfarenheten (lyckas alltid ta fel avfart trots att jag på heder och samvete provat alla) tar jag den fjärde och sista avfarten in till Lund från motorvägen. Att köra bil in i Lund från någon annan infart är helt omöjligt, jag har testat samtliga men man kommer inte ens i närheten av dit man ska, vart det än är. När man väl kommer in kan man ju glömma att parkera, eller vända när man fastnat i en 1,5 meter bred återvändsgränd. Därför är jag alltid ute minst två timmar i förväg om jag har en tid att passa när jag ska köra till Lund, och då löper jag ändå ofta risk att bli försenad. Inga gator i Lund är heller raka utan leder en på lömska, lutande och cirkulära villovägar, så när man väl lyckats ställa bilen, oftast ca 3 km från den önskade destinationen, och ska promenera kommer man alltid fel. Trodde dessutom att studenterna utrymde stade under sommaren, men om det nu stämmer så kommer de tillbaka ungefär vid den här tiden på året, ty jag såg under min fyratimmarsvistelse inte mindre än tre människor med lundakarnevalen-tröjor...

Men, seså. Min uppfattning om Lund utöver två institutioner och deras bibliotek omfattar UB, Govindas, Andrahandsbokhandeln, Coffee Break och tågstationen så vi får väl se. Öppnade precis posten och fick se mitt föreläsningsschema för höstens kurs - upptäckte att jag förväntas infinna mig i de kringdrällande studenternas högborg mitt i Lundagård typ varje vardag under hösten så det är väl bara att gilla läget...

#867 (en helt ny karriär pt.1 eller Om framtidsmöjligheter)

2010-08-13T19:04:00.003+02:00

Min farfar har nyligen gått bort och lämnat efter sig en inrökt lägenhet, en ansenlig mängd arbetarlitteratur samt nog med läkemedel att driva ett svart apotek i åtminstone ett halvår. Ute i Malmös gudsförgätna utkanter ligger tillsammans med ett annat upphetsande ställe jag inte gillar att besöka – bilprovningen – Återlämningscentralen för Hjälpmedel, dit man får frakta kryckor, rullstolar och liknande artiklar när de icke längre behövs. Jag kan ju tycka att vill de verkligen ha tillbaka sina handikappsattiraljer kan de ju se till att den kära centralen är belägen på ett lite mer lättillgängligt ställe än Valdermarsro, men okej, hyran i industriområdet är väl mindre än närmare stan och det är säkert ingen våldsamt vinstindrivande verksamhet. Efter att med viss svårighet navigerat min GPS-lösa bil dit, står jag med ett gäng kryckor, en rollator med mera och ringer på dörren till återlämningen. Området är noga kameraövervakat, därför att precis bredvid finns en avlastningsingång som står helt öppen in till lagret där allt ska lämnas, men där får man ABSOLUT inte bara slänga in grejerna utan man ska snällt vänta tills någon öppnar dörren. Inte en själ syns till. Ringer på igen. Jodå, det ska vara öppet. Ringer på igen. Och igen. Och igen. Och igen. Cirka femton minuter senare uppenbarar sig en f.d. människa med själ och hjärta men numera en könlös landstingszombie i dörren och tar emot prylarna, skriver på ett papper och jag får gå.

Ganska irriterad över den dåliga servicen och bristen på någorlunda bemötande, men främst över att jag trots att det helt uppenbart inte finns något annat för tanten att göra än att öppna dörren, höll mig väntandes med kryckorna på en tomt ekande parkeringsplats i en kvart.

På vägen hem har jag förlåtit henne flera gånger om. Blev livet inte mer än en 9-16-tillvaro i en lagerkloss i Malmös sorgligaste industriområde, granne med sadisterna på bilprovningen och ett hundratal välanvända handikapptoalettsramar, droppställningar och kryckor som sällskap så har man faktiskt rätt att utföra sadistiska handlingar som hämnd mot allt och alla.

För vart jag än själv kommer sluta som resultat av min ambitionslösa, bortslösade ungdom så vill jag åtminstone förbehålla mig rätten att beräknande, ondskefullt och på ren djävulskap ta ut det på mina med-/motmänniskor.

#856 (hanteringen av odöda eller Om utbildningspolitik och förändring)

2010-07-21T10:54:00.006+02:00

Nu var det meningen att mitt första inlägg här på flera månader skulle handla om mitt irritationsobjekt nummer 1; Andres Lokko, men det här känns mer pressande. För, ”Jag håller på att bli gammal”, tänker jag bestört när jag läser tidningen om morgonen de senaste veckorna, ”och för att inte tala om mina äldre vänner!”. Och det är inte tidens idoga flödes fel, utan utbildningspolitikens.

De nya antagningsreglerna för universitet och högskola utestänger inte bara studenter med utländska gymnasiemeriter som hamnar i en ”särskild” (läs: ofta icke-existerande) urvalsgrupp, vilket i sig är helt barockt i tider när man snackar om europeiskt och framförallt övergripande nordiskt samarbete, jag menar exempelvis Öresundsregionen hallåeller. Utöver detta, och kanske än mer upprörande, så finner sig alla som tog studenten innan 2003 bankandes på lyckta dörrar när de vill söka till ett stort antal program och kurser. Och då har vi inte ens börjat prata om hur de nya reglerna påverkar individer med komvuxkompletterade betyg. Jag tog studenten 2007, vilket jag personligen anser inte är särskilt längesen. Flertalet av mina kompisar tog studenten 2005, två år tidigare, och det måste jag säga inte heller är sådär gastkramande skitlång tid tillbaka med tanke på att jag minns som igår. Men lägger vi till ytterligare två år där, så hamnar vi baskemej mitt i år 2003 och årskullen som detta jordsnurr firar sina 26e födelsedagar i ordningen. Om fyra år är jag också 26 och räknar knappast med att ha bestämt mig för vad jag ska göra med mitt liv om nu något överhuvudtaget.

De här nya reglerna är slaggprodukter av beslutet att ge gymnasister extrakräm i betygen när de väljer riktiga kurser såsom matte C och avancerade nivåer i språk. Ramaskri var ju att vänta när biverkningarna gick upp för gemene svensk (och gemene politiker och tjänsteman, betvivlar att följderna undersökts ordentligt innan förslaget klubbades igenom), och mycket riktigt blev det också så. ”Någonstans måste man ju dra gränsen” säger någon knast till ansvarig talesperson som Sydsvenskan intervjuade för ett par dagar sedan (men som jag inte kan citera korrekt eller hänvisa till på grund av samma tidnings helt värdelösa hemsida, men det är en annan klagovisa för en annan bloggpost). ”Dessutom har man ju då haft ganska många år på sig att söka till högskolan” fortsätter den samme viktigt senare i sitt svar. Jag avstår från att kommentera. Hela affären är vedervärdigt tröttsam.

Jag är helt och hållet för att förändra högskola och universitet, ja all skola för den delen, till det bättre, men detta är ju en skrattretande cirkus. Givetvis kommer folk i kläm hela tiden vid sådana här förändringar gällande betyg, meritvärden och värderingsskalor som görs efter vart och vartannat stolombyte i Rosenbad. Inte för att jag vill åberopa expertis i frågan men... hur svårt kan det vara att fixa ett antagningssystem som är för det första rättvist för åtminstone alla svenskar som fan inte kan göra något åt vilken version av skolan som gällde när det begav sig för dem, och för det andra gärna är kompatibelt med europeiska betygsstandards i övrigt? Vad EU pysslar med i dessa frågor vet jag inget om (vad EU konkret sysslar med PERIOD är väl å andra sidan en gåta för de flesta av oss) men ärligt talat, borde inte detta vara en förhållandevis lätt sak att ta ställning till.

Skolpolitik har alltid legat mitt lilla hjärta nära, för att inte säga allra närmast av alla sakfrågor jag någonsin lagt hand och tanke invid. Feminism och djurrätt i alla ära, men faktiskt, skolan har alltid intresserat mig än mer, och då gymnasieskolan i synnerhet. Jag älskar idén med obligatorisk skolgång, uppskattar utbildning, men tycker bara det är skött under all kritik.

Personligen hade jag gynnats något ofattbart av ett högerliberalt, elitistiskt skolsystem under hela min uppväxt. Tursamt nog för de flesta, men inte för mig, så är svenska skolsystemet i princip motsatsen. Jag hatade skolan något kopiöst under mina tolv år i elden, led av likformigheten, den stelbenta trögtänkta bromsklossen som verkade stå i vägen för all form av individuell anpassning, i synnerhet för de som hade andra behov än extra timmar i rättstavning eller matematik. Gymnasiet var etter värre än mina nio obligatoriska år, förmodligen på grund av vetskapen om att de inte var obligatoriska per se men ändå löjligt nödvändiga och oundvikliga. Faktumet att min hjärna började mogna i sina tankar kring skolgång och skolpolitik till konkreta förslag till genomgripande förändringar, och ändå kunde man inget göra åt det. Det var bara att skolka och sedan bli kallad till skolsyster som sade "men kan du inte bara gå till lektionerna och sitta där och tänka på något annat om du redan kan vad de säger" (ingen fabricering här, så sade hon) när man beklagade sig över att man inte hade råd att tenta av de individuella kurserna men var ofantligt uttråkad av lektioner på en alltför låg och meningslös nivå då klassen råkade vara en sammanslagning av elever från ett program med intagningspoäng i överkant höga och ett där samtliga sökande accepterats även om de bara hade godkänt i den heliga treenigheten matematikus, svea modersmål och le anglais, vilket bara förvärrade den även annars rabiata förhärskande inställningen att alla ska lära sig samma saker på samma villkor med samma medel och till samma resultat. Hur många understimulerade tonårslik man tvingas kliva över här och hur många framtida duktiga människors intellekt som för alltid skräms bort från allt vad vidareutbildning heter vet jag inte ens, för att inte tala om de som behöver extra hjälp av en annan typ av undervisning för att överhuvudtaget kunna uppskatta den utbildning de är mitt uppe i som något mer än bara ett träsk att ta sig igenom....

Sedan kommer man till universitetet och tänker att nu ta mig tusan är det dags för en utmaning att bita i, cream of the crop, intelligenta unga människor med intresse och initiativ men... så är det ju inte heller. Min erfarenhet så långt är att universitetsbetyg sätta godtyckligt och utan motivering, kraven är på tok för låga och, ursäkta det alldeles förskräckligt megalomaniskt klingande uttalandet men inte ens på 90poängsnivå har agnarna sållats från vetet. Det är fortfarande lekskola.

Så, jag är allt för förändring i alla nivåer av skola och utbildning. Jag anser att det är en självklarhet att alla ska få söka till högskola och universitet, att man ska få både en andra och en tredje chans och flertalet möjligheter att ändra sig angående sitt val av bana i löpet, men också om att någonstans ska gränsen dras. Men den ska inte dras vid hur gamla ens gymnasiebetyg är eller i vilket land man åsamkat sig lön för helvetesmödan efter de där tre åren, utan vid hur skicklig man är i det ämne man söker till. Visst ska det betala sig att läsa ordentliga och svåra ämnen på högre nivåer, visst ska man försöka se till att skapa någon form av spetskompetens på våra lärosäten, men de här nya besluten och framförallt deras sidoeffekter känns ju inte precis som den mest genomtänkta vägen att gå. Snarare; ska standarden höjas så kan man ju eventuellt behöva minska antalet platser totalt, anpassa ansökningarna till varje program efter vad som är relevant för utbildningen i fråga, men samtidigt givetvis lämna plats för exempelvis komvuxkompletteringar och öppna andra dörrar för att man ska kunna ändra sig. För vem fan vill sätta sin sista framtidspotatis i sextonårsåldern när man lämnar in sin IV-valsblankett i tvåan på samhällsprogrammet? Personligen var jag också ute och seglade då, men hur mycket psykofarmaka och svart galla jag än haft i systemet har driften Duktig Flicka alltid varit den allra starkaste. Jag tvivlar på att alla har samma tur eller otur att jagas från vagga till grav av denna förnumstiga prestationspiska, så låt för allt i världen inte folk sätta spiken i ödeskistan på gymnasiet. Man ska visst behöva jobba hårt, men att sia om framtiden kan man inte kräva av någon.

#855 (forgive and forget eller Om drevet)

2010-05-12T16:31:00.004+02:00

Fick en inbjudan till facebookgruppen "Vi som tycker att Mona Sahlin kan betala sin egen Toblerone" imorse.

Konstpaus.

Årets valrörelse ska enligt alla tillgängliga källor vara och/eller befaras bli den smutsigaste i landets historia. Grova personangrepp,
fälleben i riksdagshusets korridorer, lögner, datahacking, lyteskomik, brevbomber, sabotage, fusk, sexuella övergrepp, klistermärkesaktioner, miner bakom ryggen i tv-debatten - vem vet vad som kommer att hända. Förväntansfullt ser vi fram emot Almedalsveckan, kanske blir det tårtkastning?

Nå, sanningen att säga så är ju svenska politiker, precis som den svenska kungafamiljen, i regel förhållandevis skötsamma och därmed alldeles supertråkiga att skvallra om och nästan aldrig får man smälla upp ett riktigt skandalplakat. Så jag har svårt att tänka mig att vi står inför ett riktigt moralinferno. Vad som däremot säkerligen kommer att berika valrörelsen men som ingalunda är något unikt eller nytt i svensk politik är Påminnelsen om de Gamla Synderna. Denna företeelse går allt som oftast under aliaset Avslöjande och gärna med taglinen Partiskandal: "X bör genast avgå", och min personliga åsikt är att det är fulaste slaget under bältet man överhuvudtaget kan ta sig för och etter värre blir det av att det är allmän kutym att anse det vara helt naturligt att man är helt utan politiska karriärmöjligheter om man blev så full att man snubblade på en trottoarkant en gång på sin sextonårsdag. Helst bör man också stenas. Blir man vid något tillfälle i sitt liv en offentlig person får man ju skylla sig själv om man inte kunde förutse det när man var fattig student som inte betalade tv-licensen under två år, hallå!

Att det anses vara högförräderi mot partiet, ett hot mot rikets säkerhet samt skam och synd att begå misstag om man är en s.k. seriös person som syns i media tycker jag är ganska otrevligt. Ärligt talat, jag vet att klippet säkert är ett humoristiskt youtubefenomen av rang idag men undrar är om inte Laila Freivalds sade bland de sannaste ord som yttrats i mediesammanhang när drevet krafsade som svultna blodhundar utanför hennes lägenhetsdörr: "Ni borde skämmas!". För det borde de faktiskt.
Nu är det såhär att politiker givetvis bör föregå med någon form av gott exempel i de frågor de driver och inte kan uppföra sig hur som helst. Det tycker jag faktiskt gäller för de flesta offentliga personer. Men det måste ju finnas, för det första, gränser för vad som är relevant att bry sig om att ställa någon till svars för, och för det andra åtminstone en antydan till förlåtande attityd. Jag är allt annat än religionsivrare men jag har hört ett rykte om att vi har en stadsreligion som sägs bygga på botgöring och förlåtande och kärlek och sådant? Det är väl förvisso förlegat men tar man fasta på andra typer av kulturarv så varför inte även på detta.

Det är exempelvis i det närmaste HELT ointressant om man som politiker på sin fritid företar sig det ena, spelar golf eller kollar på thaiboxning eller dricker öl eller går på Spy Bar eller åker på kryssning trots att man är medlem i Vänsterpartiet. Inte för att det privata inte är politiskt, det är jag helt på det klara med att det är - allt är i någon form en del i en politisk kontext, men det är inte det som det här handlar om. Politiker ska lika lite som andra medborgare göra våld på egendom och andra människor eller bryta mot lagen och fuska med skatten, och jag tycker visst inte det är okej att låta skattebetalarna pröjsa för ens Toblerone. Nä visst, det är skitdåligt, men en sak va... get over it. Det är inte okej att fortfarande ha klapptjakt på politiker som för femton år sedan fick sina fiskar varma när media släppte ut sitt band av asgamar av en eller annan anledning. Så länge det inte rör sig om mord eller våldtäkt utan om något som varenda SvenssonPersson skulle göra om chansen erbjöds i.e. tillskansa sig en extra krona eller ta en snaps extra, så tycker jag att det finns viktigare saker att oroa sig för. Sådant där ska inte rasera en karriär för all framtid. Det är ju bara tramsigt.

Jag vill för allt i världen inte när jag är 45 hållas ansvarig för vad jag gjorde när jag 18. Bevare mig väl, jag vill knappt ställas till svars för vad jag gjorde igår. Herregud, tro fan de avgår efter ett tag i tänderna på drevet. Inte för att jag vet om någon annan har märkt det, men människan är ett enda stort misstag, då borde man ju kunna förlåta de mindre misstagen? Hur långt tid tar det innan ett brott preskriberas i Svea Moderland nu igen? Hur lång tid tar det innan ett mänskligt klavertramp preskriberas? Är det konstigt att den politiska debatten mellan de båda blocken i år är tråkigare och mer lam än vanligt när den tidigare ganska duktiga politikern Sahlin slår huvudet i en king size toblerone varje gång hon reser sig upp för att faktiskt säga något och inte bara mjaua fram ett "kanske" av timid karaktär. Det gäller ju inte bara henne heller, utan allihop. Jag hade inte heller velat säga någonting överhuvudtaget om allt som inte är strömlinjeformat belönas med en Do not open til X-mas klisterlapp över käften och ett tatuerat klassförrädare/rasist/skattefuskare i den bekymrat veckade pannan. Men hur kul blir debatten. Och hur produktiv. Snark.

#854 (Om emotionell tandvårdspraxis)

2010-04-23T15:17:00.003+02:00

Fakta:
En vuxen människa har 28 permanenta tänder vilka växer ut successivt i takt med att man tappar sina 20 mjölktänder. Om de fyra visdomständerna växer ut, uppgår det totala antalet tänder alltså till 32 stycken. Man brukar börja tappa sina mjölktänder i 6årsåldern och det är oftast molarerna i underkäken, dvs de stora kindtänderna som trillar ut först och därför kallas dessa ibland för 6årständer. Frambrottet av de permanenta tänderna brukar vara avslutat i 12årsåldern.

Fråga:
Kära tandvårdsupplysningen,
jag undrar, hur många emotionella mjölktänder ska man behöva tappa och vilken ålder beräknas man ha anlagt de permanenta vapnen mot känslomässig karies som kan tugga varenda prövning? Kan man anlägga emotionella visdomständer? Kan de växa snett? Kan man få emotionell tandvårdsförsäkring? Kommer tandfén med en guldpeng på natten om när en emotionell mjölktand trillar ut?

#853 ("april is the cruellest month" eller Om vårens baksida)

2010-04-23T11:42:00.006+02:00

Våren, våren - alla andra årstider är mytiskt hoppfulla innan de faktiskt börjar: hösten (illusion: "åh det är så mysigt att hålla handen, sparka löv och dricka te i halsduk" - faktiskt scenario: regn, regn, blåst, hundbajs under alla lövhögar och inte är man mindre ensam än vanligt), vintern (illusion: "åh det är så mysigt med jul och snön lyser upp så fint" - faktiskt scenario: iskyla som hindrar en från att lämna tryggheten inomhus, blixthalka på vägarna och -100kr på kontot veckan innan den 24e december) och sommaren (illusion: "åh vi ska sitta i parken varenda dag i solglasögon, dricka vin och vara lediga" - faktiskt scenario: slitsamt, illa betalt sommarjobb samtliga soldagar, rekordregningt juli och augusti och gåsbajs på varenda gräsplätt). Våren är givetvis också omhuldad av hoppfulla tankar om försiktigt solsken och den första glassen och de ljusare kvällarna. Men det fina med våren är att den alltid kommer, eller rättare sagt, den definieras av att den är lyckad - för det ÄR inte vår förrän allt det där händer. Vintern får bära allt det dåligas ok och våren tillskrivs bara de fina aspekter som faktiskt dyker upp. Jag menar, i juli kan man inte säga att det inte är sommar - är det hemskt så är det för att det är en dålig sommar. Det finns ingenting sådant som "en dålig vår" för är det pissigt väder och kallt och mörkt så är det inte vår utan vintern.

Ja, så våren har det bra och blir aldrig hackkyckling. Jag gillar våren lika mycket som alla andra, givetvis, men har trots det en lite ambivalent inställning till den människan våren vanligtvis gör mig till. Det är nämligen en person jag inte känner mig riktigt välbekant med, utan varje år tvingas jag möte spegelbilden och fråga mig själv - vem tusan är det där, har vi träffats?

Svar ja, det ska handla om identitetskris igen. Men alltså, jag kan ju inte förstå varför det alltid ska hända - det är inte som att det någonsin har blivit långvarigt, lyckat eller ens angenämt så länge det varat. För vad är det som händer när solen tittar fram? Jo, jag börjar uppföra mig mycket underligt, så pass att hade jag varit ett djur på zoo hade veterinären min varit väldigt bekymrad över mitt förändrade och högst okarakteristiska beteendemönster.

Plötsligt provar jag blommiga klänningar och, halsband, ringar, och håll i er, pimpinetta silveraccessoarer med näpna prästkragar, undrar om det gör ont att göra hål i öronen, fingrar på underkläder med spetskant, får för mig att jag ska sluta bita på naglarna, dricka vin istället för öl, kanske börja använda läppstift och parfym på vardagar, öva mig på att prata tystare och mindre. Jag köper ekologiska hårinpackningar och leker med tanken på yoga, typ gulliga cupcakes och mörkt hår i synnerhet och ljusrosa saker i allmänhet.

Jag försöker motverka denna årliga nästan bulimiskt betingade hetskvinnlighetsprocess som alltid fallerar innan juni ens gjort sitt intåg i hus och hem utan att ha bringat mig någon lycka över huvudtaget utan bara lite extra komplex och pengar bortkastade i onödan, och det känns alltid som att i år, då kommer det att gå, då behåller jag förståndet. Men så kommer april injazzandes, och så, för att citera någon som vet hur det känns att vara i trångmål: "Just when I thought I was out... they pull me back in".

#852 (wayward girls, wise children och vad sådana bör läsa eller Om Angela Carter)

2010-04-12T11:49:00.009+02:00

Det händer inte helt sällan att jag känner mig som en fruktlöst fäktande Jeanne d'Arc i mitt närmast tvångsmässiga försvarande och marknadsförande av Angela Carter och produkterna av hennes författarskap i detta mitt frostbitna moderland. Ibland (i synnerhet när jag betalar Amazon.co.uk-räkningar på 500kr i taget) undrar jag lite tvivlande varför jag envisas med att skriva ytterligare en uppsats om hennes evinnerliga noveller, exempelvis, och varför jag inte kan finna mig i stångas med de andra små tjurarna och forska lite om typ Edith Södergran eller Ekelöfs ”Färjesång” eller till och med ”Jane Eyre” eller någon nobelpristagare åtminstone. De där titlarna finns ju i alla fall i bibliotekets databas, samt hyllkilometer av händig sekundärlitteratur.

Men så verkar ju litteratur fungera på samma vis som envisa tonårsförälskelser – det är lätt att sitta hemma och reta sig och fastslå att man nog hatar honom ändå bara för att våpa till sig i 1700talsfashion när det väl kommer till kritan och man står där och ska säga dem ett och annat. När jag läser Angela Carter genomgår jag liknande öden. Jag har i skrivandets stund läst cirka 75% av hennes sammanlagda produktion, och anledningen att jag inte tagit del av resten än trots att jag har de flesta titlar (utom irriterande nog den till synes bisarrt intressanta "The Infernal Desire-machine of Dr Hoffmann" ) stående i prydlig rad på hyllan är att jag inte vill uppleva den där närmast religiösa läsglädjen och känslan av att ha snubblat in i en människa man inte kan se någon nackdel alls med, för sista gången. Eftersom stackarn har varit död i en dryga femton år så kommer det ju inget nytt, så det jag har att tillgå är en ändlig resurs – deprimerande i sig – som måste sparas och fördelas med omsorg, och varje gång jag tillåter mig själv att läsa en ny roman eller novell är det med upptakten ”Nu har jag faktiskt varit jätteduktig och därför förtjänar jag att...”.

Jaha, men vad är det som är så jävla bra med Angela Carter då? Min första spontana motivering är att hon är intresserad av allt som är värt att intressera sig för och kan saker om allt som är värt att kunna saker om, och tillsammans med hennes virvelvindskraftiga språkbegåvning sammanfogas dessa till en närmast pandemonisk, dynamisk och elektriskt laddad helhet som är så nära ett levande väsen i egen rätt man som text kan komma, tror jag. Inte nog med att grundstoffet är briljant utvalt och därefter utomordentligt väl uttryckt, hon har dessutom den goda smaken att dekorera historierna med karaktärer vars like man väl aldrig sett på maken, fondväggar av dekadens, magi så drabbande att realismen inte kan beskriva verkligheten ens en bråkdel så bra, gotiska kandelabrar med rinnande vaxljus, bohemiskbrittiska 60talshem i skitiga småstäder och absurda kärlekstrianglar, sjukligt neonupplysta Tokyomiljöer, gamla egensinniga tanter som svär som borstbindare i sina vindsvåningar i Brixton, bevingade kvinnor som uppträder på cirkus, män drabbade av sitt dåliga samvete och snubblar i sina försök att göra goda gärningar, vackra män som bara för att de kan snittar upp ansiktet på vackra flickor, rödhåriga irländska munspelskillar som charmar strumporna av tolvåringar och kysser trots dålig andedräkt på övergivna och raserade viktorianska kyrkogårdar, matriarkat i ökenlandskap, apokalyptiska Amerikaporträtt, sammet, skogar, vargar, blod och erotik men mest av allt givetvis en exemplarisk galghumor, svart komik i överflöd och en ironi som stinger värre än ormgift.

Jag unnade mig i all min självömkan att för någon dag sedan läsa inledningen till samt några av artiklarna i den tunna volymen ”Expletives deleted” som innehåller ett urval av recensioner och texter som Carter själv valt ut och publicerat ihop precis innan sin död. Inser, om jag nu någonsin glömt det, att ingen kan skriva som Carter – vare sig det handlar om matjournalism, politik eller narratologisk-filosofiska resonemang (samtliga fält täcks, och fler än så) är det klockrent från början till slut. Aldrig blir det för pretentiöst, raljerandet går aldrig över styr utan tyglas ständigt av en avmätt sarkastisk partipiska, självdistansen är beundransvärd och uttrycken fantastiskt roliga och träffande (det senare givetvis en förutsättning för det förra).

Inspirerad av de våndor med näsan i Lacans ”Ecrites” och Freuds diverse spekulativa senare texter och Walter Benjamins sociologiska, sentimentala utläggningar som förstudierna till min kommande uppsats har inneburit så läser jag om en kort och obskyr Carternovell från den första utgivna samlingen från 1974 (”Fireworks”) som heter ”Flesh and the Mirror” och är blott 6 och en halv sida lång, vilken på actionnivån beskriver en kvinnas otrohetsaffär, återförenandet med den älskade och uppbrottet med denne kort efteråt, men på ett djupare plan hinner behandla det ständiga missnöjet med livet (”Living never lived up to the expectations I had of it – the Bovary syndrome”, givetvis missar den evigt intertextuella Carter inte en chans att referera till en av de mest analyserade och faktiskt en av de mest genuint intressanta kvinnogestalterna i litteraturkanon). I förlängningen blir det en liten fabel om vad som driver oss framåt och bakåt samtidigt, håller oss kvar i livet men drar oss mot döden, ambitionen, de önskemål och begär som bisarrt nog i sitt uppfyllande utslocknar helt och hållet, som när den ångerfulla protagonisten återförenas med sin älskare och plötsligt finner sig helt utan behov av honom. Carter finner också tid att leka med idén om Spegelstadiet och hur den reflekterande ytan blir vår godtroget accepterad självbild som substitut för något vi aldrig kan veta något om, för att sedan dansa vidare till en beskrivning av den älskades ansikte som hon inte lagt märke till förrän nu, när hon inte älskar honom längre. Tidigare tjänade det bara som något av en spegel för det egna ansiktet, åtråvärt just och endast för likheten med det egna, en plats för självreflektion, en damm åt Narcissus, men också en blinking åt ett annat Lacanskt konstaterande, nämligen det som härrör från barnets eviga och infantila strävan efter att bli visad uppmärksamhet, men som förrädiskt lever kvar i våra värdelösa personer som kärleken till objektet inte för objektets skull utan för att objektet ska projicera samma kärlek tillbaka på oss.

Alla borde läsa Angela Carter. Hon har fattat allt, till och med Marquis de Sade och hur man bör skriva om potatis, och kan och bör explodera i ansiktet på oss allihop. Att Michael Moorcock, Salman Rushdie och typ alla andra värdiga nutida brittiska författare hade vett att hänga med henne innan hon kolade vippen är bara en ytterligare liten hint åt detta håll. ”She's more than a breath of fresh air... she is a bloody hurricane”, som en recensent i The Daily Telegraph så träffande valde att uttrycka det hela.

#851

2010-03-28T20:33:00.004+02:00

Jag har extremt bra minne. Det är för det mesta ofantligt användbart, men inte alltid. Exempelvis när jag lägger mig på rygg på golvet och anstränger mig för att tänka glada tankar på innan allting blev dåligt och ovärdigt, när det nu var, så att det kan bli så igen. För då kommer jag ihåg alla dessa exakta tillfällen från alla möjliga tidpunkter och vad jag hade på mig då och då och då hur det luktade där och där och här och hur många gånger jag fick mina spasmiska rysningar, vad klockan var och hur allt kändes och smakade i precis detalj och då kommer jag dessutom ihåg att det fanns aldrig någon sådan tid för det har alltid alltid alltid varit såhär.
SÅ JÄVLA OVÄRT

Eller som Anne sade efter att han efter en våt utekväll tvingats kliva på nattbussen till Walthamstow utan att ha fått handla nattamat på Subway: "Jag e lessen".

#850 (Från hat till tårar och tillbaks igen eller Om skrivkramp, tonår, mognad och välmotiverat återfall)

2010-03-28T13:11:00.006+02:00

I tonåren profilerade jag mig som i överkant hatisk. Jag hatade vuxna människor, jag hatade barn, mina jämnåriga, tjejer i allmänhet och killar i allmänhet, jag hatade skolan, jag hatade samhället, jag hatade kommunister, jag hatade moderater, jag hatade mat, jag hatade disktrasor, dammlukt och smuts, jag hatade smakfascism och jag hatade kulturrelativism, hatade lantisar, hatade stockholmare, hatade masskultur och hatade finkultur, hatade Andres Lokko, hatade Happy Mondays, hatade kreativa och talangfulla människor, hatade anspråkslöshet och vanliga liv och jobb, hatade pretentiösa typer, hatade förhållanden, hatade kärlek, hatade naivitet, konkurrens, dumhet, pengar, vardag, högtid, tradition, subkulturer, simhallar, sport, journalister, KB, Etagé, burköl, whiskey, och Vanliga Människor, men mest av allt hatade jag givetvis mig själv.

Jag vill inte påstå att det här var något givande. En närmast utomjordisk energi gick åt till att driva detta allsväljande, utsugande och ständigt vrålhungriga monster av infekterat hat. Men på något vis blev hatet ett självändamål men ändå ett verktyg, på samma gång mål och medel och problem. Allt jag någonsin fick gjort hade fått sin kraft alstrad ur det pura föraktet jag hyste för allting och framförallt drev mitt makalösa självhat mig till samtliga förändringar och förbättringar jag åstadkom på min egna person. Alla mina trauman behandlades med och kom ut i form av bittra texter. Säga vad man vill om det, men texter blev det iallafall och någon form av terapi var det nog trots allt. Sedan dess har mycket förändrats. Pakten jag och Alex slöt när vi var 14 i ett rörande samförstånd om det vanliga vuxenlivets tragik, om att definitivt begå självmord ihop när vi var 30 är sedan länge självupplöst och det jag mest av allt vill ha i livet är lugn och ro och komfort och plats för mina böcker och en välskapt unge och en häst eller en hund och någon att bry mig om och komma överens med i fungerande samförstånd. Detta får ju självfallet ses som ett mognadstecken och ett lugnande bevis på att jag lugnat könet och själen samt att mina sinnesvätskor sjunkit till någorlunda normal nivå. Jag tycker det är skönt. Att jag redan innan 25års ålder blivit någon mitt 15åriga jag hade föraktat med hela sitt ruttnande hjärta gör inte så mycket. Jag gillar att motionera, vara i naturen, ha vanliga kläder på mig, känna mig normal, laga mat, betala räkningar i tid och vara hemma på lördagskvällar.

Vad jag däremot inte kan släppa är att jag inte hatar något längre, vilket har haft den otrevliga följden att jag inte heller kan skapa något alls. Kreativitet och glittriga, frestande idéer har aldrig riktigt legat för mig. En jättelik krater med kokande lava av förakt för det mesta har puttrat fram allt jag någonsin åstadkommit. Inte alltid det där desperata knäskakande nattsvarta hatet kanske, men en sund skepsis gentemot saker och ting andra människor tar sig för. Ilska gentemot saker som inte blev som jag ville, gentemot folk som inte tyckte och gjorde som jag ville, från människan framför mig i matkön till mina föräldrar till killar man var olyckligt kär i - man var ju bara arg, på sig själv för att man brydde sig om vad andra hade för sig och på dem för att de inte förstod att Ylwa Vet Bäst.

I dagsläget finns det egentligen bara två saker som gör mig riktigt förbannad på regelbunden basis och det är folk som inte kan visa vett och etikett i tvättstugan, samt dysfunktionella hemsidor på internet. Allt annat som tidigare kunde sporra mig till önskan om blodutgjutelse och avrättning i gryningen gör mig nuförtiden bara ledsen. Jag blir ledsen på mig själv, ledsen på folk som säger dumma saker på tv och inte fattar vad de håller på med, ledsen när folk önskar dålig musik ute, ledsen när jag slår knäet i bordsbenet, när jag bränner fast maten, när människor inte tycker som jag vill, när ingenting fungerar, när det kommer till orättvisor, tragedier, dålig behandling, katastrofer, misslyckanden, när man glömmer handla något i mataffären, när dåliga beslut fattas, när människor är dryga och dumma och överlägsna och hopplösa och puckade och överpretentiösa. Ingen ilska, inget hat, knappt ens förakt eller bitterhet. Bara en uppgivenhet och en benägenhet att gråta som ett barn för att man spiller kaffe på golvet eller hör någon säga något korkat på bussen.

I tonåren var jag ett katastrofbringande yrväder, en högexplosiv kamikazeraket som när som helst kunde sprängas i ett spektakulärt fyrverkeri med svampmoln och allt. Nu är jag ett skadskjutet djur som snarare kryper undan för att dö där ingen kan se och tycka synd om mig.

Döm av min förvåning när jag förra veckan för första gången på år och dar kände mitt hat svalla upp i glödheta tsunamivågor sköljandes upp på sinnenas strand under kafferasten på universitetet. Jag får reda på att de två bajsnödiga prettokillarna längst bak i föreläsningssalen är medlemmar av något som de själva kallar för 'det poststrukturalistiska sällskapet' där ett gäng män i 25årsåldern, komplett utrustade med hatt, pipa och ful rock sannolikt diskuterar resonemang man låtsas förstå bättre än andra vanliga dödliga, liv, tro, existensen och sannolikt också typ Faulkners romaner, Julia Kristevas menscykel och Jacques Derridas matvanor och andra saker som tjejer och annat löst folk som använder internet och annan populistisk mind-numbing media aldrig kan förstå . Tack pseudo-"intellekt"onanerande unga män för att ni påminner mig om hur det känns att hata, hade det inte varit för att jag hatar er så otroligt mycket hade jag nog älskat er litegrann <3

#849 (Jag kan inte! eller Om utzoomningstekniken och varför jag inte uppdaterar här)

2010-03-16T09:03:00.003+01:00

Min skrivkramp är total. För den som undrar kan jag meddela att den här bloggen existerar enbart för att jag ska kunna hålla tangentknattret igång utan pretentioner eller prestationsångest. Som allt annat här i världen, och inte helt oväntat, går det i stöpet. Utöver att jag givetvis inte har något att skriva om så sitter jag fast i ett mentalt skruvstäd angående hur jag skriver. Jag har nämligen trots allt fem smärtsamt framkrystade potentiella ämnen på gång som inget av dem lär se dagens ljus här på The Mighty Penis. Anledningen: Jag tittar på mina halvhjärtat påbörjade texter och märker att de alla följer ett deprimerande mönster. De är upptagna med lite olika saker, men formmässigt följer alla alster exakt samma karaktär: I samtliga har jag använt mig av det kanske inte helt förkastliga men av mig totalt utarmade Utzoomningsgreppet.

Inlägget "Om Fenomenet Yeasayer" börjar med en ingående psykedeliskt obegriplig beskrivning av introlåten "The Children" i mina egna ögon för att sedan resonera kring bandets och genrens hela koncept. Det jag skrivit om min paralyserande skräck för havet, större båtar och färjor tar avstamp i ett russin som ligger i min vask och har legat där sedan en vecka tillbaka. När jag orerar om varför man måste skärpa sig och ta tag i sina egna problem har jag valt att låta inledningen lyda I "Through the Looking-glass and what Alice found there" (som är en separat bok och fortsättning på "Alice's Adventures in Wonderland" men jämt klumpas ihop med sistnämnda under dess titel som vore de samma saga från början) hittar Alice en dikt om det fruktansvärda monstret Jabberwocky. Tim Burton har i sin medelmåttiga filmatisering av de båda böckerna låtit det förutspås att Alice måste döda Jabberwocky. Ingen annan kan göra det. "If it ain't Alice, it ain't dead". Texten som djupgående analyserar kring språkets automatik börjar i en reflektion kring Markus Krunegårds "Jag är en vampyr". Say no more. Det här håller inte. Tills jag kommer på ett nytt grepp att ägna mig åt blir här nog inte mycket mer sagt.

#848 (big bang theory eller Om alltings futtighet)

2010-03-10T02:08:00.001+01:00

Att precisera exakt vad som kännetecknar och särskiljer människan som art från andra likvärdigt intelligenta varelser såsom delfiner, golden retrivers, äggplantor, vandrande pinnar och dörrposter är svårt. Personligen brukar jag ta fasta på (förutom människan envisa vägran att lära av sina misstag vilket är obskyrt men starkt sammanlänkat) människans övertro på dramatiska upplösningar.

Vi kan ju bara betänka alla blockbusterrullar och Hollywoodthrillers, Science Fiction-filmer och sista avsnitten i oräkneliga TV-serier och såpoperor. Allting brinner, alla dör eller åtminstone en betydande andel. Skotten flyger, gråt och tandagnissel, djuphavsdjupa kyssar med handen beslutsamt slagen om korsryggen på kvinnan, rymdskeppen sprängs och ibland stjärnor och planeter likaså. Solen slocknar, segern är knappt men dock vunnen (eller förlorad, beroende på vilken sida man står), tårar rinner ner i euforiska smilgropar, dansen går runt stången, världen eller giftermålet är räddat, otroheten avslöjad, mördaren fångad efter halsbrytande biljakt. Jag skulle kunna fortsätta, men det skulle vem som helst kunna.

Men det är ju okej, det är liksom ändå bara på film. Det intressanta är givetvis att det är människor som gjort filmerna, det är ur mänskliga föreställningar manus sprungit och det är just så vi föreställer oss alla slut, inte bara på film – utan i vår egen verklighet likaså, i stora som små sammanhang. Det är den här fanatiska hängivelsen åt Dramatiska Slut som är orsaken till att man alltid, trots att alla tidigare år motbevisat det, alltid tror att nyårsafton kommer att bli årets roligaste festnatt – det måste den ju bli, det är ju SLUTET på året! Det är därför man, när man skrämmer sig själv med att betänka hur ens vänskapsrelationer eller kärleksförhållanden en dag kommer att slut som man ser chockerande otrohetsscener i fullfärg eller episka gräl om livsavgörande saker, krossade glas och dörrar som igensmällda ödesdigert vibrerar i takt med tavlor och speglar på väggen. Det är därför man redan som liten när man ligger om natten, inte kan sova och gråtande oroar sig för vad som skulle hända om föräldrarna dog föreställer sig eldsvåd

Säkerligen är det därför folk begår självmord. För att få till ett någorlunda dramatiskt, plötsligt slut snarare än ett långsamt multnande på ålderdomshem med solblekta gardiner och kaloriberikad brunsås. Det är därför vi slänger ur sig saker vi inte menar och sedan drämmer på luren, ställer till scener, vänder på klacken, utdelar offentliga bitchslaps – allt för att för säkerhets skull se till att om nu detta är slutet på vår relation eller vårt umgänge så var det åtminstone ett dramatiskt slut, och om inte annat så en sprudlande final på just det här samtalet, den här specifika kvällen. Jag menar, till och med vår planets icke-existens anser vi ha slutat med sällan skådat buller och bång, big bang hände och så var det slut på universum-innan-människan. Någon mer som ser mönstret här eller?

Anledningen till att denna övertro på och sjukliga tillförlit till dramatiska slut är lite olycklig är givetvis för att den i de flesta fall är helt felaktig. Varför minns vi andra världskriget? Ja inte är det primärt för krigsslutet eller ens slaget vid Normandy, utan för allt som pågick under tiden. Livet i stort tycks mig fungera ungefär likadant. Det som betyder något sker i smyg så att man inte ska kunna märka något, njuta av eller våndas över det verkligt betydande, eftersom Livet är missunnsamt. Man tror på en grande finale men får aldrig någon. Först senare upptäcker man att man missade allt det som faktiskt var avgörande för själva upplösningen. Förhållanden slutar oftast inte i TV-värdiga scener, de dör på vägen och luften går ur dem som ur en dåligt tillknuten ballong, och inte avlider vi i en färgglatt förskräcklig explosion, av en flygel i huvudet eller genialiskt uppstyckade av en efterlyst seriemördare utan långsamt, långsamt går luften, kraften, lusten ur oss. Förmodligen kommer inte heller jorden sprängas i tusen bitar, förmodligen trillar partikel efter partikel av och ruttnar bort i ett tyst sönderfall. Ingen enorm komet lär ens bry sig om att krocka med denna värld av extrem futtighet där allt menlöst pyser ut med en trött suck.

#847 (skiftspråkets övergödda heliga ko eller Om Ung Modern Prosa)

2010-03-01T23:27:00.005+01:00

Susanna Alakoski vann Augustpriset för ett par år sedan med sin socialrealistiska "Svinalängorna" och blev alldeles ihjäkramad i egenskap av den nya arbetarskildraren som drog i ett så pass känsligt ämne, och för inte alls längesedan utkom hennes andra roman. När den recenseras i Sydsvenskan är skribenten besviken. Jag minns inte den exakt formuleringen, men det hävdas att Alakoski har "gått vilse i språket" eller motsvarande och därmed förloras berättelsen och karaktärernas djup. Nu bryr jag mig inte särdeles mycket om Alakoskis nya roman, och vet inte om jag hade hävdat att hon har särskilt lätt för att gå vilse i språket - det kan vara något annat som brister - men jag hajade till vid beskrivningen "gå vilse i språket" och tänkte att shit det är ju DET som är problemet med ung, modern prosa idag.

Förra årets Augustprisvinnare var en mogen, konventionellt reglerad författare som lystrar till det sällsamt allittererade namnet Steve Sem-Sandberg och har arbetat som debattredaktör på en av landets största dagstidningar. Boken i fråga är ett smärre epos över misärtillvaron i ett judiskt getto i Polen där det våldtas, stjäls, skjuts, myglas, svälts, fryses ihjäl, sviks och utnyttjas samtidigt som man gör sitt bästa av situationen i latrinluktande lusfyllda våningar och driver sig så långt man kan på härsken soppa och ruttet bröd som allt som oftast uteblir. Historielektion, påminnelse om människans grymhet och ondska, en hymn till överlevnadsdriften och en problematisering av hur långt man kan, får och bör gå. Språket är bra, men mest i egenskap av att det tillhör någon sedan födseln språkbegåvad typ och inte på något vis stör eller sticker. En del metaforer är ganska fina, men mer än så är det inte. Korrekt syntax och interpunktion. Innehållet är det centrala. Handlingen, till viss del någotslags idévärld men snarare något klassiskt budskap eller någon evig problemställning , det som ska framberättas ska framberättas och göres så också helst smidigt. Därför fick Sem-Sandberg Augustpriset. Sem-Sandberg är inte Ung Modern Prosa. Det är inte Susanna Alakoski heller, om jag får säga min mening. Faktum är att de är motsatsen till Ung Modern Prosa.

Ung Modern Prosa är lyrisk snarare än episk. Ung Modern Prosa är besatt av språket, av ordlekar och upfuckad syntax, svåra och/eller dubbeltydiga ord och formuleringar, av radbrytningar och avsaknad av skiljetecken. Ung Modern Prosa ligger så nära prosadikten att det sällan går att skilja dem åt. Ung Modern Prosa är inte särskilt omfångsrik när det kommer till sidantal eller total teckenmängd. Ung Modern Prosa är inte särskilt lättillgänglig. Missförstå mig inte. Jag tycker väldigt mycket om en stor del av vår Unga Moderna Prosa och min egen prosa är i allra högsta grad Ung och Modern.

Jag skulle vilja likna Ung Modern Prosa vid en Belgian Blue - så mycket kött på en och samma kropp att det stundtals blir groteskt. Varje mening är så övermättad av ord att det knappt går att läsa, att ge sig in på projektet kan bli nästan lika ansträngande som att ta sig an T.S. Eliots "The Waste Land" eller valfri extremmodernistisk dikt för första gången med ambitionen att avkoda samtliga mytiska grepp och litterära allusioner. Allting ska tas i övervägande, alla ord ska smakas, rullas runt på tungan, upprepas, funderas över. Allitterationer och så förvrängande och nyskapande liknelser som möjligt, främmandegöring en masse. Språkfixeringen riskerar att nästan helt överskugga det eventuella episka förloppet - "eventuella" för att det inte sällan faktiskt saknas ett händelseutveckling - och expressionismen blöder ymnigt ur varenda rad. Den HÄR känslan, just den där känslan vill jag beskriva så exakt, så komplext, så stort och värkande enormt det bara går - tänker man. Man vill så gärna, och att hänfalla åt plattityder och givna metaforer är en dödssynd som till varje pris undviks med tungvrickande ordkrumbukter och anarki.

Varför är det såhär? Jag vet faktiskt inte, men jag tror att det har med en stark önskan att skriva centrallyrik att göra, en önskan som motarbetas av vetskapen om att centrallyrik är förkastligt och en medvetenhet om en så kallad språkbegåvnings värde. Uttrycker man sig bara tillräckligt originellt kan man komma undan med att traggla sina känslor. Förmodligen är det också ingen slump att det är unga människor som skriver såhär - herregud, fatta hur många år Sem-Sandberg måste ha lagt ned på research till sin gettoroman, varje detalj känns tvättäkta och maskorna i nätet är hårfina. Vilken ung författaraspirant har tid och lust till ett sådant mastodontprojekt? Helt förståeligt inte särskilt många, gud, personligen tycker jag det känns träligt att skumma igenom "tidigare forskning" när jag ska skriva papers och uppsatser på universitetet där det ändå är ett nödvändigt ont, hade jag sluppit hade jag absolut inte gjort det. Och vad mer är: Hela livet har de fått höra att de är begåvade, att de är suveräna på att uttrycka sig. Men vad ska man säga? Vad ska man uttrycka? Hur mycket erfarenheter kan man rimligen ha hunnit tillskansa sig vid 22 års ålder? Sannolikt inte särskilt många eller överdrivet dramatiska rent handlingsmässigt. Men själastormarna vi samtliga lidit under vår identiteskriskryddade ungdom! Där har vi känslodrama, och hur gestalta detta utan att bli klyschig?

Egentligen är det väl inget problem med den här övermättade prosan i sig. Problemet ligger först när man börjar i fel ände, när man börjar i språkexperimenten och sedan inte kommer längre. När man saknar inte bara händelseförlopp utan även platsförankring, omgivning, ramberättelse och karaktärer och till sist också innehåll. Risken är överhängande, tro mig. Det finns en anledning till att 75% av allt jag producerat är kortare än fyra A4-sidor och min genomsnittliga mening helt utan mening men typ åtta rader lång med minst sju bisatser. Och 90% av allt jag författat helt utan handling. Förmodligen samma anledning till att en enorm mängd moderna unga debutromaner är runt max 150 sidor långa mot Sem-Sandbergs 662 sidor långa tegelsten.

Ändå tycker jag bättre om Ung Modern Prosa. Trots allt. Åtminstone den som faktiskt lyckas ducka alla hotfulla slag och dansa över all snubbeltråd. Den som misslyckas däremot, den som blir för självupptagen och ut-och-intrasslad utan att säga ett dyft - då tar jag hellre en god historia vilken dag som helst.

(Och låt mig inte börja orera om Ung Modern Poesi. Där har vi en bottenlös fallgrop. En annan dag kanske jag beklaga mig över den totala värdelösheten i skrämmande nära all sådan.)

#846

2010-03-01T22:50:00.003+01:00

När jag läser böcker brukar jag antingen ringa in sidnummer, vika hörn eller skriva av de bästa raderna. Om det nu finns några i just den där boken. Ända sedan jag flyttade tillbaka från London har jag sökt efter post-it-lapparna som synes i högra hörnet på ovanstående bild av mitt rum i Walthamstow. Inte för att jag någonsin skulle få för mig att sätta upp dem på väggen igen, men för att jag hade mina favoritcitat nedskrivna där. Idag hittade jag dem i en i övrigt tom GameBoy-spellåda och nästan samtliga hade jag glömt bort. Inte så konstigt kanske, de flesta slängde jag direkt med en axelryckning t då jag inte för mitt liv kan förstå vad jag såg i de där meningarna när jag skrev av dem. Fast de här två är det annorlunda med. Om inte annat är de så pinsamt symptomatiska att det hade inneburit livslögn att slänga dem. Jag menar, att jag någonsin kände mig så romantisk att jag ville skriva ner något som "I love you more than being 17" är ganska otroligt, så det är liksom ingen del av mig, men om jag hade kastat följande snuttar hade jag lika bra kunnat amputera högerarmen:

"In my sleep I had a dream and this dream was a dream of guilt. It was not human guilt but the kind of helpless, hopeless despair that would be felt by a small wooden box or a geometrical cube if such objects had consciousness; it was the guilt of sheer existence, of failure, of ugliness (much worse things than murder); it was an attribute to my being like the greenness of the grass. It was in me. It was on me." (Joanna Russ, "The Female Man")

"I didn't want my picture taken because I was going to cry. I didn't know why I was going to cry, but I knew that if anybody spoke to me or looked at me too closely the tears would fly out of my eyes and the sobs would fly out of my throat and I'd cry for a week. I could feel the tears brimming and sloshing in me like water in a glass that is unsteady and too full." (Sylvia Plath, "The Bell Jar")

#845 (scared... of who you are? I'm not scared eller Om Lucifer)

2010-02-19T02:41:00.006+01:00

Har ni träffat Lucifer? Åh vilken dum fråga! Alla har träffat Lucifer. Och för er som mot förmodan inte haft nöjet att stifta bekantskap med honom följer här en kort introduktion.

Lucifer bor i mitt bröst. Det har han gjort ganska länge. Jag vet inte hur vi lärde känna varandra. Som vanligt är det väl en komplicerad och lång historia, gemensamma bekanta och slumpmässiga sammanträffanden, ni vet hur det är. Vi började umgås intensivt och när han behövde någonstans att bo så jag, visst det är klart du ska flytta in hos mig, jag har plats att härbärgera vänner så nära som du. Sådana tjänster får man ställa upp med ibland, tycker jag. Så, nu bor han på heltid, någonstans i vinkeln mellan lungor och ryggrad. Han drar med fingrarna spefullt men ömt över insidan på mina revben ibland. Där är det ganska trångt men han trivs rätt bra ändå, har inrett det funktionellt och förvaringseffektivt, utnyttjat varenda kvadratmillimeter på bästa IKEA-manér. Lucifer har en mängd olika hobbys som inte alls korresponderar med mina, vilket gör vår tillvaro sida vid sida ganska komplicerad. Nå, det är väl kanske inte värre än någon annan form av samboende men det tycks väl så irriterande och outhärdligt när man sitter där och tvingad kompromissa om disk, städning och ljudnivå.

Lucifer är högljudd och fläkig och berättar gärna om både det ena och det andra. Lucifer är en lipsill som inte tycker det gör något att tårar fälls inför publik, tvärtom skyltar han med nöje med sina känslor och bjuder in var och varannan förbipasserande på rundvandring i vår gemensamma ångest. Lucifer är emellertid inte bara flängig och flygig och utåtriktad, han är också väldigt känslig och tar illa vid sig mest hela tiden, något han inte heller sticker under stol med. Han sätter sig gärna ner, med sina stora runda ögon krusade av tårhinna, och berättar om vad han känner. Lucifer har ingen skam. Lucifer när ohälsosamma hopp och önskemål destruktiva på grund av sin omöjliga natur. Lucifer har aldrig hört talas om konceptet Att inte bry sig.

Lucifer vet inte att återhållsamhet och självkontroll är den största dygden. Det vet Ylwa, men som vanligt är det alltid bråk när hyran ska betalas och tallrikarna diskas. Samexistens, inte det lättaste.

#844

2010-02-17T20:47:00.003+01:00

We’ve both been drinking since last time, been drinking tonight and been drinking beers and whiskeys and been drinking the bitterness of the bottomless bottles of beverages to make us ridiculous and repulsive to attract others and somehow it works, and I’ve even been drinking orange juice in another kitchen than yours and thrown up in other sinks since back then. But that is just for now, just some juicy jigsaw to occupy or minds with, just the interlude before we run back to each other, isn’t it, before you stumble straight up to me, to us, just as I trudge tiredly back to us every now and then to see if you’re back yet. You’re not, not yet, but I’m patient, I’ve got multitudes of pitch-perfect paradise patience to keep me coming back to us, for someday you’ll be there as well, you will come running like a racehorse, shivering chestnut thoroughbred, running back to me. The recoil of the rubber band. You will be here, of course you will.

+ Två fakta
- Jag finansierar egenhändigt Tempo, Debaser och Systembolaget vid Triangeln
- Upcoming: Om ordmaterialism, om minimalism som begrepp och om The Atrocity Exhibition

#843 ("något står och vädjar i de gröna sjöarna" eller Om Harry Martinson pt. 2:2 av orerande karaktär)

2010-02-11T10:47:00.012+01:00

Den svenska arbetarlitteraturen är ingalunda min favoritgenre. Man sparkar på hundarna, slår på kvinnorna och svälter barnen. Fäderna super och slår runt och sätter sprätt på silverpenningarna. Förvisso har jag ingenting emot skildringar av misär och jag kan absolut se att den proletärdiktade romanbulken från 30talet har haft en funktion att fylla rent politiskt och socialutvecklingsrelaterat, men det är fortfarande rätt tråkigt att läsa. Visst, a dirty job but someone's got to do it. Varken Alakoski eller Eyvind Johnson är dåliga författare, faktum kvarstår emellertid (må jag bli stenad för min medfödda borgerlighet i detta avseende), det är tack vare först en gymnasial ambition att kunna svara ärligt "ja" på frågan om jag läst diverse namnkunniga författare och senare litteraturvetenskapens obligatoriska läslistor som jag ens har befogenhet att uttala mig om denna genre. Utan denna min egen naiva - och universitetets traditionella piska hade jag förmodligen aldrig öppnat vare sig "Strändernas svall" eller "Kvinnor och Äppelträd".

Autodidakterna var inga dekadenta författare och lidande konstnärer från starten även om de naturligtvis per automatik blev lidande konstnärer senare, med tanke på att de skildrade sitt biografiskt upplevda lidande (hela poängen med arbetarlitteratur) och till sist blev erkända som konstnärer - voíla! Nå, de hade i alla fall rätt att hävda Lidande till skillnad från alla hjärtnupna pojkspolingar med symboliskt regn i själen som efter att ha diktat under kastanjeträdet gick in i herrgården och intog kalvtunga på silverfat.

En som minst sagt hade rätt att hävda lidande var Harry Martinson, den enda av de så kallade proletärdiktarna som klarat inträdesprovet till min bokhyllas Ivy League och som kan beskrivas som Ett Nöje Att Läsa. Efter att blivit övergiven som barn, skyfflat kol på båtar och ådragit sig TBC blev han hyllad, gifte sig med betydligt äldre Moa Martinson (aka bordellmamman för arbetarlitteraturen), brukade jord och alstrade barn och skrev både hyllade verk och dissade verk. Ständigt ångestriden och överkänslig men invald i Svenska Akademien tilldelades han Nobelpriset (vilket han delade med i jämförelse medelmåttige tidigare nämnda Eyvind), orsakade givetvis sålunda moralpanik i kritikerkåren och begick harakiri med en sax. So it goes.

Och ja, Martinson är ganska typiskt överkänslig, rastlös och lissen i ögat, och han skriver om det rätt ut - något som brukar provocera mig, jag menar titta på den unge Werther och hans totala brist på självironi, ew. Det fina med Martinson är emellertid att han behåller viss måtta och dessutom har vett att vara deprimerad över något annat än sin egen situation. Klyschigt och extremt tråkigt att påpeka men Martinson noterade den globala uppvärmningen innan begreppet ens var påfunnet som slagord. Han noterar, han mår dåligt över både sig själv och den stackars världen men har vad jag ser som den största dygden: han kan tygla sig. Till och med om alltings undergång lyckas han förtälja i "Aniara" utan att hetsa upp sig alltför mycket. Inget ont om Pär Lagerkvist vars alster jag är en stor beundrare av, men Martinson hade inget behov av (om än stilfull men dock) extremfläkig centrallyrik i stil med "Ångest" och att med sår i strupen och hjärteskrin riva sina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor (jag parafraserar).

Visst hetsade han väl upp sig i sina uttryck ibland, han var ju trots allt passionerad om än i mättad finkänslighet, men det var ytterst sällan. Martinson är mer nedtonad. Martinson är tyst och lugn och observerar och förstår betydelsen av less is more at it's best och dessutom vikten av att inte ta sig vatten över huvudet, något han beskriver i sin essä om naturskildring där han pekar på hur det är att föredra att skildra grästuvan runt husknuten snarare än storslagna berg och solnedgångar i horisonter, vilket helt klart är en princip som bör tillämpas på samtliga skildringar. Inget onödigt drama du inte förstår, tack så mycket, håll dig till det som passar i din kupade hand. Det bästa med Harry Martinson är emellertid att trots att han håller sig i strömmar där han kan simma lyckas han i all sin tystlåtenhet finna en otäckt saklig exakthet och nagla fast känslor som glider de flesta andra ur händerna och det med ett språk (han kallas inte metaforernas mästare för intet) som ytterst få någonsin fått tillträde till. Jag tror han hittade nyckeln till den där skattkammaren då han stod tyst och stilla, sorgset betraktande och stumt men betänksamt sörjande mitt i en vild och otyglad folkhop där alla trampade ned varandra i strävan att nå ett mål som ändå bara var ett hologram. Där låg den nog och blänkte matt i leran, under alla klampande pretentiösa fötter, och han böjde sig ned och tog upp den.

#842 (same as it ever was eller Om Harry Martinson pt. 2:1)

2010-02-08T01:21:00.004+01:00

I väntan på en längre, nyktrare och mer genomtänkt text om Harry Martinson nöje sig ni läsare med:

"Jag går genom markerna och söker
Vad finner jag?
Sköna blomster, sällsamt formade mossor
och min otillräcklighet.
Min otillräcklighet finner jag vart jag går.
Den spökar för mig mellan stammarna, den
viskar i insjöns bölja. Jag hör i säven vad jag
tror med min otillräcklighets öron.
Aldrig har någon känt sig så lite konung.
Aldrig har någon plågats så av sitt självbuller
i ödet, men jag kan inte vara tyst; min otill-
räcklighet ropar mig till att tala."

#841 (disappear here eller Om Lunar Park)

2010-02-02T11:40:00.004+01:00

Bret Easton Ellis är en amerikansk författare som internationellt förmodligen är mest känd för förlagan till rullen där Christian Bale spelar ung, framgångsrik man i Armanikostym som hackar upp kvinnor med yxa pillemarisk nynnandes Peter Gabriel-sånger från 80-talet. "American Psycho" alltså. Boken är om möjligt betydligt äckligare, mer motbjudande och våldsammare och sexuellt explicit än filmen. Kanske är jag exceptionellt lättäcklad, men jag skulle vilja påstå att det nog måste till i det närmaste bortopererade kräkreflexer för att man inte ska få kväljningar åtminstone vid ett par tre gånger under romanens gång. Och då snackar vi ändå bara om den del av boken jag lyckades läsa ut, för jag gav upp innan jag ens var halvvägs igenom. Jag antog att slutfrågan som ställer historians innehåll på ända är densamma som i filmen, och den kände jag ju redan till.

Vad Bret Easton Ellis däremot fortfarande borde vara mest känd för, trots de onekligen intressanta frågor "American Psycho" ställer, är hans debutroman "Less than zero" från 1985, vilken jag i förbifarten nämnde i mitt avhandlande av Per Hagman. Den är ett eget litet mästerverk, en perfekt designad yuppievilla på vilken hans andra bok "Rules of Attraction" passar som intressant tillbyggnad i form av en lyxig terrass där man kan sitta och avnjuta sina drinkar om man skulle tröttna på trädgården.
Jag är medveten om att det är ett ganska billigt trick, men likväl sväljer jag det med hull och hår: Ellis huvudkaraktärer återkommer ofta som biroller i andra romaner. Sean från "Rules of Attraction" är lillebror till massmördar-Patrick i "American Psycho" och även adressat för de breven som skickas i en av novellerna i "The Informers", grannen Mitchell i "Lunar Park" var svekfull pojkvän till Paul i "Rules of Attraction", i den sistnämnda boken förekommer även "Less than zero"s huvudperson Clay i förbifarten... jag skulle kunna fortsätta i evighet. Som sagt, billigt men uppskattad stunt för att få läsaren att känna sig smart och hemma bland böcker, karaktärer och händelser. Hur simpelt detta grepp än må vara i övrigt, blir det dock helt plötsligt mycket intressant i Ellis hittills sista roman "Lunar Park" från 2005 som jag läste ut nyligen.

Boken börjar med 50 sidors hyfsat arrogant men halvunderhållande briefing i första person av Ellis liv av enormt kändisskap, droger, sex och mera droger hand i hand med hans peer i amerikansk samtidslitteratur; Jay McInerny (i min mening överskattade "Bright lights, big city" vars slut är överdrivet symboliskt) som följde på succépubliceringen av "Less than zero". All respekt för hans författarskap, men jag har aldrig haft mycket till övers för Mannen Bret Easton Ellis som verkar vara ett självgott stycke övertygat om att alla som inte har vett att slicka hans bak får skylla sig själva för att de inte känner Jesu återkomst när den stirrar dem i ögonen. Denna bild förändras inte ett dugg av detta återberättande av hans karriär, inte ens när han framställer sig själv som skrattretande ynklig känns det som om han släppt ovanstående bild av sig själv. Hur som helst, denna biografiska snabbguide är enligt min research ganska sanningsenlig och innehåller många riktiga händelser och personer. Vad den vana Ellis-läsaren emellertid reagerar på är att huvudkaraktären Bret Easton Ellis i "Lunar Park" säger sig ha gått på Camden College. Camden finns inte på riktigt, utan är en av Ellis egenhändigt uppdiktad institution som återkommer i de flesta av hans romaner. Det finns alltså en hint av fiktionalisering, om än en vag sådan. Detta första kapitel avslutas med bedyrande av det som följer i romanen är, hur tvivelaktigt det än låter, alldeles sant.

Sedan börjar en 400 sidor lång vandring i den svartmålade humor och paranoida äckelskräck som är Ellis kännemärke. Övernaturligheterna avlöser varandra, Bret själv är en ganska osympatisk karaktär som misslyckas med än det ena och än det andra. Referenserna till tidigare romaner duggar tätt, särskilt när de börjar dyka upp i verkliga livet, sida vid sida med, eller snarare versus, Brets avlidne fader vilken han hela sitt liv föraktat, flytt och avskytt. Det hintas till de självbiografiska sidorna av "Less than zero" och "Rules of Attraction". Det låter alldeles fruktansvärt, men det är det inte. Det är faktiskt lite genialiskt.

"Lunar Park" är nämligen lite mer än de nästan paralyserat apatiska generationsporträtten sprängfyllda av sex och droger han tidigare ägnat sig åt, den är nästan läskigt självreflekterande - på flera plan. Den är inte bara självreflekterande i innehållet där den tvingar karaktären Bret Easton Ellis att ta itu med sitt liv, sin familj, sina ansvarsområden och med sina gamla synder och inte minst sin gamle far. (Det bästa är att han misslyckas med majoriteten) Den är också självreflekterande på en författar- och textfilosofisk nivå. Ellis finner sig öga mot öga med de demoner till karaktärer han skapat, vilket kanske är extremt och lite uppenbart om man fött fram typer som Patrick Bateman, men likväl intressant som idé. Vad har man för ansvar som författare när det kommer till det man skriver? Och vart kommer det ifrån, kan man ställas till svars för konst? Och sammanlänkat med detta är den än mer tankeväckande leken med det skrivna ordets sanning, en fråga som verkligen är en het potatis i kulturlivet såhär fem år efter "Lunar Park"s publicering. Titta på exempelvis debatten kring Maja Lundgrens "Myggor och Tigrar", eller på vilken annan dagboksromansdiskussion som helst. Eller på de eviga turerna kring Seierstads "Bokhandlaren i Kabul". När man gör anspråk på att tala sanning, får man göra det i vilken form som helst? Att skriva att vartenda ord som härpå följer är sant har man väl gjort i romaner i alla tider, men då har romankaraktärerna varit klart fiktiva. Om man sätter in en riktigt människa i en fiktiv värld, vad händer då? Får man göra så? Får man blanda verklighet och fiktion hur som helst? Dansen med de här frågorna tycker jag är den absolut största förtjänsten hos "Lunar Park", och den medvetenhet med vilken Ellis framför dessa tankenötter är faktiskt överraskande. Kanske borde jag omvärdera honom ändå. Eller varför det förresten, hans verkliga person har ju inget med hans författarskaps produkter att göra. Eller hur var det nu, när det har körts ner i mixern och blandats till oskiljdaktlighet... Man kan inte annat än att buga sig djupt för hur bortkollrad men imponerad "Lunar Park" gör en. Läs.

#840 ((kort)Om pulp)

2010-01-28T00:04:00.003+01:00

Insåg precis att jag visualiserat och verkliggjort textraden i Pulp-låten Babies: "I know you won't blieve it's true, I went with her 'cause she looks like you" IRL. Win eller Fail? Röstning pågår till och med femte februari.

#839 (kniven i vattnet eller Om motvilligt dragna slutsatser)

2010-01-27T14:56:00.004+01:00

Om man en gång insett något kan man inte gå tillbaka till det mindstate man befann sig i innan man kom till insikt. Det är frustrerande, för ibland är man faktiskt "better off not knowing". Jag sätter naturligtvis stort värde på kunskaper, insikter och stor kapacitet när det kommer till att se samband och dra slutsatser. Men det hade varit skönt att i mindre betydelsefulla situationer i livet bara kunna tro på vad folk säger och nöja sig med det. Fast nejdå, nejdå, allt ska man inse, allt ska man behöva veta trots att välmenande individer döljer och lindar in i sammet för att bespara en vetskapen om otrevliga sanningar. Av någon anledning envisas mitt huvud alltid med att vrida och vända på saker, misstänka och granska, och ett tu tre framträder ett mönster man absolut hade klarat sig utan och vem kan man beskylla annat än sig själv och sitt bångstyrigt otämjda undermedvetna.

Min slutledningsförmåga och min skicklighet när det kommer till att räkna ut ett och annat är skarp som en nyslipad kniv. Det är inte så bra alltid för när något är supervasst så kan man liksom inte hantera utan att skada sig på det, om man t. ex. vill diska den så finns det en stor risk att man skär sig särskilt om man inte är försiktig och det är ju inte jag som är så klumpig ju så det gör ju ont ju, jävligt ont. Ju.